Vättern 2011 - så mycket snabbare! del 3

20 min till start. Spänning och förväntan med bl.a. Tom Pietilä, Tomas Löfgren och Magnus Dannemyr.

Det är lördag morgon. Frukosten för min del intas tillsammans med gamle stjärncyklisten Sven Åke Nilsson, som bor på samma hotell som mig. Tillsammans med en av Sveriges absolut bästa cyklister genom tiderna, avnjuter jag alltså morgonkaffet och diskuterar och analyserar fartstrategier, vindstyrka, vindriktning och kantvindskörning för Vätternrundan. Häftigt och ändå helt naturligt!



Cykel redo! Det finns få lopp där aerohjul är mer lämpade än VR,
om man har tänkt sig att köra i hastigheter en bit över 35 km/h.

Sen börjar det eviga problemet med klädsel. Tävlingscyklister som bor mycket ihop känner säkert igen sig, kring diskussionen med övriga i laget om vilken undertröja man ska ha på sig. Den varma eller den svalare? Skoöverdrag eller ej? Behövs vindvästen? Till slut blir det som så ofta för mig i svenskt klimat, start med tunn undertröja, armvärmare och väst. Sen är det lätt att ta av sig västen och armvärmarna när det blir varmt. I fickorna har jag 4 st Liquid med koffein, 2 gel och 4 energikakor. I stället på cykeln har jag en stor flaska med vatten och en med sportdryck.

Sen bär det av ner till startområdet. Redan vid niotiden börjar flera av snabbgrupperna samlas för att stämma av det sista.

Vädret är underbart, och det enda som diskuteras och oroar är hur mycket kantvind vi kommer att få längs med Vättern, både på ned- och uppvägen! Blir det mycket vind från sidan är det väldigt svårt att hålla ihop en grupp på 60 cyklister då det inte finns plats för alla att ligga i lä bredvid varandra. "Vingen" som bildas i kantvind tar slut, antingen vid mittstrecket eller där vägen slutar, beroende på vilket håll vinden kommer ifrån. I medvind och motvind uppstår inte detta problem, då man kan ligga rakt bakom varandra.

Klockan närnar sig 09.30 och Eva Lena Frick, chef för hela Vätternrundan, är själv speaker vid starten. När vi gör oss redo nämner hon några av dem som ingår i det namnkunniga startfältet för masarna. Guldmedaljörer från VM och OS, bröderna Stevensson där Micke dessutom är regerande Svensk Mästare, f.d. Belgienproffset Daniel Sjöberg, Cykelcity med Anderz och Håkan Persson och elitlaget i form av Pölder, Bertilsson och Rönn, Janne Karlsson (Janne Polis) och snabbaste kvinnan hittills på Vättern, Marina Emanuelsson. Andra kändisar i cykelkretsar är namn som Tomas Löfgren,  Peter Gustavsson, Glenn Dahl, Anders Stenberg, Camilla Larsson, ÖlandsLasse, Kimmo Delfin och Tom Pietilä. Dessutom hade nästan alla från Cykel City Veteran samlats, vilket även gällde nystartade och hårdsatsande Team Kungälv! Sen var det många till, säkert kända i sina kretsar som riktigt starka cyklister, för starka var dom (ursäkta att jag ej känner fler i gruppen) !

Reck och Rönn gör sig redo för start! Ur högtalarna strömmar Swingsflys"My and my drum" och solen börjar värma gott. Oavsett tid och hastighet runt sjön blir det nog en rätt trevlig dag för de allra flesta idag!

Startskottet går och det finns inte mycket annat att ha fokus på i början än att få upp farten snabbt och sen hitta rätt rytm! Alla som kört Vätternrundan vet att det kan vara mycket lättrullat ner till Jönköping och även om det visar sig blåsa en del motvind rullar det på snabbt när en så stor grupp som 55-60 man samarbetar, och det är just vad vi gör. Av ca 70 startande i vår fålla ligger redan efter ett par minuter 60 av oss och skiftar med snabba förningar i riktning Vadstena. Det går fort direkt, riktigt fort. Efter 25-30 min har jag ett snitt en bit över 43...i motvind!

Starten har precis gått. En av två tjejer i MAS-gänget, Camilla Larsson, f.d. proffscyklist
och numera triathlet i bild. Till vänster ledaren Anders Olsson.

De första 5-6 milen är mycket viktiga om det blåser som det gjorde i lördags. Här kan man vinna tid. En bit efter Hästholmen är vägen sen mer skyddad av skog, vilket gör allt lättare, för alla. En bit efter Vadstena och på väg mot Hästholmen kom det som vi var mest rädda för, den beryktade kantvinden som jag nämnde tidigare. Som tur var blev den inte tillräckligt farlig och därmed inte så mycket strul eller svårt att reparera de luckor som uppstod. Det var i detta läget också tryggt att ha med rutinerade cyklister som bröderna Stevenson och Sjöberg i gruppen.

För egen del kände jag för övrigt direkt att det gick lite för fort för mig i början. Att ta sina förningar kostade på, att styra och gå ut i vänsterfilen i kantvinden likaså. I backarna gick jag lite över gränsen. Pulsen var hög, väldigt hög, en kombination av att jag var utvilad, lite för otränad..också nerv och adrenalin i början på loppet. Men då jag inte tillhörde de starkare och samarbetet flöt så bra med alla, tänkte jag att det var lagom fart. För att vara säker frågade jag flera om det gick för fort. I stort sett alla tyckte det var lagom, och skulle inte vålla problem längre fram. Huvudsaken för min del när jag värderade situationen var att motorerna i gruppen tyckte det gick lätt! Och vi hade nog tillräckligt med motorer för hela rundan så om några sprängde sig gjorde det nog inget! Går 60 man på skift i fint samarbete ska det också mycket till innan man vill ändra något..även om det skulle gå lite för fort!

Några mil norr om Gränna kommer gruppen i skydd av skogen! Vättern breder ut sig nedanför en och det är så vackert! Jag upplevde också att det var då som många började slappna av och bli trygga i vilket jävla bra gäng det här var! Det flöt så bra och många var vi var nog som imponerades av gruppen och blev lite upprymda av stunden! Förutom några som flög av i det högt uppskruvade tempot i början med lite kantvind, var vi nu ca 55- 60 pers som alla snurrade runt och tog sina förningar. Själv fick jag t.o.m. gåshud vid nått tillfälle! Allt flöt smidigt och lättare än ute i den kraftigare vinden. Vi började prata mer, tipsade om att det är dags att börja äta mm. Vi fick också baktider som först pratade om 3 min tillgodo på sub7-gänget, och lite senare 5 min.

"Det här kommer att bli en grym dag och fort ska det gå!"

Själv gick jag och några med mig ner och vilade någon gång då och då, för att sen gå upp igen. Planen för egen del under första halvan blev att dels vara med när jag kände mig okej, plus vid mer kritiska ställen som inne i Jönköping och uppför Bankerydsbacken till vårt enda stopp för dagen! När vi sen skulle vända upp i medvinden kunde jag redan ana att många skulle få svårt att hålla den fart som skulle krävas. Jag minns t.ex. att jag sa till Glenn Dahl och Jimmy Rönn, att när vi väl kommer förbi Bankeryd kommer ni nog att få lite mer att göra!

Trots viss trafik och luckor i leden genom Jönköping gick det konstant fort tyckte jag, och även om vårt stopp för vätsketömning och påfyllning drog ut lite på tiden, fick vi baktider som talade om fortsatt 5 min ledning.

Efter Bankeryd började så smekmånaden gå mot sitt slut, och det blev dags för gruppen att verkligen bekänna färg. Att köra lagtempo i medvind är hårdare än att göra det i motvind. Imponerande nog var det säkert 25-30 man som orkade ligga och bomba i 45-55 km/h på västsidan i (sida-)medvinden och jag hoppas verkligen att alla dom som mosade på där efter Bankeryd mot Hjo och Karlsborg kom imål med täten...men risken finns nog att någons öde blev annorlunda! Vi andra hängde på snöret därbak, oftast vid mittstrecket och många av oss tänkte säkert tankar som "vilka är det som kör så starkt därframme" eller "så grymt dom kör", samtidigt som man försökte hålla krampkänningarna i schack, äta och dricka och trycka sig nära framförvarandres bakhjul! Lätt som en plätt när det går lite småryckigt i 48 km/h!? Skämt åsido, jag avråder verkligen den som inte är mycket van vid cykling i grupp i höga farter, från att åka med i en sån här grupp!

Viktiga motorer: Löfgren, Pölder, Sjöberg, Rönn, Stevensson.

Trots den snabba farten och fina samarbetet drygades inte ledningen ut något alls på västsidan! Sub7 hade fått upp farten rejält! Man kunde alltså inte annat än bli impad av deras tempo heller! På ett sätt så var detta bra, för det behöll vår koncentration och samarbete uppe. Då vi inte heller tappade något blev det ju också positiva besked hela tiden. Avståndet bestod!

Jag själv försökte gå med runt i början på västsidan, men kände direkt att det var omöjligt att hålla den fart som krävdes, så det var bara att lägga sig där bak och hoppas att det skulle ändra sig längre fram, för det kan det göra! Ät bra, drick bra och var lugn och spara energi! Av någon anledning (troligtvis så enkelt som att jag ej var tillräckligt tränad) började jag få krampkänningar tidigt. Jag har nästan aldrig haft kramp i min cykelkarriär så det var en ny och obehaglig känsla. Men med en massa mat, dryck och GT-tabletter, i kombination med att täten och farten minskade något, kunde även jag gå upp och bidra så småningom. Efter Karlsborg, då det började tunnas ut i leden och fram till en bit efter Hammarsundet, kunde jag oftast gå med runt. Vi var då för det mesta nere på 12-15 man i täten.

Det som är kvar av MAS-gänget kö. Jag själv i mitten på väg upp för att börja ta mina förningarnar
igen en bit efter Karlsborg. Foto: http://www.cyclesport.se/

Ibland kändes det hyfsat bra i benen, dom hade liksom "lossnat", för att använda ett vanligt begrepp inom idrotten! Och för huvudet kändes det oerhört skönt att kunna bidra igen. Att vara kapten och inte vara bland de starkare och dra så mycket kändes faktiskt lite svårt och konstigt (och en av anledningarna till att jag höll en ganska låg profil. Den andra anledningen var att det inte behövdes heller, allt flöt så bra!)

När vi vände ner mot Motala vid Hammarsundet, in i motvinden var vi fortarande ca 12-15 man som jobbade kontinuerligt, och vi var nu ganska säkra på att håller vi bara denna farten så klarar vi både sub7 gänget och sub7 tiden med god marginal.

Jag själv började bli riktigt trött igen, någonstans innan Medevi och med det krampen igen, och när det var 10 km till mål började jag bli ännu tröttare. Vid 5 km markeringen, då det även hade regnat ett tag, gick jag mer eller mindre in i väggen och fick vända ut och in på mig själv i varje litet motlut för att inte flyga av. Några flög tyvärr av på de sista 20 km, vilket ju känns lite synd när det är så nära mål...I mål var vi ändå hela 29 man som kom in på 6.41.45-50 ungefär, och slog därmed rekord! Stämningen, en go lagkänsla med glädje spred sig, och vi var riktigt nöjda med insatsen. Sen väntade kramar och gratulationer från släkt och vänner, fotografering, mat och en riktigt välsmakande lättöl!


Målgång med SM-mästaren, Rönn, Sjöberg och Stenberg i täten.

En kvart senare kom sub7 gänget i mål, också dom på en tid under sju timmar. Grattis än en gång till er! Det finns för övrigt en trevlig video inkl intervjuer (klicka här!), signerad Fredrik Jansson och Cykelklubben.se, som visar hur de båda snabbaste grupperna genomförde loppen. Rekommenderas.
Jag får skylla på viss eufori när jag i intervjun efteråt säger att 30-40 pers drog nästan hela varvet. Så trött var jag inte att jag inte kunde räkna till de 12-15 man som drog mycket själva på slutet! Däremot var det nog precis ren och skär trötthet som gjorde att jag fortfarande uppskattade vår grupp till 40 man in i mål!

Det var väldigt många som var med och drog det dom orkade. Vissa orkade mer än andra, men alla var med och bidrog det dom kunde. Det var verkligen en laginsats. Många kanske tror att det var ett arbete utfört av 6 st elitcyklister, men så var inte fallet. Visst, elitcyklisterna var med och körde mycket och gav såklart en trygghet och säkerhet, men dom körde alltid i den farten som motionärerna och veteranerna fixade, och det var alltid många delaktiga i arbetet. Ska jag nämna några som kanske var lite extra imponerande får det blir följande: Håkan Persson och Janne Karlsson, 57 och 62 år gamla, är riktiga "Weltklasse"-åkare båda två. Det är glädjande och imponerande så det förslår, att se dessa "gubbar" kunna köra så fort och länge!  En av årets nykomlingar i seniorklassen på landsväg, Marcus Larsson från Team Kungälv, var en grym motor hela dagen också. Marina Emanuelsson vet jag sagt tidigare i någon intervju att hon inte brukade dra så mycket, men i år var hon med och drog hela vägen till Jönköping och orka sen ta sig i mål på rekordtiden! Det finns såklart flera "hjältar", som ex Ola Hallberg och Magnus Giljam (här omnämnda i Sydsvenskan), som bara cyklat några få år, och ändå kunde vara med och bidra mycket. Anders Olsson, MAS-ledaren, var också ett riktigt lokomotiv! Sen fanns det flera andra starka som jag ej känner, men det finns ju alltid kommentarsfältet nedan ;-)!!

Målgång, ett mycket nöjt MAS-gäng rullar i mål på strax under 6 timmar och 52 minuter.
I bild bland annat de båda överstarka gubbarna Håkan och Janne!

När vi alla satt där, och solen sprack upp igen, kändes det verkligen att Vätternrundan är riktigt stort, och folkrörelsen att röra sig är stor! Hoppas folk inte slutar cykla nu bara för att Motalas stolthet är till enda för denna gången. Nya mål finns inom en snar framtid. Så välj ett passande mål för att få en aktiv sommar. Jag rekommenderar verkligen motionslopp som Cykelvasan och Tour Of Jämtland, och för dig som är en riktig fantast, varför inte prova på ett etapplopp för motionärer i Laholm!

Vi ses säkert!

Det ska för övrigt bli spännande att se hur det här med fartgrupperna utvecklas. Har det lagt sig lite nu med tidsjakten när två grupper kört under sju timmar? Vilka nya grupper kommer att satsa? När upptäcker snabba norrmänn Vätterns fartgrupper?  Kommer fler elitcyklister  att intressera sig för Vättern?  Vilka tider är realistiska att komma ner på inom de närmaste åren? Hur snabbt skulle ett elitgäng cykla på? Hur snabbt kan ett gäng med bara "gubbar" köra? Hur kommer det att gå för det nybildade subxx (tjejgänget)?

Några av dem som gjorde det! Några fastnade inte på bild efteråt, som tex Sven-Åke Nilsson och Daniel Sjöberg, som hade äran att vara med på presskonfenrens. Elitcyklisterna packade snabbt iväg sig med fokus på SM veckan efter och fastnade inte heller!