Intervju: Styrkeprogrammet

http://www.styrkeprogrammet.se/

Jag har den senaste tiden skrivit en hel del om styrketräning exempelvis här för barn och här för äldre. Styrketräning är ett ämne som jag dels tycker är mycket intressant, och det har dessutom fått ökad prioritet på många områden de senaste åren. En sida som jag använder väldigt mycket och verkligen rekommenderar är styrkeprogrammet. Så en dag tänkte jag att det skulle vara passande att få en intervju med någon av personerna bakom sidan. Så här kommer det, här kommer Ulf Petersson!

Reck - Hur började hela grejen med Styrkeprogrammet?
Ulf – Det hela började i början av 2007 då Mikael Sandin, en av mina två kollegor, hade en idé om att filma olika idrottsövningar och samla de på en webplats. Vid den tidpunkten fanns ingen sådan sida, varför Mikael tänkte att det kunde vara på sin plats att göra en sådan.

Mikael frågade då mig om jag hade lust att hjälpa till med att få in övningar eftersom han visste att jag vid det tillfället just hade skrivit en grundträningsguide för friidrottare. Vi började spåna på hur det skulle kunna se ut och en idé var att samla övningar från vår egen idrott friidrott, men också brottning och gymnastik m.m. Vi insåg snart att det blev ganska omfattande och att många personer skulle behöva engageras, så vi beslutade oss för att begränsa övningsbanken till styrkeövningar. I detta skede kom jag på att styrkeprogrammet.se då kunde vara ett bra namn.

Mikael började bygga upp sidan och jag samlade ihop övningar och skrev utförande- och syftesbeskrivningar till dessa. När vi kom längre fram kopplades även Mikaels äldre bror Christofer in för att hjälpa till med det tekniska. Så i april 2008 lanserade vi sidan.

Reck - Själv tycker jag att sidan är helt grym och jag antar att ni har fått mycket bra respons och får fler och fler användare hela tiden?Ulf – Roligt att du gillar sidan! Vi har fått mycket bra respons och egentligen ingen dålig respons och detta gör ju att vi får den energi som krävs för att orka jobba med sidan på fritiden. Just nu är vi uppe i nästan 10 000 medlemmar och mellan 1500-2000 unika besökare om dagen, vilket också är en bekräftelse på att sidan är bra.

Reck - Hur mycket arbete ligger det bakom allt?
Ulf – Det är väldigt svårt att uppskatta, men det är mycket tid. Vi jobbar periodvis mer och vissa periodvis inte alls lika mycket. Nu har det varit en period där vi har arbetat mycket med våra vanliga jobb och då har det inte blivit så mycket mer än att svara på mail från våra medlemmar.

Reck - Har ni fler planer med styrkeprogrammet i framtiden?
Ulf – De planer vi har det närmaste är att fixa en del småbuggar och göra vissa funktioner lite bättre. Nästa grej är att filma rörlighetsövningar, spänstövningar och uthållighetsträning. Framöver har vi också planer på att skapa fler smarta funktioner för användarna som gör allt lättare. Vi har hela tiden haft en målsättning att sätta enkelheten i fokus, det ska med andra ord vara lätt att navigera på sidan och att skapa pass m.m.

Reck - Hur ser din egen idrottsliga bakgrund då?


Lag-SM 2010

Ulf – Höll på med en del olika idrotter inom jag som 13-åring började helhjärtat med friidrott. Spjutkastning blev ganska snart en favoritgren och som 18-åring var jag bäst i landet i min åldersgrupp. Säsongen därefter satte jag mitt pers trots en axel som inte blivit bra trots operation och rehab. Jag fortsatte satsa några år till med en axel som inte klarade av kontinuerlig kastning och som 22-åring orkade jag inte längre satsa med en trasig axel.

Reck - och sen blev du ledare i friidrott eller?
Ulf – Nej, inte som friidrottsledare, det hade jag varit från och till i klubben genom att hjälpa yngre grupper och via sommaridrottsskolor. Utan istället fick jag något år efter att jag hade lagt av en förfrågan om att hjälpa till som fystränare i en tennisklubb. Så det var min bana in i fystränarbranschen. Att jag blev tillfrågad tror jag dels berodde på att jag hade lång erfarenhet av styrketräning (sedan 12-årsåldern) och att lägga upp min egen träning och dels på grund av att jag då hade läst träningslära, fysiologi och annat nyttigt via min utbildning på Kost- och friskvårdsprogrammet.

Reck - och därefter utbildade du dig successivt och har nu ett eget företag?
Ulf – Ja, precis. Jag hamnade i konståkningssporten som ansvarig fystränare för elitgruppen i Göteborgsdistriktet och blev därigenom också tillfrågad av Kristoffer Berntsson att lägga upp hans fysträning. Under tiden jag pluggade och jobbade extra som fystränare, så utbildade jag mig successivt med tilläggsutbildningar, bl.a. via SISU. Senaste utbildningen jag gick var Idrottens Fystränarutbildning som jag varmt kan rekommendera. Mitt eget företag startade jag för knappt ett år sedan och det har rullat på sedan dess.


Reck - Hur skulle du beskriva vad du kan erbjuda de som anlitar dig?
Ulf – Jag trycker mycket på att man måste träna med ett långsiktigt tänk. Det är det många som missar, framförallt inom lagidrott. Ofta vill man bli explosiv på kort tid, men det som krävs är först rörlighet, kroppskontroll, balans, koordination och lyftteknik för att kunna utveckla explosivitet. Detta är en process i flera olika steg som tar tid.

http://www.idrottskonsulten.se/

Jag tycker också det är viktigt med en strukturerad träningsplanering och att man dokumenterar hur man har tränat. Har man inte dokumenterat någonting så kan man heller inte veta varför det gick dåligt/bra under en viss period.

Något jag också måste nämna är kravet på kvalitet. När jag intruerar är jag väldigt noggrann med hur man utför en övning. Med rätt utförande får man effekt av träningen och skaderisken blir låg.

Reck - Finns det någon kategori av människor som inte har nytta av styrketräning?
Ulf – Där blir det ett enkelt nej ;)

Reck - De senaste åren har bl.a. Tonkonogi på ett banbrytande sätt ändrat på gamla föreställningar när det gäller styrketräning för barn. Hur ser du på det och har det redan nu börjat ändra riktlinjer i tex friidrottens träningslära?
Ulf – Jag håller helt med Tonkonogi där och den synen har jag haft på träning hela tiden. Många reagerar på när styrketräning och barn används i samma mening. Det beror nog på att gemene man tänker på tunga vikter och muskulösa utövare och jättehög skaderisk. Skaderisken är alltid väldigt hög om man har dålig rörlighet och dålig teknik i utförandet av en övning. Men har man, som Tonkonogi säger, en belastning som motsvarar 15 reps/set, en god rörlighet och god teknik, så är ju styrketräning en väldigt skonsam träningsform jämfört med att t.ex. börja hoppa tresteg i full ansats som 10-åring. Där är belastningarna under kort tid flera gånger kroppsvikten.

Av egen erfarenhet vet jag att styrketräning rätt utförd i tidig ålder skapar kroppskontroll, balans, stabilitet, rörlighet och en förmåga att senare kunna utveckla explosivitet. Hur det ligger till i friidrotten över lag vet jag inte riktigt eftersom jag inte är så engagerad där längre, men vet en hel del grupper som inte börjar med styrka förrän i 15-årsåldern, vilket är alldeles för sent anser jag. Men det tar tid att vända gamla traditioner.


Reck - Jag skrev ett inlägg nyligen om vikten av styrketräning för äldre. Märker ni att äldre börjar bli mer intresserade av styrketräning?
Ulf – Huruvida det är äldre som söker sig till Styrkeprogrammet eller inte, är inte något vi kan se via vår statistik. Men som personlig tränare så ser jag ju att det är fler äldre som har börjat träna styrketräning, vilket är väldigt roligt. Tror det är otroligt viktigt för äldres välbefinnande, hälsa och inte minst socialt att komma ut och träffa människor.


Reck - Ligger friidrotten överlag långt framme vad gäller ledare?
Ulf – Jag tycker att friidrotten har många duktiga ledare. Många ledare främjar en god idrottskultur där macho-jargong och glåpord är mycket ovanligt. Tänker jag på mina ledare jag hade, så fick jag, förutom ett stort engagemang, friheten och samtidigt ansvaret att träna på egen hand och lägga upp en del av träningen själv. Detta egenansvar tycker jag förmedlas på ett helt annat sätt i friidrotten och individuella idrotter än i lagidrotter.

Reck - Har du själv några favoritövningar?
Ulf – Det är svårt att välja ut några få övningar, men jag föredrar komplexa övningar med skivstång, ringar eller egen kroppsbelastning som ställer krav på rörlighet, explosivitet, kroppskontroll och styrka. Något jag alltid går igång på är att hoppa i trappor eller hopp som träning. När det gäller styrkeövningar så är jag just nu väldigt förtjust i att utvecklas i övningen Enhandsryck.

Reck- Tack för din tid och lycka till.
Ulf- Tack detsamma!

24 timmar idrott och medicin i Umeå!

Definitivt ett av mina mest händelserika dygn på mycket länge!




Inspektion!

Det började redan på resan upp, då jag äntligen hade turen att få åka med när min syster rattade spakarna. Jag fick därmed en inblick i det inte alltid såå glamorösa jobbet som pilot. Väl ute vid planet började det med inspektion av planet av kaptenen själv, därefter intar man trångt sittläge och stannar där. Din (flygplans)frukost eller lunch äts på arbetsplatsen. Toalettbesök undviks så länge som möjligt med tanke på omständigheterna - det är trångt att röra sig. Soluppgången över finska viken var fin!

Syster Sara gör sig redo för flight. Som utomstående blir man rätt imponerad av alla knappar,
och allt som ska checkas innan, under och efter flygning!



Framme vid Toms arbetsplats.



Från det att jag anlände till dess att jag lämnade 24 timmar senare tog Tom Pietilä hand om mig på bästa sätt. Inte nog med att han varit inblandad som aktiv eller ledare (och är pappa till skidåkar-esset Maria PH) i en massa idrotter, vilket ledde till intressanta diskussioner om alltifrån tester, styrka och balans till cykelspecifik träning, sen visade han mig även runt för en massa andra intressanta människor och platser i detta "kluster" av tränings- och medicinexpertis kring Idrottsmedicin och IKSU området, där han har sin egen arbetsplats. Han är även engagerad far till skidåkar-esset Maria PH, och nästa ess Johan.

Sportsmedicine gick inte av för hackor, med patienter som Zlatan och Robbie McEwan. Det hängde en hel drös med kända tröjor på väggarna! Jag träffade bl.a. Håkan Alfredson, som opererat just McEwan.

McEwans Katushatröja.

Lunchen blev också fylld med snack om träning och skidtaktik, då Martin Roswall, forskare i fysik, satt mitt emot mig! Trevligt, och nu har man ett namn till att följa lite extra på Vasaloppet!

Under eftermiddagen blev det sen träning och mer träningssnack för mig, Tom och Gimonäs sportchef Peder. SRMs testcykel var tyvärr under service, jag hade set fram emot att testa en sådan, men jag provade istället en Rodby. Rodby är nog mest kända för att specialsy testutrustning efter dina behov.

Tom och Peder kör 2 timmar textcykel på idrottslabbet. Själv blev det säkert 1.20, mer än på mycket länge. Idrottslabbet var imponerande, med en massa intressanta maskiner och datorer för att mäta alla möjliga kvaliteter.

Under tiden vi satt där hade jag även turen att få en kort pratstund med både Michael Svensson, som forskat mycket på bl.a. idrottsnutrition, och Christer Malm, som för WADAs räkning jobbar på att ta fram ett snabbtest för att avslöja bloddoping. Som sagt, ett kluster av expertis. Inte svårt att bli avundsjuk på en sån miljö med mitt intresse. Det är väl så här har ni har det i Falun och Stockholm, antar jag..lyckostar!

På kvällen var det min tur att prestera inför Gimonäs medlemmar, så mellan 18-21.30 blev det föredrag och diskussion om träninglära i cykel. Uppemot 40 st var vi och jag tror och hoppas att dom blev nöjda och fick med sig ett och annat matnyttigt! Det var i alla fall ett härligt gäng att tala inför!


Föredrag för 40 cykelentusiaster från Gimonäs,
Idrottsmedicins konferenslokal. Foto: Tom Pietilä.



Kvällen avrundades hemma hos familjen Pietilä. Genom fönstret från vardagsrummet syntes skidbacken, där en och annan skidkarriär tagit sin början....

Svenska Cupen 2011

Först, alla reflektioner görs utan att jag har någon koll på hur tankegångarna gått, vilka försök som gjort kring planering av cupen osv. Detta är helt enkelt bara mina synpunkter på cupen som sådan. Sen är jag övertygad att tävlingskommitten och arrangörer har gjort vad dom har kunnat!

24/4 Åstorps GP Åstorp Kat 2
25/4 Åstorpsloppet Åstorp Kat 1
22/5 Kinnekulleloppet Götene Kat 1
17/6 Vättern GP Motala Kat 2
4-9/7 U6 Cycle Tour* Tidaholm Kat 1
3-6/8 Tour of Jamtland* Östersund/Åre Kat 1
3-5/9 Svanesunds 3 Dagars* Orust Kat 1

Kanske är det ett tecken på att jag börjar bli gammal, men är det inte lite väl lite av tuffa endagarslopp för att vara en cup? Av tradition brukar ju cupen vara mer inriktad på de längre och hårdare endagarsloppen, och även om jag inte har något emot att man har med både tempo, GP och etapplopp, så tycker jag att denna cup har för lite av långa endagarslopp.

Jag tycker det är grymt att vi har många etapplopp, och dessa ska verkligen värnas så gott det går. Men 3 stycken etapplopp i en och samma cup?!

Dessutom, för att underlätta cyklisternas planering och formtoppar är det bra att ha ett block med bra viktiga tävlingar ganska nära inpå varandra. På det viset var förra året ganska bra tycker jag. Som det är nu är de utspridda över hela året, en varje månad. Det är inte det lättaste att planera en säsong med det upplägget. Vill man dessutom toppa sig till något mer, kanske SM, Skandis, en hemmatävling och något internationellt mästerskap kan det bli knixigt.

Jag tycker förresten att det är bra för svensk cykel och häftigt att förlägga en cup i Motala i anslutning till Vättern. Sen hoppas säkert flertalet cyklister att det även finns någon lång tuff tävling relativt nära inpå de Svenska Mästerskapen!

Budget för ett lag att åka både U6 och Jämtland kanske också kan bli ett problem för vissa klubbar?!

Vad tycker ni om cupen?

Problematik kring fusk!

Här kommer ett något spretigt och i all hast sammansatt inlägg i dopingdebatten, men ni får ha överseende med det.

Fusk finns överallt i samhället, oavsett om det rör sig om idrott, politik, affärsverksamheter mm. Problemen kan vara större eller mindre. Exempelvis kan korruption inom politik, rättsväsen och ekonomi undergräva och vara förödande för demokratin och dess spelregler.

Genom rättsystem försöker man dels förebygga fusk och åtgärda det fusk som ändå begås.

För att förtroendet för rättssystemet ska upprätthållas måste självklart folket som råder under lagarna och straffen acceptera/tycka att dessa är sunda och vettiga, liksom att alla döms på ett rättvist och korrekt sätt. Korruption och mutor inom rättsväsendet eller påtryckningar på vittnen eller åklagare/domare undergräver förtroendet för systemet. Tar massmedia på sig rollen att agera domare eller föregår en utredning, finns stor risk för problem. Granskar massmedia för lite blir det problem. Listan kan göras lång.

Idrott och fusk!
Hur många av dessa problem som finns inom idrottens värld och dess rättssystem vet jag inte. Däremot är jag övertygad om att idrottens lagar måste harmonisera med övriga lagar. Det får inte vara för mycket annorlunda principer som råder inom idrotten än i övriga samhället.

Visserligen kan man ju se på idrotten lite mer idealistiskt, som en önskan att ärlighet och rättvisa m.m. m.m. ska finnas just här, mer naturligt och av sig självt (genom historien har detta inte varit en allför ovanlig hållning och förhoppning). Men dessa ideal är ju knappast något som genomsyrar idrotten i någon större utsträckning egentligen.

Wada.

När det kommer till bestraffning så har jag själv svårt för den retorik som ofta förekommer i idrotten kring dopning. Jag vet inte om det är för att man som berörd idrottare vill visa sin oerhörda avsky, som många pratar om livsstids avstängning, ibland t.o.m. direkt som första straff (en bra anledning till att lagstiftare inte ska vara direkt involverade i det man ska besluta om),
eller om man är rädd för att bli tagen för en "vän av dopning" bara för att man vill nyansera debatten. Hur är det med tanken om en andra chans? sona sitt brott? hjälp med rehab? Undra vilken rättskipning man vill ha i övrigt om man tycker livsstid är rimligt som bestraffning för dopning?!

Vilket straff är rimligt om man filmar till sig en straff? (se nedan)
Vilket straff bör man ha om man kör i 45 km/h på 30 väg utanför ett dagis eller en skola?

Något som jag också tycker är lite konstigt är hur olika man inom idrotten och samhället ser på idrottsfusk*. För inte så länge sedan fanns det ingen större diskussion kring filmning, och så sent som igår står det på text-tv så här om matchen Man United-Liverpool; "Efter en halvminut filmade Dimitar Berbatov till sig en straff" (vilket för övrigt var enda målet i matchen). Ett enkelt konstaterande bara, inget mer. Varför är detta fusk mer rumsrent och ger så lite diskussion och låga straff? Man kan ju avgöra en VM-final i fotboll med en filmning om man är "duktig"!

I cykel finns samma fenomen, varför är det mer accepterat att tänja på gränserna vad gäller pace (vem minns förresten inte Nico Mattan i Gent-Wevelgem), putta en kompis eller köpa ett lag som hjälp? Alla tävlingscyklister jag känner inkl mig själv tar kraftigt avstånd från dopning, men det stora flertalet av oss har gjort oss skyldiga till någon form av annat fusk i cykel, utan att tycka att det är speciellt allvarligt. I vissa sammanhang skulle man säkert t.o.m. nästan idioförklaras om man inte utnyttjade vissa situationer. Visst är det lite märkligt hur olika moral det kan finnas för fusk?

Med lagar har man möjlighet att skapa en annan syn eller moral kring ett brott, och med hjälp av högre straff för exempelvis pace, filmning eller att "kapa någons ben", kan man uppnå en, i mitt tycke, mer harmoniserande straffskala. Jag tror att det i framtiden måste till en bredare straffskala vad gäller fusk. Det är trots allt stor skillnad på olika typer av fusk, liksom mellan olika typer av dopning (liksom man inte får samma straff för alla typer och mängder narkotika). Det kan inte bara vara små böter, röda kort eller avstängning 2-3 matcher för en viss form av brott, och sen ett glapp upp till 2 års (eller livsstid?!) avstängning åt andra hållet.

En svår nöt att knäcka här kan även vara om det ska vara skillnad på att dopa sig som stjärna eller vanlig motionär?! Många nämner ju att skadan är extra stor för idrotten och ungdomar för att "stjärnorna är förebilder"!
Ska offentliga personer/stjärnor/förebilder dömas hårdare? alt. en motionär lindrigare?
Vad betyder det att vara lika inför lagen?


För att dopning som fenomen ska minska (i cykel) tror jag definitivt att det krävs mycket kraft inifrån. Alla parter i proffscirkusen behöver ta tydligt avstånd från dopning, och jag tror att det redan är mycket bättre än tidigare. Tonen har skärpts och det tolkar jag som ett sundhetstecken. Förr var det som regel aldrig speciellt vanligt att man kritiserade de som åkt fast, det var nästan knäpptyst och man höll varandra bakom ryggen. Whistel-blowers blev utfrysta.

"Dont wash your dirty underwear in public", lojalitet inom klungan ska vägas mot det man tror på, och i fallet dopning, tror jag definitivt att cykel (mfl idrotter) skulle ha nytta av en mer positiv syn på att sanningen kommer fram snabbare än den gjort hittills. Man är inte där än skulle jag tro (minns behandlingen av Kohl, Jaksche och Sinkewitz) men det verkar för mig som utomstående betydligt bättre nu än tidigare. Jag tror inte att lika många dopar sig i cykel idag som för 10-15 år sedan..men att det blivit bättre har man ju hört förr, och man kanske fortfarande är förd bakom ljuset mer än vad man tror?!

Till sist, mycket fusk är strukturbetonade, och kan därmed inte bara lösas på individnivå. Ansvar och åtgärder måste också utkrävas på högre nivå. Jag är för dåligt insatt i idrottens instanser och maktkamper, men man kan ju fundera på hur idrotten ska vara organiserad, vilka spelregler bör gälla, för att minimera fusk (på samma sätt som prof. Bo Rothstein utreder korruption, fusk och åtgärder i samhället).

Lag, etik och moral, är svårt, och det brukar variera i tid och rum! Undra hur framtiden ser ut vad gäller idrottens problem med fusk? Och kommer det att gå att, i den internationella verksamheten som tävlingsidrott är idag, skapa ett globalt accepterat regelverk?

(*På ett område är det förståeligt att dopning tas på mycket större allvar än visst annat idrottsrelaterat fusk. Jag tänker såklart på dopningen som hälso- och samhällsproblem, med stor förankring i bl.a. gymkultur och inte sällan med kontaker bland mindre laglydiga nätverk).

Intervju: Cyklande dansproffset Migas!

Patrick Migas (mitten) under Mozarts Reqiuem. Foto: GöteborgsOperan/Mats Bäcker.

Patrick Migas är professionell balettdansare vid GötebogsOperan...och passionerad cyklist. Genom cykelentusiasten och naprapaten Henrik Miltén, som bl.a. jobbar med dansarna på Operan, kom jag och Pat i kontakt med varandra. Numera svettas även Migas över en Monark vintertid som så många andra svenska cyklister gör och gjort genom åren.

För några veckor sedan hade jag sen nöjet att få vara med och beskåda en träning med alla balettdansare som jobbar på Operan. Alla dagar i veckan, mellan kl 10 och 11.15 kör dom en kombinerad uppvärmning och teknikträning tillsammans, för att sen gå vidare till sina respektive repetitioner mm. Även om jag själv (nästan) aldrig dansar, har jag länge varit intresserad av dans, och genom min tidigare taekwondo karriär förstår jag i alla fall lite av den träning, slit och smärta som en balettdansare utsätter sig för.

Jag kan säga att jag sällan känt mig så stel, som när jag satt där lite halvt nyvaken på en åskådarstol och tittade på när dansarna körde igenom kroppen, den ena övningen mer imponernade än den andra. Gästinstruktören de senaste veckorna och för dagen var Shirley från Holland, och som alltid satt Bernard vid flygeln och spelade ljuv musik till varje övning. Korta snabba instruktioner, alla kan sin sak, små subtila tonfall och nyanser från Shirley till pianot, och så är det igång med ny musik till en ny serie övningar. Det är en lugn, avslappnad och mysig atmosfär, där det i all koncentration även finns plats för lite skratt och skämt (sen finns det såklart även saker som inte jag ser...ömma tår, nervositet inför en premiär).

En stel Mattias betraktar med stora ögon instruktören,
flygeln och alla dansarna.

Efter träningen tar vi en snabbfika jag, Henrik och Patrick.

Reck - Du har ju nu kört lite mer seriös cykelträning några veckor, hur känns det att kombinera det med något så annorlunda som balett?
Pat - Jag har just nu en lite lugnare period på jobbet och då tycker jag inte att det har blivit några problem i alla fall.

Reck - Så än så länge funkar det bra, du har inte haft svårare att göra piruetter, plieér och arabesque osv..
Pat - Inte mer än vanligt... Nej, om något så känner jag mig bättre, i väldigt bra "grundform". Jag har lättare att hantera nya steg och en snabbare återhämtning. Om det nu är enbart cyklingens förtjänst vet jag inte men det har säkert en del i det.

Reck - Dans är ju ditt yrke, känns det inte riskabelt att utsätta sin kropp för olika risker, just för att kroppen är ditt verktyg i yrket? Tänk om du skulle skada dig medan du åker mtb i skogen? eller i fotboll som jag vet att du också spelat ganska mycket?
Pat - Den frågan är svår, svaret får bli tvådelat: Självklart är man rädd om det man lever på, en cyklist om sina ben, en pianist om sina händer, och man vill inte riskera en hel karriär för lite skoj. Men å andra sidan så började jag med idrott (hockey och fotboll) innan jag började dansa och det har alltid haft sin plats. Även om jag tar mitt yrke på stort allvar så handlar det för mig om att hitta en balans i livet. Jag måste kunna åka hem till familjen eller ut på en långrunda utan att hela tiden tänka på att jag är dansare.

Sedan gäller det ju att vara lite smart: efter en del smink på spruckna ögonbryn har jag insett att division-5-fotboll inte är den bästa fritids sysselsättningen när man har föreställning på kvällen...

Reck - Hur länge har du dansat?
Pat - Om man räknar in utbildningen så blir det 25 år nästa säsong.

Reck - Balett är ju så svårt att det tar väldigt lång tid att bli skolad, var har du fått dina utbildningar?
Pat - De första 4 åren i min hemstad Essen i Tyskland. Sedan hoppade jag lite mellan olika skolor (Hamburg, Leningrad) och gick färdigt på Kungliga Konservatoriet i Haag. Hela resan tog 7 år.

Reck - När man är så specialiserad i just balett, har du ändå hyfsad koll på andra danser också? Kan du briljera på en bal också? eller på krogen?
Pat - Jaaa du... Vals, tango, och liknande har jag ju behövt göra i vissa föreställningar, så där klarar jag mig nog. Men på krogen krävs det väldigt, väldigt mycket öl för att jag ens ska försöka...

Reck - Man brukar höra att i Ryssland är dom extra hårda med träning, stämmer det?
Pat - Det är ganska länge sedan jag var där... Elitdansutbildningar är hårda var de än är i världen och jag tyckte inte att Ryssland var så mycket tuffare. Däremot fanns det inga "förmildrande omständigheter" omkring: alla bodde på internat och sovsalarna och maten var precis så trista som man skulle tro. Jag stod faktiskt inte ut med det mer än knappt ett år!

Reck - Har du några favoritroller? favoritregissörer?
Pat - Roller - egentligen alla där jag får gestalta en karaktär (och inte bara snurra och hoppa och kasta benen). Men om jag måste välja en så blir det rollen som tog mig till Sverige för en herrans massa år sedan: Albrecht i Mats Eks "Giselle". Regissör/koreograf får också bli Mats Ek. Han är (ur internationell perspektiv) det största som svensk dans har någonsin haft, han har en tanke bakom allting han gör och han är dessutom väldigt kul att jobba med.

Reck - och nu ska du själv regissera till våren?
Pat - Ja! Jag ska sätta upp en tal/dans-teaterföreställning på Operan. Det blir en dramatisk berättelse om ett ungt par vars relation har gått i kras med både text och rörelse. Med nyskriven musik, ett specialskrivet manus och en blandning av dansare och skådespelare på scenen hoppas jag att kunna bjuda publiken på en sorts "dansant independent-movie". Premiär 25 mars!

Törnrosa, Micol Mantini (Drottningen) Patrick Migas (Kungen). Foto: GöteborgsOperan/Mats Bäcker.

Reck - Hur ser en typisk dag ut för en yrkesdansare i ballet?
Pat - Tvärt emot vad många kanske tror är dagarna rätt lika varandra: om vi inte har föreställning på kvällen så har vi gemensam träning kl. 10.00-11.15, sedan repetitioner 11.30-13.30, en timmes lunch, rep 14.30-1600, "fikapaus" (blir inte mycket fika, oftast en cola och en banan), och sedan sista rep-passet 16.15-18.00

På föreställningsdagarna ser det likadant ut fram till lunch men då är vi lediga fram till uppvärmningen som beroende på vilken föreställning vi spelar blir 18.00 eller 18.30. En halvtimmes uppvärmning, föreställning och så brukar man stå i duschen någon gång runt 22.30.

Reck - Det måste bli ganska många timmar träning/vecka?
Pat - Ja, det blir det. Om jag räknar in rehab och extra gym-träning (ballerinor är oftast lätta men 50-60 kg ska man bära runt på ändå...) så ligger jag nästan alltid mellan 30 och 40 timmar i veckan.

Reck - Är det många som tänker på vad dom stoppar i sig? man ska ju stå på sen i tajta kläder?!
Pat - I danskompanier som har stort fokus på klassisk balett är det tyvärr ganska vanligt med ätstörningar eftersom man ska leva upp till en viss kropps-ideal. I mera nutida kompanier (som GöteborgsOperan) handlar det med tanke på träningsmängden oftast om att inte gå ner för mycket i vikt.

Tyvärr har den typen av vetenskaplig hjälp som finns inom idrotten inte hittat till dansvärlden än. Varken när det gäller näringslära eller träningsupplägg. Men det börjar ändras - fler och fler dansare söker nya sätt att träna och se på sitt jobb. Jag kan berätta att ditt träningsupplägg för mig gjorde STORT intryck...

Miltén och Migas. Dags för styrkeintervaller.

Reck - Man hör ju att yrket dansare är mycket slitsamt, när börjar man känna av kroppen och när brukar man behöva dra sig tillbaka?
Pat - Det är väl ungefär som inom elitidrotten: det finns få som håller en riktig toppnivå efter 35 och nästan inga efter 40. Den officiella pensionsåldern (jo, det finns något sådant) för yrkesdansare i Sverige ligger på 41 men med dagens prestationskrav tycker jag att det är ganska orealistisk.

Reck - Tack för intervjun och chansen att komma och hälsa på!

Pat - Tack själv! Kul att du är så intresserad av dans. 



Kort efter vår fika drar sig Patrik ner till Monarken i gymet i källaren för ett pass på järnhästen!