Problematik kring fusk!

Här kommer ett något spretigt och i all hast sammansatt inlägg i dopingdebatten, men ni får ha överseende med det.

Fusk finns överallt i samhället, oavsett om det rör sig om idrott, politik, affärsverksamheter mm. Problemen kan vara större eller mindre. Exempelvis kan korruption inom politik, rättsväsen och ekonomi undergräva och vara förödande för demokratin och dess spelregler.

Genom rättsystem försöker man dels förebygga fusk och åtgärda det fusk som ändå begås.

För att förtroendet för rättssystemet ska upprätthållas måste självklart folket som råder under lagarna och straffen acceptera/tycka att dessa är sunda och vettiga, liksom att alla döms på ett rättvist och korrekt sätt. Korruption och mutor inom rättsväsendet eller påtryckningar på vittnen eller åklagare/domare undergräver förtroendet för systemet. Tar massmedia på sig rollen att agera domare eller föregår en utredning, finns stor risk för problem. Granskar massmedia för lite blir det problem. Listan kan göras lång.

Idrott och fusk!
Hur många av dessa problem som finns inom idrottens värld och dess rättssystem vet jag inte. Däremot är jag övertygad om att idrottens lagar måste harmonisera med övriga lagar. Det får inte vara för mycket annorlunda principer som råder inom idrotten än i övriga samhället.

Visserligen kan man ju se på idrotten lite mer idealistiskt, som en önskan att ärlighet och rättvisa m.m. m.m. ska finnas just här, mer naturligt och av sig självt (genom historien har detta inte varit en allför ovanlig hållning och förhoppning). Men dessa ideal är ju knappast något som genomsyrar idrotten i någon större utsträckning egentligen.

Wada.

När det kommer till bestraffning så har jag själv svårt för den retorik som ofta förekommer i idrotten kring dopning. Jag vet inte om det är för att man som berörd idrottare vill visa sin oerhörda avsky, som många pratar om livsstids avstängning, ibland t.o.m. direkt som första straff (en bra anledning till att lagstiftare inte ska vara direkt involverade i det man ska besluta om),
eller om man är rädd för att bli tagen för en "vän av dopning" bara för att man vill nyansera debatten. Hur är det med tanken om en andra chans? sona sitt brott? hjälp med rehab? Undra vilken rättskipning man vill ha i övrigt om man tycker livsstid är rimligt som bestraffning för dopning?!

Vilket straff är rimligt om man filmar till sig en straff? (se nedan)
Vilket straff bör man ha om man kör i 45 km/h på 30 väg utanför ett dagis eller en skola?

Något som jag också tycker är lite konstigt är hur olika man inom idrotten och samhället ser på idrottsfusk*. För inte så länge sedan fanns det ingen större diskussion kring filmning, och så sent som igår står det på text-tv så här om matchen Man United-Liverpool; "Efter en halvminut filmade Dimitar Berbatov till sig en straff" (vilket för övrigt var enda målet i matchen). Ett enkelt konstaterande bara, inget mer. Varför är detta fusk mer rumsrent och ger så lite diskussion och låga straff? Man kan ju avgöra en VM-final i fotboll med en filmning om man är "duktig"!

I cykel finns samma fenomen, varför är det mer accepterat att tänja på gränserna vad gäller pace (vem minns förresten inte Nico Mattan i Gent-Wevelgem), putta en kompis eller köpa ett lag som hjälp? Alla tävlingscyklister jag känner inkl mig själv tar kraftigt avstånd från dopning, men det stora flertalet av oss har gjort oss skyldiga till någon form av annat fusk i cykel, utan att tycka att det är speciellt allvarligt. I vissa sammanhang skulle man säkert t.o.m. nästan idioförklaras om man inte utnyttjade vissa situationer. Visst är det lite märkligt hur olika moral det kan finnas för fusk?

Med lagar har man möjlighet att skapa en annan syn eller moral kring ett brott, och med hjälp av högre straff för exempelvis pace, filmning eller att "kapa någons ben", kan man uppnå en, i mitt tycke, mer harmoniserande straffskala. Jag tror att det i framtiden måste till en bredare straffskala vad gäller fusk. Det är trots allt stor skillnad på olika typer av fusk, liksom mellan olika typer av dopning (liksom man inte får samma straff för alla typer och mängder narkotika). Det kan inte bara vara små böter, röda kort eller avstängning 2-3 matcher för en viss form av brott, och sen ett glapp upp till 2 års (eller livsstid?!) avstängning åt andra hållet.

En svår nöt att knäcka här kan även vara om det ska vara skillnad på att dopa sig som stjärna eller vanlig motionär?! Många nämner ju att skadan är extra stor för idrotten och ungdomar för att "stjärnorna är förebilder"!
Ska offentliga personer/stjärnor/förebilder dömas hårdare? alt. en motionär lindrigare?
Vad betyder det att vara lika inför lagen?


För att dopning som fenomen ska minska (i cykel) tror jag definitivt att det krävs mycket kraft inifrån. Alla parter i proffscirkusen behöver ta tydligt avstånd från dopning, och jag tror att det redan är mycket bättre än tidigare. Tonen har skärpts och det tolkar jag som ett sundhetstecken. Förr var det som regel aldrig speciellt vanligt att man kritiserade de som åkt fast, det var nästan knäpptyst och man höll varandra bakom ryggen. Whistel-blowers blev utfrysta.

"Dont wash your dirty underwear in public", lojalitet inom klungan ska vägas mot det man tror på, och i fallet dopning, tror jag definitivt att cykel (mfl idrotter) skulle ha nytta av en mer positiv syn på att sanningen kommer fram snabbare än den gjort hittills. Man är inte där än skulle jag tro (minns behandlingen av Kohl, Jaksche och Sinkewitz) men det verkar för mig som utomstående betydligt bättre nu än tidigare. Jag tror inte att lika många dopar sig i cykel idag som för 10-15 år sedan..men att det blivit bättre har man ju hört förr, och man kanske fortfarande är förd bakom ljuset mer än vad man tror?!

Till sist, mycket fusk är strukturbetonade, och kan därmed inte bara lösas på individnivå. Ansvar och åtgärder måste också utkrävas på högre nivå. Jag är för dåligt insatt i idrottens instanser och maktkamper, men man kan ju fundera på hur idrotten ska vara organiserad, vilka spelregler bör gälla, för att minimera fusk (på samma sätt som prof. Bo Rothstein utreder korruption, fusk och åtgärder i samhället).

Lag, etik och moral, är svårt, och det brukar variera i tid och rum! Undra hur framtiden ser ut vad gäller idrottens problem med fusk? Och kommer det att gå att, i den internationella verksamheten som tävlingsidrott är idag, skapa ett globalt accepterat regelverk?

(*På ett område är det förståeligt att dopning tas på mycket större allvar än visst annat idrottsrelaterat fusk. Jag tänker såklart på dopningen som hälso- och samhällsproblem, med stor förankring i bl.a. gymkultur och inte sällan med kontaker bland mindre laglydiga nätverk).