Intervju: Cyklande dansproffset Migas!

Patrick Migas (mitten) under Mozarts Reqiuem. Foto: GöteborgsOperan/Mats Bäcker.

Patrick Migas är professionell balettdansare vid GötebogsOperan...och passionerad cyklist. Genom cykelentusiasten och naprapaten Henrik Miltén, som bl.a. jobbar med dansarna på Operan, kom jag och Pat i kontakt med varandra. Numera svettas även Migas över en Monark vintertid som så många andra svenska cyklister gör och gjort genom åren.

För några veckor sedan hade jag sen nöjet att få vara med och beskåda en träning med alla balettdansare som jobbar på Operan. Alla dagar i veckan, mellan kl 10 och 11.15 kör dom en kombinerad uppvärmning och teknikträning tillsammans, för att sen gå vidare till sina respektive repetitioner mm. Även om jag själv (nästan) aldrig dansar, har jag länge varit intresserad av dans, och genom min tidigare taekwondo karriär förstår jag i alla fall lite av den träning, slit och smärta som en balettdansare utsätter sig för.

Jag kan säga att jag sällan känt mig så stel, som när jag satt där lite halvt nyvaken på en åskådarstol och tittade på när dansarna körde igenom kroppen, den ena övningen mer imponernade än den andra. Gästinstruktören de senaste veckorna och för dagen var Shirley från Holland, och som alltid satt Bernard vid flygeln och spelade ljuv musik till varje övning. Korta snabba instruktioner, alla kan sin sak, små subtila tonfall och nyanser från Shirley till pianot, och så är det igång med ny musik till en ny serie övningar. Det är en lugn, avslappnad och mysig atmosfär, där det i all koncentration även finns plats för lite skratt och skämt (sen finns det såklart även saker som inte jag ser...ömma tår, nervositet inför en premiär).

En stel Mattias betraktar med stora ögon instruktören,
flygeln och alla dansarna.

Efter träningen tar vi en snabbfika jag, Henrik och Patrick.

Reck - Du har ju nu kört lite mer seriös cykelträning några veckor, hur känns det att kombinera det med något så annorlunda som balett?
Pat - Jag har just nu en lite lugnare period på jobbet och då tycker jag inte att det har blivit några problem i alla fall.

Reck - Så än så länge funkar det bra, du har inte haft svårare att göra piruetter, plieér och arabesque osv..
Pat - Inte mer än vanligt... Nej, om något så känner jag mig bättre, i väldigt bra "grundform". Jag har lättare att hantera nya steg och en snabbare återhämtning. Om det nu är enbart cyklingens förtjänst vet jag inte men det har säkert en del i det.

Reck - Dans är ju ditt yrke, känns det inte riskabelt att utsätta sin kropp för olika risker, just för att kroppen är ditt verktyg i yrket? Tänk om du skulle skada dig medan du åker mtb i skogen? eller i fotboll som jag vet att du också spelat ganska mycket?
Pat - Den frågan är svår, svaret får bli tvådelat: Självklart är man rädd om det man lever på, en cyklist om sina ben, en pianist om sina händer, och man vill inte riskera en hel karriär för lite skoj. Men å andra sidan så började jag med idrott (hockey och fotboll) innan jag började dansa och det har alltid haft sin plats. Även om jag tar mitt yrke på stort allvar så handlar det för mig om att hitta en balans i livet. Jag måste kunna åka hem till familjen eller ut på en långrunda utan att hela tiden tänka på att jag är dansare.

Sedan gäller det ju att vara lite smart: efter en del smink på spruckna ögonbryn har jag insett att division-5-fotboll inte är den bästa fritids sysselsättningen när man har föreställning på kvällen...

Reck - Hur länge har du dansat?
Pat - Om man räknar in utbildningen så blir det 25 år nästa säsong.

Reck - Balett är ju så svårt att det tar väldigt lång tid att bli skolad, var har du fått dina utbildningar?
Pat - De första 4 åren i min hemstad Essen i Tyskland. Sedan hoppade jag lite mellan olika skolor (Hamburg, Leningrad) och gick färdigt på Kungliga Konservatoriet i Haag. Hela resan tog 7 år.

Reck - När man är så specialiserad i just balett, har du ändå hyfsad koll på andra danser också? Kan du briljera på en bal också? eller på krogen?
Pat - Jaaa du... Vals, tango, och liknande har jag ju behövt göra i vissa föreställningar, så där klarar jag mig nog. Men på krogen krävs det väldigt, väldigt mycket öl för att jag ens ska försöka...

Reck - Man brukar höra att i Ryssland är dom extra hårda med träning, stämmer det?
Pat - Det är ganska länge sedan jag var där... Elitdansutbildningar är hårda var de än är i världen och jag tyckte inte att Ryssland var så mycket tuffare. Däremot fanns det inga "förmildrande omständigheter" omkring: alla bodde på internat och sovsalarna och maten var precis så trista som man skulle tro. Jag stod faktiskt inte ut med det mer än knappt ett år!

Reck - Har du några favoritroller? favoritregissörer?
Pat - Roller - egentligen alla där jag får gestalta en karaktär (och inte bara snurra och hoppa och kasta benen). Men om jag måste välja en så blir det rollen som tog mig till Sverige för en herrans massa år sedan: Albrecht i Mats Eks "Giselle". Regissör/koreograf får också bli Mats Ek. Han är (ur internationell perspektiv) det största som svensk dans har någonsin haft, han har en tanke bakom allting han gör och han är dessutom väldigt kul att jobba med.

Reck - och nu ska du själv regissera till våren?
Pat - Ja! Jag ska sätta upp en tal/dans-teaterföreställning på Operan. Det blir en dramatisk berättelse om ett ungt par vars relation har gått i kras med både text och rörelse. Med nyskriven musik, ett specialskrivet manus och en blandning av dansare och skådespelare på scenen hoppas jag att kunna bjuda publiken på en sorts "dansant independent-movie". Premiär 25 mars!

Törnrosa, Micol Mantini (Drottningen) Patrick Migas (Kungen). Foto: GöteborgsOperan/Mats Bäcker.

Reck - Hur ser en typisk dag ut för en yrkesdansare i ballet?
Pat - Tvärt emot vad många kanske tror är dagarna rätt lika varandra: om vi inte har föreställning på kvällen så har vi gemensam träning kl. 10.00-11.15, sedan repetitioner 11.30-13.30, en timmes lunch, rep 14.30-1600, "fikapaus" (blir inte mycket fika, oftast en cola och en banan), och sedan sista rep-passet 16.15-18.00

På föreställningsdagarna ser det likadant ut fram till lunch men då är vi lediga fram till uppvärmningen som beroende på vilken föreställning vi spelar blir 18.00 eller 18.30. En halvtimmes uppvärmning, föreställning och så brukar man stå i duschen någon gång runt 22.30.

Reck - Det måste bli ganska många timmar träning/vecka?
Pat - Ja, det blir det. Om jag räknar in rehab och extra gym-träning (ballerinor är oftast lätta men 50-60 kg ska man bära runt på ändå...) så ligger jag nästan alltid mellan 30 och 40 timmar i veckan.

Reck - Är det många som tänker på vad dom stoppar i sig? man ska ju stå på sen i tajta kläder?!
Pat - I danskompanier som har stort fokus på klassisk balett är det tyvärr ganska vanligt med ätstörningar eftersom man ska leva upp till en viss kropps-ideal. I mera nutida kompanier (som GöteborgsOperan) handlar det med tanke på träningsmängden oftast om att inte gå ner för mycket i vikt.

Tyvärr har den typen av vetenskaplig hjälp som finns inom idrotten inte hittat till dansvärlden än. Varken när det gäller näringslära eller träningsupplägg. Men det börjar ändras - fler och fler dansare söker nya sätt att träna och se på sitt jobb. Jag kan berätta att ditt träningsupplägg för mig gjorde STORT intryck...

Miltén och Migas. Dags för styrkeintervaller.

Reck - Man hör ju att yrket dansare är mycket slitsamt, när börjar man känna av kroppen och när brukar man behöva dra sig tillbaka?
Pat - Det är väl ungefär som inom elitidrotten: det finns få som håller en riktig toppnivå efter 35 och nästan inga efter 40. Den officiella pensionsåldern (jo, det finns något sådant) för yrkesdansare i Sverige ligger på 41 men med dagens prestationskrav tycker jag att det är ganska orealistisk.

Reck - Tack för intervjun och chansen att komma och hälsa på!

Pat - Tack själv! Kul att du är så intresserad av dans. 



Kort efter vår fika drar sig Patrik ner till Monarken i gymet i källaren för ett pass på järnhästen!