Regelverk och kommissarier

Först och främst kan det vara på sin plats att säga att jag tycker att vi har en mycket bra domarkår (domare = kommissarie på cykelspråk) i Sverige. Det är min erfarenhet efter 15 år som tävlingscyklist. Nu uttalar jag mig bara om landsväg, för jag har nästan ingen erfarenhet av vare sig mtb, cross eller bmx för den delen.

När det är sagt, tänkte jag ändå ta upp en reflektion, som jag klurat på en del. Relativt många gånger under min cykelkarriär har jag upplevt att det kan vara ganska stor skillnad mellan hur olika kommissarier använder det regelverk som finns. Jag är inte utbildad kommissarie själv, och vill därför inte uttala mig om vem eller vilka som gör rätt i vilken situation, oavsett om det rör sig om pace bakom bil, langning, nummerlappens utseende, stängning, kantvindskörning på vänster körfält osv, men just det faktum att det kan skilja ganska mycket från en kommissarie till en annan, är ju självklart ett problem. Bedömningar bör göras så lika som möjligt.

Nu inser jag såklart att mycket av reglerna är en bedömningsfråga (hur länge får man hålla i en flaska vid langning från bil? hur många cm får jag röra mig åt vänster i en spurt? när blir en kantvindstävling för farlig? hur mycket får jag vika in min stora nummerlapp?) Men, jag tror i alla fall, att det är bra och nödvändigt att domarkåren diskuterar och harmoniserar sig, även om det är svårt, vad gäller tillämpning av reglerna. Då jag inte är insatt i domarkommittens arbete, kanske detta redan görs och har gjorts under lång tid, och det är i så fall mycket positivt och får gärna fortsätta.

Jag är tämligen säker att andra cyklister har liknande erfarenheter som mig, stämmer det?
Kommentera gärna.