torsdag 19 maj 2011

Tour of Jämtland del 1 prolog

Betraktelser inifrån klungan 2010

Cykelcity med U23-mästaren Ahlstrand i spurttröjan och Landsström i spets kontrollerar fältet. Längre ner syns Cupledaren Olsson Motala i gult. En bit längre ner till höger "gästen", den cykelintresserade världstjärnan Northug i vitt. Nästlängst till höger EPICs Rönn.
Genom ett samarbete med Tour of Jämtland kommer jag under 2011 att ge träningstips på deras hemsida, samt skriva lite om hur det är att tävla på landsvägscykling. Det kommer att ske genom betraktelser från förra årets upplaga. I fyra delar ger jag en inblick i  hur det kan gå till på ett lopp som ToJ. Det finns en kompimerad version i Tour of Jämtlands egna magasin som kommer ut i både Sverige och Norge (även som bilaga i Kadens). Här på bloggen kan man läsa den långa versionen.

Inledning
Med Tour of Jämtland fick svensk tävlingscykling något så unikt som ett etapplopp i fjällen med klättringar på flera kilometer att betvinga. Då den även ingick i Sverigecupen höjdes dess status ytterliggare. Det var därför med stor nyfikenhet och spänning som den svenska elitklungan (tillsammans med en del norrmän) for upp till Östersund i början på augusti 2010 för den inledande prologen. Därefter väntade tre tuffa etapper på två dagar innan segraren skulle koras.

Ett etapplopp har flera tävlingar i tävlingen. Beroende på vilket lag man har, gör man olika prioriteringar. Alla tävlar inte om att vinna sammanlagt eller göra en bra sammanlagd placering (köra för totalen). I flera utav lagen kanske målet snarare är att köra om en etappseger eller vinna spurttröjan. Vissa cyklister är hjälpryttare, andra ledare. Några har kanske t.o.m. som mål att tävla igång kroppen igen efter ett tävlingsuppehåll i juli. Cyklister tycker ofta det är utmärkt att komma iform med etapplopp.

Blivande segraren Sebastian Balck
står redo på startrampen.
Cykel på den här nivån handlar om lagarbete. Ofta måste man ”offra” vissa för att lyckas med någon annan. Om exempelvis en cyklist ligger bra till sammanlagt, kan de andra behöva offra sina egna chanser till framskjutna placeringar. Detta är något helt naturligt i landsvägscykling. Beroende på banprofil behövs olika typer av cyklister för att kunna vinna. I ToJ är det helt klart så att de lagen som har bra klättrare (cyklister som kör bra uppför längre stigningar) kommer att slåss om slutsegern. Storfavoriter till de översta platserna är Sveriges starkaste lag, Team Cykelcity. Andra som kan blanda sig i den absoluta tätstriden är det norska stjärnskottet Ola Lorentz Aasvold och kanske någon mer från Trondhjems unga lag, U23:an Kristian Forbord CK Nor, och svenska åkare som Cupledaren Michael Olsson, Motala, och Patrik Morén från Vallentuna. Lars Andersson, Örebro, tillsammans med Boråsarna Joakim Åleheim och Henrik Åbom, Jacob Södergran från Hymer, och vår egen Jimmy Rönn, bör kunna vara med i kampen om en topp-10 placering.

Förberedelser
För de allra flesta är det en lång resa till starten på touren i Östersund. Vissa flyger upp, andra tar tåget, men det stora flertalet åker bil eller minibuss. Det är mycket packning som ska med, speciellt när det är etapplopp, och man ska förflytta sig från en ort till en annan. De flesta lagen har två-tre ledare, en bil och en minibuss, för att få hela serviceapparaten att gå runt.

En cyklist vill sällan vila helt de närmaste dagarna innan viktiga lopp, och med en lång resa i benen krävs det lite planering för att både vara pigg och utvilad och samtidigt ha Benen som svarar när man ska köra hårt. För prologspecialister (2-6 min korta tempolopp), eller för den som satsar på totalen i cupen, är det extra viktigt att benen svarar från start. Ett exempel på hur de sista dagarna kan se ut:

lördag      kortare hård träning 3 timmar eller tävling
söndag    lång hård träning 4-5 timmar, eller tävling
måndag   vila eller kort lätt pass
tisdag      3 timmar lätt träning
onsdag    bilresa upp till Sveg, ev 1 timme cykel vid ankomst för att trampa ur kroppen
torsdag   1-2 timmar cykling på morgonen, därefter sista bilfärden till Östersund. Incheckning och vila.

Nordic-Eco Vallentuna på torget under prologen. Patrik Moren, en av favoriterna, värmer upp på trainer.
 På torsdag kväll drar det sen igång med den häftiga och publikvänliga prologen mitt inne i centrala Östersund. På fredagen börjar det sen ”på riktigt” med en mycket tuff dubbeletapp. Tävlingen kan mycket väl avgöras då. Första etappen har en dramatisk och knixig ingång i Åre, följt av den branta Granenbacken med konstant 18% lutning i några hundra meter, innan man åker upp till Cooper Hill, en ca fem km lång stigning, med grus de sista två. Därefter får cyklisterna några timmars vila och återhämtning innan det är dags för nästa utmaning, ett bergstempo upp till Ullådalen med början vid ICA nere i Åre Centrum, en sträcka på knappa 8 km. Sista etappen är även den riktigt häftig, då man ska starta i Trondheim och ta sig 214 km tillbaka till Åre via ett antal bergspris.

Peter Eriksson, Fredrikshof CK, dundrar iväg på kullerstenarna.
Prologen
Prologen sker alltså mitt inne i centrala Östersund. Ett tillfälle för publik att se hela startfältet susa förbi, en och en. Det är en varm härlig kväll, och jag själv njuter av stunden med vackert väder, cykla med lite kläder på mig och lite nya vyer. För mig själv är prologen ett sätt att få trampa ur kroppen rejält inför kommande etapper. Som småbarnsförälder och egen företagare har jag sällan möjlighet till det där lilla extra vad gäller träning och återhämtning. När jag väl är iväg på tävlingar njuter jag ofta av att jag kan koppla bort allt annat och bara fokusera på cykel, mat och vila.  Jag värmer upp med Brengdahl genom lite sight-seeing i stan och på Frösön. Sen tar jag det något kontrollerat under den första kurviga delen av prologen, för att nästan ta i allt vad jag orkar under andra halvan. En gång på Hammarö 3-dagars, Jämtlands motpol (3 dagars pannkaksplatt etapplopp), genomförde jag ett liknande inledande lopp lite halvhjärtat, och blev tok-sist med 30 sek till nästsiste man, så självklart tar jag i rätt rejält ändå för att ”bara” komma 20 sek efter segraren. 20 sek som sen är en hel evighet i sig, men den typen av avstånd blir det lätt när man inte är prologspecialist och inte behöver vända ut och in på sig själv.

Man kan kanske tycka att en kort prolog inte borde spela så stor roll i slutändan, när man ska köra ett så tufft lopp som ToJ är, men faktiskt så kan några sekunder på de här kortare etapploppen avgöra ett par placeringar. Dessutom ingår som sagt ToJ i Sverigecupen där är striden tät, och det delas ut poäng på varje etapp, så det gäller för många att tagga upp sig rejält.

David Ekholm, hemmaklubben Vertex, på väg mot mål på prologen inne på torget.
Tagga upp sig är verkligen rätta ordet. Ska man köra riktigt bra på en kort och dessutom knixig prolog, gäller det alltså att tagga till rejält, för annars tappar man lätt några sekunder i onödan. Runt omkring torget och Clarionhotellet där cyklisterna bor, värms det därför upp rätt rejält på vissa platser, främst i skuggan. Vissa tycker om att snacka av sig lite nervositet, medan andra gärna går in sig själva, kanske lyssnar på musik, där dom sitter på sin trainer med stegrande puls. Fast att tävlingstiden bara är några få minuter, blir det en hel del cykling ändå, med uppvärmning och nedvarvning. Ju kortare tävlingstid desto längre tid för uppvärmning behöver man.

Segraren efter prologen, Team Cykelcitys Sebastian Balck.
I EPIC Mölndal hoppas vi denna dag att både Erik Saeden och Jimmy Rönn ska göra bra ifrån sig. På ovan-nämda Hammarö tidigare i år, blev dom tvåa respektive femma med hela eliten på plats, så förhoppningarna är inte obefogade. I slutändan blir Jimmy sjua och Erik besviken på trettonde plats. Det är i alla fall glädjande att Jimmy bara tappar 5 sekunder trots sin förkylning. Sebastian Balck från Team Cykelcity vinner etappen, och närmar sig därmed Sverigecupledaren Michael Olsson från Motala. David Ekholm, skidskytten som sadlat om ”i dubbel bemärkelse” och kör för hemmaklubben Vertex, gör en fin prolog och blir fyra. Det är alltid bra för intresset och kul när det går bra för hemmaklubben! Det som återstår av kvällen vigs åt mat, vila, ev. massage och taktiksnack. Imorgon gäller det. Jag skulle tro att de flesta svenska elitcyklister tycker att det ska bli riktigt häftigt att tävla imorgon!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar