Hur gick det då till när MAS-gänget körde på rekordtid?
MAS-gänget har som jag skrev i del 1 varit snabbast runt sjön många år nu, och hade som mål att fortsätta vara det. Från framförallt sub7 gängets organiserade satsning (sub7 har verkligen höjt nivån på VR satsning, vilket jag och många med mig tycker är roligt!) har därför MAS-gänget också känt sig manade att så att säga trissa upp sin satsning.
MAS-gänget har som jag skrev i del 1 varit snabbast runt sjön många år nu, och hade som mål att fortsätta vara det. Från framförallt sub7 gängets organiserade satsning (sub7 har verkligen höjt nivån på VR satsning, vilket jag och många med mig tycker är roligt!) har därför MAS-gänget också känt sig manade att så att säga trissa upp sin satsning.
För den som vill veta lite mer om MAS gruppen och dess ledare, kan läsa om det här. Det är inte någon enhetlig grupp som sådan, och vår satsning är ganska olik de mer "avancerade" som sub7 eller Conti gjort de sista åren. Därmed inte sagt att den inte är seriös och kräver mycket arbete. Anders Olsson och Paul Danielsson lägger ner mycket arbete kring organisationen och det ingår många cyklister med mycket rutin, starka hjärtan och bra tryck i låren i MAS grundstomme.
Anders pratar om målsättning och målbilder under den gemensamma middagen på fredagkväll. Foto: Tom Pietilä. |
Paul så som vi känner honom, i celestegrön! Foto: Tom Pietilä |
Det blev ett kort föredrag, lika mycket för att peppa och skapa vi-känsla som för att prata om teknik och taktik.
Många saker är viktiga när man som grupp ska cykla fort tillsammans, och jag poängterade lite extra om saker som att kommunicera med varandra och vikten av att ha rätt folk på rätt plats i klungan. Kommunikationen är A och O. Nästan alla i gruppen känner till hur man cyklar korrekt, men det kräver ofta ändå att man pratar och guidar vissa för att farten ska bli rätt. Man får helt enkelt inte vara rädd för att säga ifrån (och ibland kan det låta lite gapigt och icke-hjärtligt att med 170 i puls och fartvind och aerohjul som viner omkring en, säga saker till varandra!). Marginalerna kan vara små vad gäller farthållning för att få med sig eller inte få med sig ett större antal cyklister att bidra maximalt i gruppen. Något som självklart är oerhört viktigt, när man ska cykla så länge som Vätternrundan handlar om.
Sen handlar kommunikation självklart också om att peppa varandra. Det är mycket viktigare än många tror. Det räcker med så oerhört lite för att någon ska piggna till, bli sedd, känna sig delaktig, eller kämpa lite extra! Det krävs inga långa meningar för att klungan ska bli lite mer social, vilket är nog så viktigt under så här långa tillställningar.
Till skillnad från många Vätterncyklister, varav en del redan har börjat sin runda, har fartgrupperna lyxen att få en helt natts sömn! God natt! Imorgon gäller det, hoppas vädret är med oss!
Fortsättningen följer här (del 3).
Ser med spänning fram mot nästa kapitel i "reseberättelsen"
SvaraRadera