Den kanske största
skillnaden mellan att vara tränare på amatör- respektive proffsnivå, är det
faktum att de man har att jobba med, tävlar betydligt mer. Är yrket cyklist på
landsväg, tävlar man helt enkelt ofta, mycket och länge. Tävlingssäsongen är
lång, tävlingarna är många till antalet och distanserna är långa (endagarslopp
ca 20 – 26 mil, många etapplopp, ibland väldigt långa etapplopp). Tävlingarna är också
utspridda över flera kontinenter. Detta innebär fler och längre resdagar. Med en
tävlingssäsong som sträcker sig från januari till oktober, blir tävlandet en
del av tränandet. De båda vävs ihop redan i februari för de
flesta (januari för de som kör TDU) och det gäller att hitta ett så optimalt
upplägg som möjligt så cyklisten får en bra balans mellan de båda.
Som tränare jobbar vi i Argos-Shimano därför väldigt nära sportdirektörerna och ledningen som är huvudansvariga för
tävlingsprogram och uttagningar. Vi diskuterar och kommer fram till det bästa
programmet för laget och respektive cyklist.
Just nu är jag sedan två dagar i Altea, dvs Argos-Shimanos ”Base-camp”, strax norr om Alicante i Spanien, för det
första lägret inför 2014. Alla lagen i Argos-familjen är här, dvs både herr-, dam- och utvecklingslaget, inkl stora delar av stödapparaten. Så vi är några stycken....återkommer snart med ett inlägg om själva träningen här nere!
Hallå Mattias!
SvaraRaderaSka bli otroligt kul att få läsa mer om hur teamet tränar nere i Altea. Tror många med mig är nyfikna på hur upplägg och träning ser ut lite mer i detalj. För oss amatörer är det svårt att sätta sig in i den träning proffsen håller sig med, samtidigt som det är svårt att hitta hur dessa proffs ens tränar. Med vänlig hälsning Johan "JoFo" F