Intervju: En motor från Fredrikshofs sub7 gäng

Fler och fler anmäler sig till motionslopp. Fler och fler vill också köra lite fortare året därpå. För vissa blir det ett återkommande tema att försöka pressa sig själv och sina tider. Till i år fanns för första gången snabbgrupper på Vätternrundan, ett steg som nog verkligen ligger i tiden.

De båda snabbaste grupperna körde på 7,06 respektive 7,07 i år och om jag får våga mig på en djärv gissning så kommer det nästa år, med tanke på vad jag hört om satsningarna, att krävas ner mot 6,45-6.50 för att vara snabbast (förutsatt att omständigheterna inte är sämre än 2010).

Vad tror ni?

I förra intervjun pratade jag med MAS-gängets "ledare". Många läste och tyckte det var intressant så Vätternintervjuerna fortsätter således. Idag har turen kommit till en adept jag hjälper med träning och som var en stark bidragande faktor till Fredrikshofs sub7 framfart runt sjön 2010. Mattias Zetterstrand heter han och här kommer intervjun.

Tempohästen!

Reck - Hej, du ska få börja med att presentera dig själv helt fritt.
Zetterstrand - Jag är 44 år och växte upp på ett litet familjejordbruk nordväst om Nyköping i Sörmland utanför samhället Stigtomta. Av ”arv och slarv” utbildade jag mig till agronom och jobbar sedan ett antal år tillbaka på ett amerikanskt jordbruksbioteknikföretag. Under universitetsstudierna i Uppsala träffade jag en underbar skånska och har sedan tio år bott i Åhus – en pärla på den skånska östkusten. Jag har två ”töser” sju och elva år gamla. Under uppväxten testade jag på en hel del olika sporter såsom; orientering, slalom, ridning, karate, judo, squash, vattenskidor, volleyboll etc. Tyvärr var det svårt med kontinuiteten på grund av att man bodde på landet och hade långt till träningsfaciliteterna.

Reck - och vad fick in på cykling?
Zetterstrand – Cykeln var det naturliga fortskaffningsmedlet på landet om man skulle till kompisar och skolan. Under hela högstadie- och gymnasietiden cyklade jag till skolan i Nyköping (20 km enkel resa) höst och vår. När jag gick på högstadiet körde jag mitt första ”prova på” tempolopp på min 3-växlade DBS med bockstyre. När jag var 18 körde jag min första Vätternrunda med en gymnasiekompis. Därefter har det blivit ytterligare 10st sporadiska Vätternrundor inklusive en Svensk Klassiker som motionär. Mitt första riktiga tävlingsår på cykel var 2009. Det var min förebild och gode vän Mats Höllgren som fick mig att prova på tävlandet. Första året gick rätt bra med några pallplatser i tempo och 7.37 på Vätternrundan. Men för att få bättre struktur på träningen och därmed försöka förbättra resultaten till 2010 hjälpte Mats Höllgren mig att få kontakt med dig. Det har varit ett jättelyft för både träning, resultat och inte minst för motivationen!

Reck - Vad var roligast med cyklingen under 2010?
Zetterstrand - Alla trevliga cykelvänner, fikarundor och Sub-7 satsningen på Vätternrundan. Resultatmässigt är jag mest nöjd med vinsten på Götalandsmästerskapstempot i H40 och Vätternrundan trots att vi inte riktigt nådde målet på 7 timmar.

Berätta lite mer om er VR, löpte det hyfsat enligt plan?
Jag är oerhört imponerad av organisationen och proffsigheten runt Sub-7 satsningen. En stor eloge till Eric Olofsson och hans kollegor i Fredrikshofs cykelklubb för ett fantastiskt jobb, och till Fredrik Ericsson för en strålande coachning under rundan!

De yttre betingelserna var bra trots motvinden till Jönköping och några regnskurar. Upplägget var att köra en så kallad belgisk kedja (lagtempo) med drygt 40 cyklister, att ta ett ”piss stopp” efter Jönköping och att ha all mat och vätska på cykeln redan från start. Vid trötthet eller schackningsperioder så kunde man gå ner och lägga sig i en vilogrupp efter den belgiska kedjan.

Tyvärr gick det lite för fort och ryckigt i början på grund av ett antal omkörningar av andra Sub-grupper på den smala vägen ner till Jönköping. Detta gjorde att vi tappade ett antal duktiga cyklister redan i början av rundan vilket resulterade i att den Belgiska kedjan blev mindre och mindre. Tyvärr råkade vi också ut för två vurpor under resans gång; en i Huskvarna och en ca 1,5 mil innan målet i Motala. Som tur var det inga allvarliga olyckor utan skrubbsår och ett brutet nyckelben.

Sub7 gänget in action med tempohjälmar under årets Vätternrunda, som slutade på fina 7,07.
Zetterstrand trea uppifrån/framifrån i det högra ledet.

Var ni besvikna?
Direkt efter loppet var vi lite besvikna över att vi missat sjutimmarsmålet med ynka sju minuter och att ”Masgänget” slagit oss med en minut. Det tog dock inte lång tid förrän vi blev riktigt taggade att göra ett nytt försök 2011. Samtidigt ska vi vara oerhört stolta över att ha cyklat 30 mil på 7 timmar och 7 minuter med en medelhastighet på 42,15 km/h.

Kommer ni att göra stora förändringar eller är det ungefär samma upplägg och cyklister till nästa år? Vad får du berätta?
Det handlar nog mest om att ta till oss lärdomarna från årets runda och finslipa på lagarbetet inför 2011. Dessutom kommer fler starka cyklister ansluta till nästa års runda.

Vilka mål har du satt upp för 2011?
Det viktigaste målet är att ha roligt och umgås med alla trevliga cyklister! Förutom målet med Sub-7 satsningen inför Vätternrundan 2011, så siktar jag på en pallplats på Veteran SM tempot.

Du har detta året kört i CKC4, hur ser det ut nästa år?
Till nästa år kommer jag och Mats Höllgren att köra för CykelCitys veteranlag.

Vad har du för fina träningsrundor att tipsa om?
Det finns många trevliga runder i Åhustrakten! Ett exempel på runda är; från Åhus via Degeberga upp på Linerödsåsen till fiket i Önneköp vidare till Maglehem och sedan längs den vackra Östersjökusten till Åhus.

Går det några bra motionslopp på dessa vägar?
Tyvärr gör det inte det.

Dags för ett inlines pass!
Perfekt alternativträning för en cyklist!

Har du något bra tips för hur man ska kunna kombinera jobb, familj och tävling på din nivå?

Det senaste året har jag varit förskonad från resor i jobbet. Visst har jag haft tjänsteresor men inte i samma utsträckning som tidigare. Tjänsteresor är tyvärr ett gissel för kontinuiteten i träningen. Långa mötesdagar, hotell, flygplatser, flyg- tåg- och bilresor är inte optimalt ur ett träningsperspektiv. Man vill heller inte att träningen ska gå ut över familjelivet alltför mycket.

Under arbetsdagarna försöker jag träna tidigt på morgonen. En period när jag hade många tjänsteresor var jag klar med träningen kl 7 på morgonen och kunde äta frukost med familjen innan skolan, dagis och arbetet. Annars föredrar jag att träna precis innan lunch. Jag försöker hålla lördagar fria från träning för att 100%-igt kunna umgås med familjen. Söndagsförmiddagar kör jag ett längre distanspass med cykelvänner.

Tack för intervjun och lycka till med satsningen!Tackar!