En coachs vardag del 2

Be aware!

En av de viktigare uppgifter jag anser mig ha som coach är att hjälpa individen att lära känna sin egen kropp (och knopp). Det är kanske mest påtagligt när jag hjälper nybörjare. Det handlar då om att lära dem hur det ska kännas när man tränar olika typer av metoder, få en känsla för ansträngning, andning och intensitet, få dem att våga ta i mm.

Gunnar Borgs RPE-skala.

Till viss del kan det även på denna nivån handla om att diskutera och lära dem förstå hur dom funkar rent självförtroendemässigt i det sammanhang dom satt sig i som motionär, hjälpa till att spränga mentala spärrar osv. Hjälpa dem med beslut som att våga sätta upp Vätternrundan på programmet, eller ta den där cykelsemestern i backiga Italien, eller omvänt kanske avråda från något övermäktigt och dumdristigt.

Kan dom sin kropp och dessutom har vissa elementära kunskaper i träningslära, blir dialogen mellan coach och utövare mycket bättre och risken för missförstånd minskar. Jag brukar därför försöka få mina klienter att läsa in sig på vissa moment i träningslära. Då blir dom både kunniga, vi får ett gemensamt språk, och dom blir medvetna om den väg vi ska gå, en viktig pusselbit för att kunna diskutera och tro på det man ska göra. Motivation brukar också öka och hålla i sig längre om man förstår "planen". Nu kör vi hårt för att träna detta och detta, sen för du en lättare period om två veckor därför att... Motivation i kombination med att man vet och tror på det man gör, får en att genomföra passet trots att man är trött och det är både kyla och regn i luften.

Men det här med att lära en utövare att lära känna sin kropp, dess möjligeter och begränsningar, gäller även elitidrottare. I allra högsta grad, fast på en annan nivå eller med ett annat innehåll. Forts följer...