Samhällsläraren i mig

Det är svårt att inte kommentera ett val som detta. Överallt kan man läsa om det, oavsett vad för slags blogg eller media det handlar om. För mig som f.d. samhällskunskapslärare med extra intresse för demokratifrågor och politisk filosofi, känns det som om jag behöver skriva av mig lite här, även om denna blogg inte är tänkt som en plats för mina politiska tankar (mer än då idrott är politik). Men, det är helt enkelt en för stor och viktig händelse för att inte skriva om det.

Att Sverige nu skrivit historia och fått en ny politisk partikarta som liknar övriga Europa, med ett högerextremt främlingsfientligt parti i Riksdagen, kommer att leda till mycket rannsakning, debatt, forskning och analys. Först tar man inte debatten och dom blir även relativt isolerade av media under valkampens mest centrala skede - och sen, bara några minuter efter kl 20.00 igår när valstugorna stängt, handlar nästan allt om Sverigedemokraterna.

- Varför röstar 5,7 procent (av de svenskar som röstade) på SD?
- Varför har svenskarna inte gjort det tidigare, som stora delar av övriga Europa?
- Hur många svenskar delar SD åsikter?
- Vilka är de typiska SD väljarna?
- Är SD framgång till viss del även ett utryck för det politiska etablissemanget?
- Kunde valresultatet undvikas?
- Borde man bjudit in till mer debatt?
- Bör integrations- och invandringspolitiken förändras och i så fall hur?
- Agerade media demokratiskt när man stängde ute SD?
- Hur ska man hantera det parlamentariska läget nu?
- Är detta en väckarklocka för "bror Duktig"?
- Hur ska man agera framöver för att inte låta SD bli underdog/martyr, och samtidigt inte låta dem vara med
och påverka den politiska dagordningen, bli mer etablerade och kanske få ännu mer röster vid nästa val?
- Bör valsystemet förändras med tanke på det svåra i att hantera proportionaliteten?
- Vilket betydelse hade blockbildningen för de röda?

Frågorna är många, och blir nog bara fler och fler den närmaste tiden...föhoppningsvis håller de partier, som står på en gemensam värdegrund, vad dom lovat, och gör sig inte beroende av SD. Visserligen har folket röstat in dem också, men de sju övriga partierna har inte blivit invalda för att samarbeta med SD. Demokrati och ansvar kräver inte att man samarbetar med SD, anser jag.

Hur man ska definiera demokrati är inte det lättaste, då det kan ha olika innebörd. Men relativt vanligt är att demokrati i första hand kan ses som:
a) vissa mänskliga fri- och rättigheter (alla lika värda, åsiktsfrihet mm), och
b) ett valsystem (direkt, indirekt, proportionellt, majoritetsval)

Valsystemet (b) bör enligt detta synsätt inte vara överordnat (a) fri- och rättigheterna, utan tvärtom. Det betyder att ett land vars majoritet blir rasister eller främlingsfientliga (eller är diskrimerande på andra sätt) slutar att vara en demokrati. Med detta synsätt är det nog svårt att se SD som något demokratiskt (framtiden får döma hur rumsrena dom blir), och skulle deras åsikter få mer fotfäste skulle Sverige nog bli mindre demokratiskt.

- Hur mycket icke-demokrati tåler en demokrati?
- Hur ska en demokrati hantera icke-demokratiska strömningar?
- Hur många olika kulturer och värderingar kan samsas samtidigt i en demokrati?
Själv har jag alltid varit en mittenväljare (typisk lärare) men det känns nästan helt oviktigt just nu. Förhoppningsvis ändrar det sig snart, när de etablerade partierna kommit fram till en trygg väg att hantera situationen på.

För någon vecka sedan damp det ner ett utkast till en ny Samhällskunskapsbok i min brevlåda. Jag ska vara med och se över, berömma och komma med idéer och förslag på eventuella förbättringar till den. Det var nu några månader sen jag lämnade skolan och Vuxenutbildningen, där jag ofta jobbade med elever/deltagare från andra kulturer, och visst kan jag sakna det ibland. Att granska läromedel kan ju vara bra botemedel för abstinensen, och det är inte svårt att hitta energi till läromedelsarbete, politik och samhällskunskap i dessa turbulenta tider.