Intervju: Björn Fredriksson

Crossäsongen har dragit igång för fullt och det som många längtat efter under lång tid, är äntligen här! Björn Frediksson är definitivt en av dem! Han har gjort sig känd som en av de mest inbitna crossälskarna, och delar dessutom gärna med sig av sina tankar på sin hemsida. En välskriven sida som välförtjänt fått mycket uppmärksamhet. Till helgen stundar andra cuphelgen, nu från Björns hemtrakter, så vad kan vara bättre än att ställa några frågor till Björn inför den!? (med tanke på Björns schema denna veckan kan timingen diskuteras). Nu är ju Björns liv något mer komplext än cross och åter cross, så du ska få börja med att fritt få presenterna dig.


En av Björns ögonstenar, Campagnoloutrustad såklart!

Reck - Vem är Björn Fredriksson?
Björn - 32 år, sambo med Caroline som är triathlet. Bor i Mölndal men är född och uppvuxen i Lidköping, där jag varit drivande i cykelklubben sedan nystarten 2005 och fram till i år, då jag tagit mig an nya projekt på närmare håll. Är en tänkande organisatör med stort strukturbehov. Jobbar med inköp inom badvattenrening och spa-anläggningar, maler mitt kaffe, njuter av bra ljud och är sämst i världen på att koppla av och göra inget. Listan på engagemang inom cykelsporten är lång och härlig, liksom den laserskurna Campagnolo-loggan i rostfritt stål som hänger på väggen i vardagsrummet.

När det gäller mina egenskaper som cyklist så tänkte vara så fräck så att jag bollar över till dig för en kärnfull beskrivning, så varsågod.
Reck - Ja då tackar jag för förtroendet! Eftersom jag varit med några år som cyklist, och hunnit träna och tävla mot ganska många, kan jag utan tveka säga att Björn är en av de mest explosiva cyklister jag mött. Alla vi i Göteborg som kört korta intervaller med Björn, vet att han får någon meter direkt, fast att han bara ska dra igång nästa 40 sek intervall lite lätt...sittande! Tänk er då att köra korta maximala 5 sek stående igångdrag mot honom!

Reck - Du har en gång beskrivit dig för mig som en föreningsmänniska, vad menar du med det?
Björn - En förening är ett sätt att organisera ett gemensamt intresse och i fallet cykel så måste vi ju se till att de få stackare som funnit sporten i Sverige ansluts till en förening så att vi kan ringa in dem som flaggvakter så fort som möjligt. Skämt åsido, jag tror det finns en drivkraft hos de flesta människor att dela med sig av roliga händelser eftersom det berikar den egna upplevelsen, men att känna ansvar för att ta det till en verklighet är tyvärr inte lika vanligt. När jag får en idé så övertygar jag andra att tycka om den och sedan kör vi. Ibland blir det bra och ibland blir det bara en erfarenhet.

Alla som följer din blogg har ju märkt att du har en journalistisk ådra i dig. Är det något du varit medveten om tidigare och kanske skulle vilja jobba med mer i framtiden?
Ja, skrivandet har funnits där ända sedan sexårsåldern och under de tidiga tonåren producerade jag mängder med verk på min elektriska skrivmaskin. Ingen vet var skrivintresset kommer ifrån, men det kan nog inte enbart vara en bearbetning av intryck eftersom jag dessutom pratar ganska mycket. Angående förvärvsarbete inom området så tror jag att det kan vara med skrivande ungefär som med cykling, att jag presterar bäst i en amatörmiljö där jag väljer när och vad jag levererar. Men, kan man finna ett område där man får verka fritt och inspirerat och där drivkraften kommer genom genuint intresse så, varför inte.

Björn frilansar på midsommarafton!

Artiklarna du skrev kring EPIC MCK Elit fick ju väldigt positivt bemötande. För mig känns det ibland lika bra som ett Jens Lind reportage, när han skildrar idrotten ur en lite annorlunda synvinkel, vilket förhoppningsvis inte bara attraherar de redan inbitna, utan nya läskretsar. Vad är din syn på det? För vem skriver du?
För att göra cykel spännande för en icke invigd måste man flytta fokus från den promille av tävlingen som uppfattas från vägkanten. Reportagen om EPIC MCK Elit var ett jobb där jag fick en målbild av uppdragsgivaren och därefter fria tyglar, vilket passade mig fint. Att skriva en text som fängslar både en initierad elitcyklist och en potentiell väskköpare som tror att linje är något man ritar med en penna, är en riktig utmaning. I just det här fallet utnyttjade jag det faktum att jag själv är cyklist, att jag kört tävlingarna och att jag känner grabbarna som jag skriver om. Jag letar efter kärnan, känslan och mystiken, och när jag får gåshud av mina egna formuleringar vet jag att jag träffat rätt. Ett fantastiskt roligt projekt i kombination med fotograferingen och extra kul att laget fick en kick av uppmärksamheten.

För att läsa Björns reportage om EPIC gå in här! Min personliga favorit är reportaget från SM på Sollerön i Dalarna på midsommarafton. Det är bara att läsa inledningen så förstår ni varför:

"För den genomsnittlige svensken är midsommar en noga vaktad högtid som ofta avlöper efter ett invant mönster med god mat och dryck i fokus. Ett fåtal svenskar firar dock midsommar med 20 mil på cykel och 50 mil i bil, inte mindre traditionstyngd för det, tvärtom. När Svensson sitter vid dukat långbord i prunkande grönska serveras cyklisten mat i farten bestående av olika höghaltiga sockerprodukter. Regn faller på alla och fest är det för båda. Det är midsommar i Sollerön och en ny svensk mästare i linje ska koras"


Sollerön, Dalarna, midsommar 2010. Blivande tvåan, OS medaljören Gustav Larsson,
tätt följd av blivande elvan, Jimmy Rönn från EPIC Mck Elit. Foto: Björn Fredriksson såklart!


Jag vet ju att du genom din cykling i Lidköping kommit i kontakt med både den ena och den andra. Vilka människor har betytt mest för dig och din tidiga cykelkarriär?
När jag efter sju år som motionär i Lidköping tog steget in i tävlingsklubben Skara CK hösten 2004 så stötte jag på ett par människor som under mina tre år där fostrade mig inom tävlingscykling. Jag nämner dem gärna vid namn eftersom de alla bidragit till den jag är idag, på olika sätt.
- Jonas Olsson, min första cykelpolare. Lärde mig stilen, snacket och historien.
- Henrik Åbom, snabb, ödmjuk och uppmuntrande. Fortfarande en förebild och en god vän.
- Jan-Åke Ek, legendtränare i Skara som visade vad en motorcykel används till. En levande citatmaskin med en pärm som rymmer backintervalltider för halva den namnkunniga Sverigeeliten från 80- och 90-talet. Och för mig.

Vi som känner dig närmare har ju fått vackra idylliska vägar beskrivna för oss från dina hemtrakter. Har du några tips på rundor för den som har vägarna förbi?
Kinnekulle är ju välbekant för de flesta, men det finns fler fina vägar än de som används på tävlingarna, särskilt på den västra sidan. Kålland och Kållandsö, nordväst om Lidköping är fantastiskt fint också med kaffe i fiskehamnen Spiken, året om. En annat fint område är Billingens västra sluttningar, från Varnhem till Timmersdala.

Du är ju en av de mest passionerade crossåkarna i landet skulle jag tro. Går det att förklara varför?
Cykelcross är lite galet, lite okonventionellt och väldigt öppet. Alla som tävlar inom CX i Sverige idag är nya i sporten, sett ur ett klassiskt cykelperspektiv, och det innebär att vi saknar trångsynt expertis och gamla ovanor som landsvägsdisciplinen ibland brottas med. Men, det gäller att passa på att njuta av den här fria disciplinen nu innan vi bestämt hur allt ska vara. Sedan blir det slut på skratt och lättsamma materialdiskussioner i startfållan.

Ur ett rent materialistiskt perspektiv är ju CX dessutom rena drömmen, då man i tillägg till linjeloppens mer kroppsliga attribut såsom ben och huvud här även använder däck, lufttryck och utväxling som avgörande komponenter för att fullfölja en taktik.

Cross i centrala Göteborg, närmare bestämt Slottskogen Göteborg.

Tillsammans med bl.a. Mathias Cedwin, Jahn Ekman och Mathias Karlsson sitter du med i SCF:s kommitté CX Sverige för att utveckla cross i Sverige. Vilken framtid har cross i Sverige anser du? Det finns en betydande skillnad mellan CX och de två andra etablerade disciplinerna i Sverige. Inom både MTB och landsväg finns kultur, arrangemang och en folkrörelse inom träning. Tänk så många cyklister i Sverige som bara tränar cykel för motionens skull och som därigenom bidrar till näringslivets utveckling och klubbarnas fortlevnad. CX saknar träningskultur och framför allt infrastruktur för träning. Det innebär att utveckling av tävlingskalendern, i min mening, är helt avgörande för den fortsatta utvecklingen av sporten. Utan tävlingar förvandlas tusentals tävlingsmaskiner till lyxiga vintercyklar och träning blir de få förunnat som har tillgång till en bortglömd kommunal gräsyta i ett industriområde.

Det som vi ser händer i Sverige nu är unikt. Den nationella cykelcrosscupen drivs, roddas och arrangeras i hög grad av aktiva cyklister som älskar sin sport och tar sitt ansvar, både centralt i förbundet och lokalt ute på tävlingarna. Att sitta passiv och se tävlingskalendern växa fungerar inte förrän i nästa generation, när nuvarande eldsjälar blivit för stela för att hoppa över plankhinder och hellre drar band i midjehöjd. Mitt råd; om du har ett intresse, arrangera en tävling på din ort och gör stor skillnad för en liten sport.

Är Cross-VM nått att åka och titta på?
Under ett VM i cykelcross kommer du att störas av stora grupper skräniga belgare i fula strutmössor, bli erbjuden öl och pommes till vrakpriser, se vuxna män leka i gegga och få ditt årsbehov av action mättat på en förmiddag. Dessutom åker proffsen så fort på gräs att du troligtvis överväger att slänga din landsvägshoj och börja med boule. Eventuellt upplever du också submax i ansträngning, utan fysisk rörelse, bara av att se spektaklet. Så nej, det är inget att se ;-)

Du är ju inte helt ovan vid att arrangera tävlingar, hur såg du med dina arrangörsglasögon på helgens tävlingar i Falun och Ludvika?
Som arrangör hade gänget i Falun förstås andra förväntningar på sig än bubblarna i Ludvika. Falun hade arenan, rutinen och traditionen och utnyttjade det lite försiktigt men funktionellt. Ludvika hade en skön idé och en gräsplätt bakom McDonalds och förvandlade det till en crossfest. Bra gjort!

Och hur var tävlingarna för cyklisten Björn?
Lördagens bana passade mig perfekt men kroppen var lite seg efter lång vila och resa. Blev avställd på sista varvet av en skidåkare och slutade åtta, vilket jag efter omständigheterna ändå är nöjd med. Bättre fart på benen på söndagen då jag dock överladdade och flög långt över styret i tredje kurvan på första varvet. Kunde dessbättre gasa hela vägen därefter och säkrade en sjätteplats med 150 meter kvar. Totalt sett får jag nog säga att helgen gick något över förväntan, men samtidigt känner jag att det finns lite mer att hämta. Och så ska ske, eller hur?

Vilken roll har du i Lidköpings arrangemang nu till helgen?
Jag är banchef och ska se till att Lidköping fortsatt bjuder på en av de bästa crossbanorna i landet. Webb, press och handlingar till SCF ligger också på mitt bord, sedan delar jag de övriga ansvarsområdena med mina två tävlingsledarkollegor.

Då önskar jag både arrangören och cyklisten Björn lycka till i helgen!
Tackar tackar!

För mer crosspassion och träffsäkra beskrivningar av Björns värld, är det bara att gå in på http://www.bjornfredriksson.se/ och hänga med.