CykelCity Raceweekend

Förra helgen såg inte mindre än 3 tävlingar på rad i Göteborgstrakterna. Man får gå tillbaka ganska många år för att hitta något liknande då Kextempo, Pixbo och Kungsbacka GP anordnades. Häftigast av dem alla var utan tvekan City GP:t som även gav damer och seniorer/juniorer vars en egen klass. Hela kvällen bjöds det på GP lopp med andra ord.

När jag cyklade ner till centrala Göteborg i ösregn, kunde jag inte i min vildaste fantasi tror att så mycket cyklister skulle köra det lite småknixiga och kullerstensbelagda varvet, och framförallt inte att det skulle vara så mycket publik. Men! det var fullt med senior, veteran och junior/ungdomscyklister som tillsammans försökte betvinga varandra och de hala kullerstenarna. Publiken fick se både fart och fläkt...och en massa vurpor! Och en segrare i blott 16 årige Marcus Fåglum Karlsson. Timmen innan hade Martina Thomasson vunnit damklassen.

När det var vår tur i elitklassen hade jag mer eller mindre redan bestämt mig för att bryta. Jag var helt enkelt inte beredd att chansa att vurpa och göra mig illa igen (bröt nyckelbenet i våras). När väl dom tankarna hade infunnit sig var det svårt att fokusera, peppa och ladda. Istället fick jag njuta av en rafflande uppvisning av Cykelcity, som körde järnet från start, och inte gav motståndarna chansen att ens komma in i loppet. Alla som körde ska ha en eloge. Jag tyckte det körde imponerande fort och offensivt trots allt regn.

Dagen efter gick det gamla klassiska Kungsbacka GP (nu under namnet Kung Frodes lopp). Ni som var med på Jonas Ljungblads bröllop för någon vecka sedan, skrattar garanterat lite extra och minns storebrossan Anders tal, som i allra högsta grad kretsade mycket kring just Kungsbacka GP.
Nåväl, för egen del var jag mycket sugen på race, hade tagit med familjen, och vädret var med oss för en gång skull. Typiskt nog var inte mitt bakdäck det, så jag punka efter två varv av 25. För att få någon form av bra hård träning, bytta jag snabbt bakhjul, och tilläts sen åka längst bak i klungan. Min 6 åriga son hade emellertid lite svårt att förstå och acceptera att jag hela tiden låg längst bak!!

Så till den stora härliga mixen på söndagen, den som låter vardagsmotionärer möta elitcyklister, och ungdomscyklister får se hur länge dom hänger med sina idoler. Jag pratar såklart om fenomenet Gran Fondo, vilket ger den möjligheten, i ett annars ganska indelat Cykelsverige. Och det gäller överlag i idrottens värld. Är man 16 år kör man med jämnåriga, oavsett var i puberteten man befinner sig. Motionärer håller sig ofta på sin kant, och tävlingscyklister likaså. Det är sällan dessa båda världar möts. Mötet kan vara både härligt och befriande på ett sätt, men självklart finns också en liten baksida, där det kan bli lite mer stressigt och nervöst, då exempelvis cyklister ovana att träna i grupp i höga farter, ska hänga med täten så länge de orkar.

Efter ännu en dag med regn och 3 dagars tävlande var till enda, verkar nu många av dem som körde i Göteborg haft oturen att bli sjuka. Nått måste ha gått runt i den regniga klungan...vi får se vilka som klarat sig bäst, när nu Glasrikesresan står för dörren - ännu en chans och möjlighet för de båda världarna att mötas!