Ursäkta, var är min tröskel?

Personen på bilden har inget med texten att göra!

Du springer Göteborgsvarvet. Det är en varm och skön dag och du har laddat som sig bör, med nedtrappning av träning i kombination med lite mer av rätt bränsle. Du springer oftast bara några få lopp på ett år, och Göteborgsvarvet är det som alltig kretsar runt. Det är varvet som får ut dig på många pass, där du kanske annars hållt dig inne. Det är fullt med publik och de första km går nästan av sig själva, pga adrenalinet och utvilad kropp. En snabb koll på pulsklockan när du inlett klättringen upp mot Älvsborgsbron, du har ca 10 slag högre än du brukar vid samma känsla. Det förbryllar dig något men du tänker inte mer på det. Km-tiderna går bra, som planerat och kanske lite fortare, med tanke på att de första 5 km är relativt kuperade. När du sen kommer in i lunken längs med Norra Älvstranden, och ska försöka hitta tempot, märker du att km-tiderna sakta men säkert försämras. Hade du 5 minuters tempo på de första 5 km, så börjar du nu springa på 5.05 och 5.10. Pulsen ligger emellertid kvar på samma ganska höga nivå. Och så här fortsätter det, pulsen ligger kvar, du tar i lika mycket, men tiderna försämras sakta men säkert. De sista km försöker du t.o.m. pressa dig ännu lite hårdare. Det är tufft i värmen, och du har dessutom alltid haft svårt att dricka när du springer. Pulsen stiger ännu lite mer, men trenden med tiderna står fast, de avslutande km inne i centrala Göteborg går mellan 5.15 och 5.20. Efteråt går du och grunnar lite på loppet och pratar med kompisar som också sprungit. Det känns rätt bra, även om du inte nådde ditt mål till fullo var det ett stabilt lopp där du kunde pressa dig hela vägen, och du förbättrade du dig från året innan. Din påhejande publik är såklart nöjda och stolta och ha sett dig springa så långt och så fort!

Väl hemma analyserar du din pulsfil, och ser att du höll nästan 90% av maxpuls under hela loppet,  ibland till och med högre. Det var precis i början uppför Säldammen och under de sista 15 min. Du har läst någonstans att världseliten i den här typen av idrotter kan hålla ett tempo på omkring 90%.
- Hur är det möjligt att jag gör detsamma?
- Har jag en tröskel på 90%?



Tröskelkoncept, på tyska, men ganska lätt att förstå ändå!?


Få områden inom idrotten har så många olika definitioner och begrepp som den s.k. mjölksyratröskeln. Kärt barn har många namn, och visst är denna tröskeln något att hålla kärt, i alla fall om man håller på med typiska uthållighetsgrenar! Det pratas om AT, IAT, LT, LT2, OBLA, FTP och MLSS. Inte nog med det, sen finns det både en anaeroba och en aerob tröskel, och för göra det extra svårt så kallas dom ibland för samma namn (Laktattröskel LT).

En första enkel beskrivning på anaerob tröskel: den högsta intensitet du kan arbeta vid och fortfarande ha jämnvikt mellan produktion och nedbrytning av laktat (mjölksyra). Det rör sig här oftast omkring 45-90 min arbete beroende på vem man är, hur tränad man är och vilken idrott man utövar.


Berättelsen ovan är ett exempel på ett fenomen, ett ganska vanligt sådant, som visar på problematik kring bestämmande av tröskeln. Alla inser ju snabbt att det är skillnad på om vi skulle definiera tröskeln utifrån verklig löphastighet/km eller om vi skulle utgå ifrån hjärtfrekvens (ofta benämt puls).

- Vad säger pulsen oss i detta fallet?
- Vad säger km tiderna oss?
- Vilka slutsatser kan man dra av detta?

och i förlängningen
- hur ska man definiera tröskeln?
- hur ska man använda puls som styrmedel?
- vilka andra styrmedel är bra att använda?
- hur ska det kännas vid tröskeln?
- hur kan jag med hjälp utav tester få veta var min tröskel ligger?

Fortsättning följer!