Efter 3 veckor med inaktivitet och förkylning inkl seg hosta är det inte mycket tryck i hjärta och lår när man cyklar. I fredags hade jag släggankänsla och var nära väggen..efter bara 1.20 tim lugn cykling med pappa! Det säger en del om min status just nu.
Men en dag som idag, vindstilla och solsken, så kunde jag ju bara inte låta bli att försöka köra lite med kompisarna som jag inte träffat på jäättelänge! Så 09.30 blev det cykling på ömsom grus, strand, skog, stig och asfalt, tidvis kuperat och emellanåt en puls på över 170. Inte det smartaste välkomnandet tillbaka till verklighetens söndagar, men vad gör man inte för att få hänga med Jimmy, Erik och Brengen.
Usel effekt, dålig ekonomi, låg blodmängd mm ger en spännande resa! Efter 1.30 tog självbevarelsedriften över och jag vek av hemåt!
Nästa söndag är jag redan bättre! Ska bara se till att ut och rasta mig med pappa 2 ggr innan dess!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar