torsdag 30 juni 2011

Vättern 2011 - så mycket snabbare! del 3

20 min till start. Spänning och förväntan med bl.a. Tom Pietilä, Tomas Löfgren och Magnus Dannemyr.
Det är lördag morgon. Frukosten för min del intas tillsammans med gamle stjärncyklisten Sven Åke Nilsson, som bor på samma hotell som mig. Tillsammans med en av Sveriges absolut bästa cyklister genom tiderna, avnjuter jag alltså morgonkaffet och diskuterar och analyserar fartstrategier, vindstyrka, vindriktning och kantvindskörning för Vätternrundan. Häftigt och ändå helt naturligt!


Cykel redo! Det finns få lopp där aerohjul är mer lämpade än VR,
om man har tänkt sig att köra i hastigheter en bit över 35 km/h.
Sen börjar det eviga problemet med klädsel. Tävlingscyklister som bor mycket ihop känner säkert igen sig, kring diskussionen med övriga i laget om vilken undertröja man ska ha på sig. Den varma eller den svalare? Skoöverdrag eller ej? Behövs vindvästen? Till slut blir det som så ofta för mig i svenskt klimat, start med tunn undertröja, armvärmare och väst. Sen är det lätt att ta av sig västen och armvärmarna när det blir varmt. I fickorna har jag 4 st Liquid med koffein, 2 gel och 4 energikakor. I stället på cykeln har jag en stor flaska med vatten och en med sportdryck.

Sen bär det av ner till startområdet. Redan vid niotiden börjar flera av snabbgrupperna samlas för att stämma av det sista.

Vädret är underbart, och det enda som diskuteras och oroar är hur mycket kantvind vi kommer att få längs med Vättern, både på ned- och uppvägen! Blir det mycket vind från sidan är det väldigt svårt att hålla ihop en grupp på 60 cyklister då det inte finns plats för alla att ligga i lä bredvid varandra. "Vingen" som bildas i kantvind tar slut, antingen vid mittstrecket eller där vägen slutar, beroende på vilket håll vinden kommer ifrån. I medvind och motvind uppstår inte detta problem, då man kan ligga rakt bakom varandra.

Klockan närnar sig 09.30 och Eva Lena Frick, chef för hela Vätternrundan, är själv speaker vid starten. När vi gör oss redo nämner hon några av dem som ingår i det namnkunniga startfältet för masarna. Guldmedaljörer från VM och OS, bröderna Stevensson där Micke dessutom är regerande Svensk Mästare, f.d. Belgienproffset Daniel Sjöberg, Cykelcity med Anderz och Håkan Persson och elitlaget i form av Pölder, Bertilsson och Rönn, Janne Karlsson (Janne Polis) och snabbaste kvinnan hittills på Vättern, Marina Emanuelsson. Andra kändisar i cykelkretsar är namn som Tomas Löfgren,  Peter Gustavsson, Glenn Dahl, Anders Stenberg, Camilla Larsson, ÖlandsLasse, Kimmo Delfin och Tom Pietilä. Dessutom hade nästan alla från Cykel City Veteran samlats, vilket även gällde nystartade och hårdsatsande Team Kungälv! Sen var det många till, säkert kända i sina kretsar som riktigt starka cyklister, för starka var dom (ursäkta att jag ej känner fler i gruppen) !

Reck och Rönn gör sig redo för start! Ur högtalarna strömmar Swingsflys"My and my drum" och solen börjar värma gott. Oavsett tid och hastighet runt sjön blir det nog en rätt trevlig dag för de allra flesta idag!
Startskottet går och det finns inte mycket annat att ha fokus på i början än att få upp farten snabbt och sen hitta rätt rytm! Alla som kört Vätternrundan vet att det kan vara mycket lättrullat ner till Jönköping och även om det visar sig blåsa en del motvind rullar det på snabbt när en så stor grupp som 55-60 man samarbetar, och det är just vad vi gör. Av ca 70 startande i vår fålla ligger redan efter ett par minuter 60 av oss och skiftar med snabba förningar i riktning Vadstena. Det går fort direkt, riktigt fort. Efter 25-30 min har jag ett snitt en bit över 43...i motvind!

Starten har precis gått. En av två tjejer i MAS-gänget, Camilla Larsson, f.d. proffscyklist
och numera triathlet i bild. Till vänster ledaren Anders Olsson.
De första 5-6 milen är mycket viktiga om det blåser som det gjorde i lördags. Här kan man vinna tid. En bit efter Hästholmen är vägen sen mer skyddad av skog, vilket gör allt lättare, för alla. En bit efter Vadstena och på väg mot Hästholmen kom det som vi var mest rädda för, den beryktade kantvinden som jag nämnde tidigare. Som tur var blev den inte tillräckligt farlig och därmed inte så mycket strul eller svårt att reparera de luckor som uppstod. Det var i detta läget också tryggt att ha med rutinerade cyklister som bröderna Stevenson och Sjöberg i gruppen.

För egen del kände jag för övrigt direkt att det gick lite för fort för mig i början. Att ta sina förningar kostade på, att styra och gå ut i vänsterfilen i kantvinden likaså. I backarna gick jag lite över gränsen. Pulsen var hög, väldigt hög, en kombination av att jag var utvilad, lite för otränad..också nerv och adrenalin i början på loppet. Men då jag inte tillhörde de starkare och samarbetet flöt så bra med alla, tänkte jag att det var lagom fart. För att vara säker frågade jag flera om det gick för fort. I stort sett alla tyckte det var lagom, och skulle inte vålla problem längre fram. Huvudsaken för min del när jag värderade situationen var att motorerna i gruppen tyckte det gick lätt! Och vi hade nog tillräckligt med motorer för hela rundan så om några sprängde sig gjorde det nog inget! Går 60 man på skift i fint samarbete ska det också mycket till innan man vill ändra något..även om det skulle gå lite för fort!

Några mil norr om Gränna kommer gruppen i skydd av skogen! Vättern breder ut sig nedanför en och det är så vackert! Jag upplevde också att det var då som många började slappna av och bli trygga i vilket jävla bra gäng det här var! Det flöt så bra och många var vi var nog som imponerades av gruppen och blev lite upprymda av stunden! Förutom några som flög av i det högt uppskruvade tempot i början med lite kantvind, var vi nu ca 55- 60 pers som alla snurrade runt och tog sina förningar. Själv fick jag t.o.m. gåshud vid nått tillfälle! Allt flöt smidigt och lättare än ute i den kraftigare vinden. Vi började prata mer, tipsade om att det är dags att börja äta mm. Vi fick också baktider som först pratade om 3 min tillgodo på sub7-gänget, och lite senare 5 min.

"Det här kommer att bli en grym dag och fort ska det gå!"

Själv gick jag och några med mig ner och vilade någon gång då och då, för att sen gå upp igen. Planen för egen del under första halvan blev att dels vara med när jag kände mig okej, plus vid mer kritiska ställen som inne i Jönköping och uppför Bankerydsbacken till vårt enda stopp för dagen! När vi sen skulle vända upp i medvinden kunde jag redan ana att många skulle få svårt att hålla den fart som skulle krävas. Jag minns t.ex. att jag sa till Glenn Dahl och Jimmy Rönn, att när vi väl kommer förbi Bankeryd kommer ni nog att få lite mer att göra!

Trots viss trafik och luckor i leden genom Jönköping gick det konstant fort tyckte jag, och även om vårt stopp för vätsketömning och påfyllning drog ut lite på tiden, fick vi baktider som talade om fortsatt 5 min ledning.

Efter Bankeryd började så smekmånaden gå mot sitt slut, och det blev dags för gruppen att verkligen bekänna färg. Att köra lagtempo i medvind är hårdare än att göra det i motvind. Imponerande nog var det säkert 25-30 man som orkade ligga och bomba i 45-55 km/h på västsidan i (sida-)medvinden och jag hoppas verkligen att alla dom som mosade på där efter Bankeryd mot Hjo och Karlsborg kom imål med täten...men risken finns nog att någons öde blev annorlunda! Vi andra hängde på snöret därbak, oftast vid mittstrecket och många av oss tänkte säkert tankar som "vilka är det som kör så starkt därframme" eller "så grymt dom kör", samtidigt som man försökte hålla krampkänningarna i schack, äta och dricka och trycka sig nära framförvarandres bakhjul! Lätt som en plätt när det går lite småryckigt i 48 km/h!? Skämt åsido, jag avråder verkligen den som inte är mycket van vid cykling i grupp i höga farter, från att åka med i en sån här grupp!

Viktiga motorer: Löfgren, Pölder, Sjöberg, Rönn, Stevensson.
Trots den snabba farten och fina samarbetet drygades inte ledningen ut något alls på västsidan! Sub7 hade fått upp farten rejält! Man kunde alltså inte annat än bli impad av deras tempo heller! På ett sätt så var detta bra, för det behöll vår koncentration och samarbete uppe. Då vi inte heller tappade något blev det ju också positiva besked hela tiden. Avståndet bestod!

Jag själv försökte gå med runt i början på västsidan, men kände direkt att det var omöjligt att hålla den fart som krävdes, så det var bara att lägga sig där bak och hoppas att det skulle ändra sig längre fram, för det kan det göra! Ät bra, drick bra och var lugn och spara energi! Av någon anledning (troligtvis så enkelt som att jag ej var tillräckligt tränad) började jag få krampkänningar tidigt. Jag har nästan aldrig haft kramp i min cykelkarriär så det var en ny och obehaglig känsla. Men med en massa mat, dryck och GT-tabletter, i kombination med att täten och farten minskade något, kunde även jag gå upp och bidra så småningom. Efter Karlsborg, då det började tunnas ut i leden och fram till en bit efter Hammarsundet, kunde jag oftast gå med runt. Vi var då för det mesta nere på 12-15 man i täten.


Det som är kvar av MAS-gänget kö. Jag själv i mitten på väg upp för att börja ta mina förningarnar
igen en bit efter Karlsborg. Foto: http://www.cyclesport.se/
Ibland kändes det hyfsat bra i benen, dom hade liksom "lossnat", för att använda ett vanligt begrepp inom idrotten! Och för huvudet kändes det oerhört skönt att kunna bidra igen. Att vara kapten och inte vara bland de starkare och dra så mycket kändes faktiskt lite svårt och konstigt (och en av anledningarna till att jag höll en ganska låg profil. Den andra anledningen var att det inte behövdes heller, allt flöt så bra!)

När vi vände ner mot Motala vid Hammarsundet, in i motvinden var vi fortarande ca 12-15 man som jobbade kontinuerligt, och vi var nu ganska säkra på att håller vi bara denna farten så klarar vi både sub7 gänget och sub7 tiden med god marginal.

Jag själv började bli riktigt trött igen, någonstans innan Medevi och med det krampen igen, och när det var 10 km till mål började jag bli ännu tröttare. Vid 5 km markeringen, då det även hade regnat ett tag, gick jag mer eller mindre in i väggen och fick vända ut och in på mig själv i varje litet motlut för att inte flyga av. Några flög tyvärr av på de sista 20 km, vilket ju känns lite synd när det är så nära mål...I mål var vi ändå hela 29 man som kom in på 6.41.45-50 ungefär, och slog därmed rekord! Stämningen, en go lagkänsla med glädje spred sig, och vi var riktigt nöjda med insatsen. Sen väntade kramar och gratulationer från släkt och vänner, fotografering, mat och en riktigt välsmakande lättöl!

Målgång med SM-mästaren, Rönn, Sjöberg och Stenberg i täten.

En kvart senare kom sub7 gänget i mål, också dom på en tid under sju timmar. Grattis än en gång till er! Det finns för övrigt en trevlig video inkl intervjuer (klicka här!), signerad Fredrik Jansson och Cykelklubben.se, som visar hur de båda snabbaste grupperna genomförde loppen. Rekommenderas.
Jag får skylla på viss eufori när jag i intervjun efteråt säger att 30-40 pers drog nästan hela varvet. Så trött var jag inte att jag inte kunde räkna till de 12-15 man som drog mycket själva på slutet! Däremot var det nog precis ren och skär trötthet som gjorde att jag fortfarande uppskattade vår grupp till 40 man in i mål!

Det var väldigt många som var med och drog det dom orkade. Vissa orkade mer än andra, men alla var med och bidrog det dom kunde. Det var verkligen en laginsats. Många kanske tror att det var ett arbete utfört av 6 st elitcyklister, men så var inte fallet. Visst, elitcyklisterna var med och körde mycket och gav såklart en trygghet och säkerhet, men dom körde alltid i den farten som motionärerna och veteranerna fixade, och det var alltid många delaktiga i arbetet. Ska jag nämna några som kanske var lite extra imponerande får det blir följande: Håkan Persson och Janne Karlsson, 57 och 62 år gamla, är riktiga "Weltklasse"-åkare båda två. Det är glädjande och imponerande så det förslår, att se dessa "gubbar" kunna köra så fort och länge!  En av årets nykomlingar i seniorklassen på landsväg, Marcus Larsson från Team Kungälv, var en grym motor hela dagen också. Marina Emanuelsson vet jag sagt tidigare i någon intervju att hon inte brukade dra så mycket, men i år var hon med och drog hela vägen till Jönköping och orka sen ta sig i mål på rekordtiden! Det finns såklart flera "hjältar", som ex Ola Hallberg och Magnus Giljam (här omnämnda i Sydsvenskan), som bara cyklat några få år, och ändå kunde vara med och bidra mycket. Anders Olsson, MAS-ledaren, var också ett riktigt lokomotiv! Sen fanns det flera andra starka som jag ej känner, men det finns ju alltid kommentarsfältet nedan ;-)!!

Målgång, ett mycket nöjt MAS-gäng rullar i mål på strax under 6 timmar och 52 minuter.
I bild bland annat de båda överstarka gubbarna Håkan och Janne!
När vi alla satt där, och solen sprack upp igen, kändes det verkligen att Vätternrundan är riktigt stort, och folkrörelsen att röra sig är stor! Hoppas folk inte slutar cykla nu bara för att Motalas stolthet är till enda för denna gången. Nya mål finns inom en snar framtid. Så välj ett passande mål för att få en aktiv sommar. Jag rekommenderar verkligen motionslopp som Cykelvasan och Tour Of Jämtland, och för dig som är en riktig fantast, varför inte prova på ett etapplopp för motionärer i Laholm!

Vi ses säkert!

Det ska för övrigt bli spännande att se hur det här med fartgrupperna utvecklas. Har det lagt sig lite nu med tidsjakten när två grupper kört under sju timmar? Vilka nya grupper kommer att satsa? När upptäcker snabba norrmänn Vätterns fartgrupper?  Kommer fler elitcyklister  att intressera sig för Vättern?  Vilka tider är realistiska att komma ner på inom de närmaste åren? Hur snabbt skulle ett elitgäng cykla på? Hur snabbt kan ett gäng med bara "gubbar" köra? Hur kommer det att gå för det nybildade subxx (tjejgänget)?

Några av dem som gjorde det! Några fastnade inte på bild efteråt, som tex Sven-Åke Nilsson och Daniel Sjöberg, som hade äran att vara med på presskonfenrens. Elitcyklisterna packade snabbt iväg sig med fokus på SM veckan efter och fastnade inte heller!

söndag 26 juni 2011

SM guld, SM guld, SM guld!

Sollerön, Dalarna. Philip Lindau tror det knappt det är sant. Han har precis spurtat ner Alexander Gingsjö och Marcus Johansson och blivit Svensk Mästare, efter en grymt fin laginsats! Foto: Cyclesport.
Efter att ha låtit skräll-segern sjunka in, är det dags att skriva några ord om herrarnas linjelopp! Jag var själv inte där, utan firade för första gången på länge, en midsommar a la medelsvensson. Linjeloppet följdes således per telefon och via alla olika tänkbara hemsidor/twitter! Det var mycket häftigt att läsa om hur bra Team Cykelcitys taktik gick hem. Bra ben, bra taktik, beslutsamhet..vilja, moral och järntag!!

I slutändan stod alltså den blott 19-årige Philip Lindau som Svensk Mästare på Sollerön, Dalarna! Därmed har han nu erövrat Mästartröjan både som junior, och i ett slag både U23 och seniortiteln. Inte nog med det, han är den yngste Svenska Mästaren någonsin! Jag och Philip inledde vårt samarbete i höstas när han kom till Cykelcity, och det är häftigt att ha en liten del i hans (och lagets) stora framgång!

Så här skriver han själv om segern för honom och laget på sin blogg:
Bang i bygget. Då var man Svensk mästare helt plötsligt. Jag har inte riktigt tagit in vad som har hänt, allt gick så fort.

Men planen med dagen var att vi hade utgivna kaptener som vi körde för och på slutet körde jag för Jonas Ahlstrand, många attacker utdelades och jag gick på nästan alla attacker för att lugna gruppen, jag gick med en attack och helt plötsligt så hade vi lucka och vi var 3man loss, eftersom jag körde Jonas vår spurtare så drog jag inte en meter fram till mål. Sedan på upploppet så körde jag så mycket jag bara hade och lyckades vinna Sm.


Allt jag kan säga är att jag är så lyckligt så jag nästan blir tårögd, jag är så fruktansvärt tacksam för det som hänt mig, det är det största som någonsin hänt mig. Jag tackar mitt lag, utan Team Cykelcity hade jag aldrig kunnat vinna!
Det är bara jag som kan bära mästartröjan, men det är hela laget som har tröjan på sig!
TACK ALLA!

Jonas Ahlstrand, tog dessutom spurten i gruppen bakom och blev således fyra på linjeloppet, vilket vittnar om lagets styrka. Team Cykelcity vann också lagguldet på Tempo-SM, genom Sebastian Balck, Jimmy Rönn och f.d. tempoSM vinnaren/FK-mtb/ "tränarkollegan" Fredrik Ericsson!!

torsdag 23 juni 2011

SubXX - Tjejer runt Vättern 2012

Det är 51 veckor kvar till nästa års Vättern. Men som den seriöse brukar säga "efter Vättern är före Vättern", så nya planer smids redan!

Nu har det dykt upp något unikt. För första gången i Vätternrundans historia kommer ett gäng bestående enbart av tjejer att försöka köra riktigt fort runt de 300 km runt sjön! Det blir den kvinnliga uppföljaren till MAS-gänget, med huvudkvarter i Dalarna, arbetsnamnet är "pigorna", och med cyklister från hela landet. Bland cyklisterna märks många duktiga och erfarna tjejer, som tex Lena Bernström (segrare i VSM o VNM i D40-klassen förra året), Lena Karlsson (18 Klassiker o lika många Vätternrundor), Pia Backman, Lena Sannerholt, Annika Lo, liksom även en del yngre och snabba tjejer. Camilla Larsson, f.d. proffscyklist, kommer också.  Man har redan fått ihop 27 stycken snabbcyklande tjejer, men söker fler!!

Gruppen kommer även att försöka samla in pengar till välgörande ändamål! Pengarna kommer oavkortat att gå till Active Life Foundation, som grundats och leds av Thomas Fogdö, och som ger stöd till idrottsskadade personer.

Är du tjej?
Vill du vara med och cykla fort?

Eller vill du stödja en god sak?

Tveka inte att kontakta:
Siv Siv.Andersson@ebc.uu.se
Maria mgtriathlet@gmail.com


Hemsidan är under konstruktion men du kommer att kunna följa deras resa på: http://www.subxx.se/.
Balansera kommer att vara med och stötta satsningen med tips och råd om träning!

Camilla Larsson, ev av de 27 tjejena som är klar för SubXX 2012, vid starten med MAS-gänget förra veckan!

onsdag 22 juni 2011

Grymt reportage om SM!

I skymundan av det stora motionsloppet som nyss genomförts, och som det nu bloggas för fullt kring, utvärderas och smids planer för 2012, startade idag det viktigaste för svensk tävlingscykling på svensk mark, de Svenska Mästerskapen!

Återigen är Dalarna och Sollerön platsen där det i slutändan ska delas ut medaljer och mästartröjor till junior, senior, dam och herr, tempo och linjelopp.

På självaste midsommarafton körs det blå bandet, linjeloppet för Herr Elit. Jag skulle här vilja ta tillfället i akt att tipsa om en välskriven, fyndig och träffsäker berättelse från förra årets midsommar, på Sollerön 2010, skriven av Björn Fredriksson.

Uppe vid varvning. Blivande silvermedaljören framför Rönn som slutar elva. Foto: Björn Fredriksson.

Inledningen går så här: "För den genomsnittlige svensken är midsommar en noga vaktad högtid som ofta avlöper efter ett invant mönster med god mat och dryck i fokus. Ett fåtal svenskar firar dock midsommar med 20 mil på cykel och 50 mil i bil, inte mindre traditionstyngd för det, tvärtom. När Svensson sitter vid dukat långbord i prunkande grönska serveras cyklisten mat i farten bestående av olika höghaltiga sockerprodukter. Regn faller på alla och fest är det för båda. Det är midsommar i Sollerön och en ny svensk mästare i linje ska koras."

Segraren från det loppet körde förresten Vätternrundan i lördags på 6.51.40. Det kan inte ha varit många gånger som den regerande Svenska Mästaren även varit "först" över mållinjen på Vätternrundan, men det blir kanske vanligare i framtiden...?

Åter till SM 2011. Under stora delar av dagen idag, körs de enskilda tempoloppen. De stora namnen som Emma Johansson, Sara Mustonen och regerande mästaren Emilia Fahlin, tillsammans med Gustav Larsson och Tomas Lövkvist kommer hem och kör mot klockan! Där får dom dels möta andra proffsiga svenskar och våra amatörer som mest tävlar på hemmaplan.

En som däremot inte kommer till start idag, är Team Cykelcitys Tobias Ludvigsson, vilket kanske förvånar en del, tempospecialist som han ju är. Men, Tobias kan vara mycket glad ändå, då han i augusti blir s.k. stagiare (provkontrakt) i det holländska storlaget Skil-Shimano! Läs om nyheten här. Jag och Tobias började vårt samarbete för två år sedan, och det är jättekul att se att han nu får denna chansen! Tobias har utveckats mycket det senaste året och resultaten har inte väntat på sig. Hans yngre bror blev förresten bronsmedaljör på juniorernas SM-tempo för någon timme sedan, så det finns mer talang i den familjen!

tisdag 21 juni 2011

Vättern 2011 - så mycket snabbare! del 2

Hur gick det då till när MAS-gänget körde på rekordtid?

MAS-gänget har som jag skrev i del 1 varit snabbast runt sjön många år nu, och hade som mål att fortsätta vara det. Från framförallt sub7 gängets organiserade satsning (sub7 har verkligen höjt nivån på VR satsning, vilket jag och många med mig tycker är roligt!) har därför MAS-gänget också känt sig manade att så att säga trissa upp sin satsning.

För den som vill veta lite mer om MAS gruppen och dess ledare, kan läsa om det här. Det är inte någon enhetlig grupp som sådan, och vår satsning är ganska olik de mer "avancerade" som sub7 eller Conti gjort de sista åren. Därmed inte sagt att den inte är seriös och kräver mycket arbete. Anders Olsson och Paul Danielsson lägger ner mycket arbete kring organisationen och det ingår många cyklister med mycket rutin, starka hjärtan och bra tryck i låren i MAS grundstomme.

Anders pratar om målsättning och målbilder under den gemensamma middagen på fredagkväll. Foto: Tom Pietilä.
För egen del var jag faktiskt ganska osäker på start under vintern och våren. Efter att jag bestämt mig för att sluta tävla i elitklassen blev det knappt någon träning alls på flera månader (vilket förvånade mig och många andra). Så här skrev jag själv i vintras om mitt liv som cyklist 2011. Efterhand som våren kom, och min form blev bättre efter jobbet på Mallorca som coach och föredragshållare, började jag dock så smått börja tänka mer på träning och snabba Vätterntider, vilket i sin tur ledde till att jag blandade mig i diskussioner med den "inre kretsen" hos masarna. Ska det här lyckas så måste vi, vad tycker ni?....ryktena gick om många duktiga rekryterade cyklister i sub7s satsning...det måste bli mer si och mer så... fler som drar, fler motorer, hur ska vi göra? osv...

Paul så som vi känner honom, i celestegrön! Foto: Tom Pietilä
Så sent som under de sista 8-10 dagarna var nog allt på plats, och det kändes bra och tryggt. Det tyckte jag också märktes under den gemensamma middagen, avslappnad, lättsam och gemytlig stämning! Det var förresten ett kanonställe vi hade samlats på där under fredag kväll för att stämma av det sista, vacker miljö och mycket och god mat! Tack för det Paul! Efter middagen körde vi en kort presentation av varandra, Anders pratade igenom målsättningen ännu en gång, och sen höll jag ett kort föredrag om hur vi ska gå tillväga för att lyckas med målet.

Det blev ett kort föredrag, lika mycket för att peppa och skapa vi-känsla som för att prata om teknik och taktik.

Många saker är viktiga när man som grupp ska cykla fort tillsammans, och jag poängterade lite extra om saker som att kommunicera med varandra och vikten av att ha rätt folk på rätt plats i klungan. Kommunikationen är A och O. Nästan alla i gruppen känner till hur man cyklar korrekt, men det kräver ofta ändå att man pratar och guidar vissa för att farten ska bli rätt. Man får helt enkelt inte vara rädd för att säga ifrån (och ibland kan det låta lite gapigt och icke-hjärtligt att med 170 i puls och fartvind och aerohjul som viner omkring en, säga saker till varandra!). Marginalerna kan vara små vad gäller farthållning för att få med sig eller inte få med sig ett större antal cyklister att bidra maximalt i gruppen. Något som självklart är oerhört viktigt, när man ska cykla så länge som Vätternrundan handlar om.

Sen handlar kommunikation självklart också om att peppa varandra. Det är mycket viktigare än många tror. Det räcker med så oerhört lite för att någon ska piggna till, bli sedd, känna sig delaktig, eller kämpa lite extra! Det krävs inga långa meningar för att klungan ska bli lite mer social, vilket är nog så viktigt under så här långa tillställningar.
Jag håller låda och snackar om positionering i klungan! I förgrunden till vänster står Tony Widing, en riktig motor,
som tyvärr inte kunde vara med! Då hade det gått ännu lite fortare!! Foto: Dannemyr.
Vårt möte rundades av strax efter 21 och sen var det bara att dra sig hemåt för lite kvällsvickning innan sängen väntade. Själv hade jag småätit hela dagen. Förutom de större måltiderna inkl någon smaskig dessert, slank det ner Pre-sport och plockgodis med jämna mellanrum. Ska man äta upp sig gäller det att äta mat med högt energiinnehåll, och inte alltför mycket fibrer.

Till skillnad från många Vätterncyklister, varav en del redan har börjat sin runda, har fartgrupperna lyxen att få en helt natts sömn! God natt! Imorgon gäller det, hoppas vädret är med oss!

Fortsättningen följer här (del 3).

måndag 20 juni 2011

Vättern 2011 - så mycket snabbare! del 1

Var ska man börja när det finns så många berättelser?

Snabbgrupperna som startar lördagmorgon verkar vara en succé! Jag har inte hört någon inblandad som tycker annorlunda! Det var nu andra året som dessa s.k. sub9 grupper gav sig iväg med första start 09.30. Det var också det snabbaste Vättern någonsin (om man räknar motionsloppet Vätternrundan, och inte när det genomförts som tävling eller på annat vis).

Inte bara MAS-gänget var snabbare än någonsin. Alla andra grupper jag träffade och pratade med lyckades med bedriften att nå sin målsättning och köra fortare än tidigare. För 8-10 år sedan var sub8 ett svarslaget mål, medan det idag är väldigt många som går under den "drömgränsen". Utan någon djupare analys ligger säkert svaret bl.a.  i den motionstrend som vuxit sig stark de senaste åren, i kombination med de specifika snabbgruppernas egen starttid. Detta i sin tur har triggat igång ett engagemang och lagarbete som redan andra året utmynnade i att hela 55 man körde under 7 timmar, 362 cyklister kom under 8 timmarsgränsen och 1603 st klarade sub9! ("resultatlista")! Ordet sub9 får kanske snart byta namn till sub8!

Glädje och lättnad efter plågsamma mil på slutet! Anders Olsson, huvudman för "MAS-gänget" och jag själv strax efter målgång. I bakgrunden syns andra masare som Peter Gustavsson och Cykelcity Veteraner i form av Håkan Persson, Per Wajkert och Patrik Heiler.
Jag har ju följt tre grupper lite extra genom intervjuer med Anders Olsson, ledaren för MAS-gänget, Oskar Ekman, Mattias Zetterstrand och Fredrik Ericsson från Sub7-gänget och Leo Ranta för Conti Test Team. Alla dessa grupper lyckades med sin målsättning.

MAS-gängets enda egentliga målsättning var att återigen försöka vara snabbast (och sen fick det gärna vara bra omständigheter också så att under 7 timmar var möjligt). Snabbast har de varit ganska många år nu, men det har verkligen varit med nöd och näppe de sista åren. Genom framförallt sub7:orna men också Happys Conti har MAS-gänget måst tagga upp sitt lagarbete och uppställning, när de andra två grupperna gjort mer väälorganiserade satsningar. Utan sub7:s seriösa satsning och rekrytering av starka cyklister hade kanske aldrig MAS-gänget gjort detsamma och kört på de där 6.51.45 som nu är rekord!
 
Sub7 lyckades också. Deras viktigaste (och enda?) målsättning var att nå under sju timmar, och det lyckades också! Huruvida dom ville slå MAS-gänget kan jag inte svara på, och beror säkert på vem man frågar. Många känner varandra i dessa båda grupper och är väldigt glada att vi i slutändan var så många som sprängde den nya drömgränsen!

Uppsluppen stämning i sub7 lägret efter målgång i Motala! Foto Leif Åström.
Conti Test Team lyckades också. Målet var stället till 7.15, och dom gick precis som sub7 in 3 minuter under sin målsättning!
 
Andra grupper som jag pratat med efter målgång, var också helnöjda och berättade om fint lagarbete och uppnådda målsättningar! Stämningen vid målområdet var verkligen uppsluppen. Molnen sprack upp, solen sken, lättölen smakade otroligt gott, fotografering, kramar från nära och kära, glädje över infriade målsättningar (men självklart också en och annan besvikelse över precis missad subba...)

Chefen för världens största motionslopp på cykel, Eva-Lena Frick, beskrev årets arrangemang som det bästa sedan hon tog vid för åtta år sedan! För mig var det tredje gången gillt, och jag kan bara hålla med!

Vätternrundan - så mycket bättre!

Hur ska detta sluta? 30 bilfria mil är väl det som många tänker och längtar efter i framtiden. Ett jätteprojekt som många ser fram emot med spänning och förväntan hur det utvecklar sig.

Avslutningvis ett citat från en cykelbloggare, som nog rätt träffsäkert sätter fingret på både känslor och tankar för dagen hos många cyklister som inte varit med på Vättern tidigare:

Efter den här rundan har jag helt ändrat uppfattning om Vätternrundan. Det är ju skitkul! Folk stog runt hela vägen och hejade. Cykling är verkligen stort i Sverige. SCF får nog ta sig en tänkare på hur man kan utveckla sporten, inte inveckla. Det finns otroligt mycket starka cyklister. Bara i snabbgrupperna var det 700 startande. Den här nya morgonstarten för snabbgrupperna är ett genidrag. Om de kan stänga av vägarna, helt eller delvis, i Gränna och Jönköping så skulle det bli klockrent.

I del 2 blir det en berättelse från rekordloppet med MAS-gänget!  Jag kan knappt vänta tills jag får skriva klart det! Jag hade stundtals gåshud när 50-60 man körde snabba förningar ner mot Jönköping, och när jag tänker på det nu, reser sig håren igen!

Sub7 tårta! Foto Mattias Zetterstrand.

tisdag 14 juni 2011

Intervju: Leo Ranta och Conti runt Vättern

Leo i täten på Rad am Ring, Nurburgring Tyskland. Foto: Natasja Jovic.
Av alla de inlägg jag publicerat här på bloggen så har det, med bara något enstaka undantag, varit alla intervjuerna som blivit mest lästa. Bland intervjuerna finns det inte heller så knivskarp konkurrens utan det är just cyklister med anknytning till Vätternrundan som fått mest klick! Utan inbördes rangordning är det följande:

Oskar Ekman - sub7 ledaren
Anders Olsson - MAS-gängets ledare
Mattias Zetterstrand - en motor i sub7

Lagom till det börjar bli dags för de allra sista förberedelserna inför de 30 milen kommer här fortsättning på denna följetong i form av Leo Ranta.

Reck - För dom som inte känner dig, vem är Leo?
Leo - Snäll som Puh och stark som Bamse, så beskriver min flickvän mig. :-) Jag började cykla sent, var 26 år när jag köpte min första mtb 1998. Blev helt såld på det. Köpte min andra mtb året efter det och gav mig på att cykla Bockstensturen. Långlopp passade mig bra redan då, att cykla lite längre än ett par timmar gav mersmak så år 2000 cyklade jag Vätternrundan första gången. Landsvägscyklingen tog fart i och med det, men jag har nog alltid kört mer mtb än landsväg och gör det fortfarande.

Reck - Hur skulle du beskriva dig som cyklist? Varför cyklar du? Hur mycket?
Leo - Stark och uthållig, gillar att klättra i berg när tillfälle ges. Har alltid gillat att cykla fort, gärna med andra likasinnade. Jag tävlar nästan aldrig, utan cyklar främst för att det är kul. Gillar dock att köra Gran Fondo lopp, vilka är riktigt roliga. En vanlig cykelvecka blir det två pass mtb och två pass lvg, ca 10-15 timmar totalt. På vintern cyklar jag bara mtb, ute i skogen oavsett väder. Pannlampa på kvällarna och dubbdäck när det är blankis i skogen. På vintern cyklar jag 3-4 pass i veckan, 7-10 timmar totalt. Tränar gärna "tungt", det är sällan jag kör några "lätta" pass. I skogen så blir det med tung(~17kg) mtb och på landsvägen genom lite snabbare distansrundor.

Reck - Vad föredrar du att träna på vintern, trainerpass inne eller cykla ute?
Leo - Cykla ute, mtb i skogen i alla väder. En solig och kall vinterdag då nysnön har lagt sig på stigarna är oslagbar. Sen blir det så mycket roligare när man cyklar med andra än att sitta ensam och nöta.
Härlig Mtb runda på senhösten.
Reck - och så är du ledare för Happy träning här i Göteborg!
Leo - Det blev så någon gång 2004 då jag ändå körde mina tre mtb pass i veckan, varje tisdag, torsdag och lördag. Jag startade trådar om Happy Rides och så kom det massor med glada cyklister till varje runda. Att träffa och lära känna så många bra cyklister är så kul. Alla kan dyka upp på en happy ride, från tonåringar till +60. Det spelar ingen roll vad du har för cykel eller kläder, vi är en go blandning av både lycrasvetton och freeriders. Och vi har lika kul varje gång. En vanlig tisdagskväll på sommaren kan vi vara 15-20st som cyklar 2-3 timmar på fina stigar i Delsjöområdet. Årets höjdpunkt är så klart första söndagen i Maj - då kör vi Happy Extreme Riden, som tar minst tolv timmar på massor av stigar. Över trettio kommer till start varje år och drygt hälften klarade sig igenom i år.

Reck - Du har ju varit runt i Europa en del och kört några större motionslopp (bla Rad am Ring, som det stod om i tidningen Cykla). Hur var det och är det något du rekommenderar för den som tycker det är roligt med motionslopp/Gran Fondo?
Leo - Att åka iväg och cykla lopp utomlands är bland det roligaste jag gjort. Rad am Ring var en enormt stor cykelfest och Nürnburgringbanan är som gjord för cykling i full fart. Det är väldig bra ordning på arrangemangen och stämningen är på topp. Gran Fondoloppen som jag kört i Frankrike och Italien har gett minnen för livet.

Reck - Hur startade den här satsningen att köra Vättern snabbt?
Leo - Det startade redan 2006 med happymtb, då vi siktade på under nio timmar för första gången. Det året kom vi runt på 8.15. Därefter har vi ökat farten för varje år och 2010 kom vi runt på 7.24.

Lvg premiär i februari med oväntat snöfall under rundan!
Reck - Många klubbar och grupper är intresserade av olika sub tider (sub10, sub9 osv). Vad skulle du säga är nyckeln till att få ett bra flyt och samarbete runt Vättern så det går så fort som möjligt?
Leo -Tränä ihop så mycket det går. Det är så mycket smådetaljer som gör att det flyter bra att man måste nöta in det. Kör snabbdistansrundor där man håller planerad snittfart. Cykla med jämn hög fart och undvik bromsen så mycket det går. Och håll igen i uppförsbackarna.

Reck - Vem är den typiska cyklisten i er grupp, ContiTestTeam?
Leo - Vi har rätt stor blandning av olika cyklister, både elitmotionärer och tävlingscyklister. Det som är de gemensamma faktorerna är att vi cyklar mycket, gärna snabbt.

Reck - Vad tycker du om Vätternorganisationens initiativ med snabbgrupper? Är det här för att stanna?
Leo -Jag hoppas det. Färre cyklister på vägarna och en hel natts sömn innan start, det gör det hela säkrare. Helt avstängda vägar vore drömmen.

Reck - Efter intervjun med Oskar blev det mycket diskussioner på Happys forum kring Vättern som form, är det tävling eller motionslopp, både och?! Vad är din syn på ämnet?
Leo - Formen som Vätternrundan har nu lockar redan många att cykla fort ihop. Man sätter upp egna mål och kör med organiserade grupper redan nu. Med avstängda vägar skulle det funka ypperligt att öppna upp för en tävlingdel i Vättern. Säkerheten med avstängda vägar är en av fördelarna som en separat tävlingsdel av Vätternrundan skulle ge. Sen är det säkert många som lockas av just tävlingsmomentet med exakta resultatlistor med placeringar.

Reck - Kommer er VR satsningen att leva vidare?
Leo - Det tror jag, men vi siktar på ett mål i taget och just nu laddar vi för lördagen.

Reck - Lycka till med de sista förberedelserna och vi ses i Motala!
Leo - Tack, det gör vi!

måndag 13 juni 2011

Cykelfestival, en perfekt dag?

Festivalen arrangeras av Komet Club Rouleur. Genom länkarna här hittar ni en massa intressanta saker som visats i helgen.
Cyklar, föredrag, filmer, diskussioner, uppvisningar, tävlingar, cykelturer.
En mycket trevlig, givande, innehållsrik och cyklig lördag, minst sagt! Först kunde jag, med tanke på Vätternrundans antågande, få in ett extra pass tidigt på lördagmorgon. Genom Facebook-gruppen Bockastyret, startad av instruktören och "spinningutvecklaren" Jim Berg, blev det en go tur ner till Åsa och hem igen. När dom fortsatte ner mot Tylösand, fick jag och Rasmus Olsson en solig fika lagom till 10 kaffet, innan vi gasade hemåt med diskussioner om uträkning av luft- och rullmotstånd och annat matematiskt som jag har lite svårt för!


Väl hemma bar det av ner på stan för att beskåda Göteborgs Cykelfestival och kvällen fortsatta sen i samma anda, dvs festivalanda! På mysiga Byns Bistro nere på Långgatorna, åts och dracks det och kördes Roller Race i glada vänners lag mellan ölen, spröjsade glasrutor, cykelkepsar och kristallkronor. Vilken stämning.

Med hela familjen som hejarklack, och Göteborgska cykelkändisar som Erik Saeden, Mathias Karlsson, Pierre Stjernman, Lasse Nordström, Patrik Elgström, Anton Johansson och min motståndare i första heatet, Marcus Svensson, på plats, blev det en afton att minnas.




Varsågoda, video regisserat Pierre Stjernman. Första heatet, in the blue corner, Marcus Svensson. In the red corner, Mattias Reck. Uppsluppen stämning sådär framåt 22 tiden. Stående på stolen, dirigent och starter Jonatan Sahlin, i bakgrunden livlig jazzmusik, live! Mina barn var helt uppspelta och följde det hela med stor spänning. Loppet blev minst sagt jämnt!! Detta var även kvällen då vi tävlingscyklister till slut fick stryk av "Skägg-Olof"(eller var han kanske en startsnabb BMX:are?!). Grattis till dig i alla fall! Damklassen fick jag aldrig grepp om hur finalen gick, bara att den stod mellan Annie? och Ester.

Vet ej riktigt varför videon ej laddar upp sig, men tills dess, kommer här en bild från spektaklet!


Som pricken över i:et avrundade sen jag och min baneman Marcus kvällen med någon extra skål inför hans resa till Schweiz dagen efter. Ser ni någon svensk flagga när ni streamar in Schweiz Runt kan det mycket väl vara Svenssons verk! Söndagens pass blev lugnt.........

Utsikt från de tävlandes håll. Panoramabild av proffsfotografen.

fredag 3 juni 2011

Genrep inför Vättern: NDL 6 juni!

Nu på måndag går det sjunde Nationaldagsloppet av stapeln. Mät dig mot några av västra Sveriges bästa cyklister på den 10 mil långa och bitvis kuperade rundan (bl.a. EPIC Mölndals Elit, Mumien, Team Kungälv, CC Veteran, Happy och säkert en och annan stark från Lilla Edet, Borås mfl kommer att vara med) eller ta en kortare lugnare runda, kanske med hela familjen.

För den som ska utmana sig på de 300 km runt Vättern inom kort, finns det runt om i landet flera motionslopp denna helg, perfekt som genrep eller genomkörare! Bor du i närheten av Göteborg rekommenderas Nationaldagsloppet, med start på Kviberg, och med bansträckning bort mot vackra Tollered, Näss och Ödenäs. Har du möjlighet att cykla dit och hem. alt kan få skjuts dit och sen cykla hem, och därmed få ihop en runda på uppemot 15-17 mil, har du ett perfekt genrep!

Har du inte anmält dig? Inga problem, det går att efteranmäla sig på plats!

Jag kommer själv att köra den långa rundan, och finns sen tillhands för att prata träning med den som vill! Balansera kommer även att ha några priser för utlottning!

Vi ses i klungan eller till lunchen efteråt kanske!!

Välkomna!

Saxat från NDLs hemsida:
Pumpa däcken, smörj kedjan och raka benen. Nu är det dags för 7:e upplagan av succén Nationaldagsloppet – en enastående möjlighet att göra något roligt och stärkande av vår nyaste helgdag. Det är en hejdundrande familjefest för alla som gillar att cykla, stora som små. Vill du mäta dina krafter längs en 100 kilometers kuperad bana, eller cykla 60 km på vägen genom natursköna Härskogen? Kanske vill du göra en spännande 25 km cykelutflykt med familjen? Oavsett vilket – ta med dig cykel, kompisar och familj och genomför ditt eget Nationaldagslopp. Det bara måste upplevas!