torsdag 29 september 2011

Hur gick det på VM linjeloppen, herr senior?


Starten på herrarnas linjelopp inne vid Rådhustorget med norrmän och belgare i täten. Foto: Jahn Ekman.
Det slår mig varje gång jag ser herrarnas proffscirkus hur stort och mäktigt det är. Som om det var OS eller VM i fotboll som kom på besök en dag. Allt är större, snabbare, renare, snyggare...benen lite brunare, musklerna lite mer definierade, fler feta cyklar på taken...Det är stort! med alla bilar, helikoptrar, sponsorer, officiella och inofficiella försäljningar runt banan. Också all publik förstås. Det bara kryllade av oss, och av oss svenskar! Det var otroligt vilken stämning det var! 20-25 grader varmt i mysig förortsmiljö, inramat med dansk kultur i form röde pölser och Carlsberg i vart och vartannat hörn! Gemytligt så det förslår för ett skånskt hjärta!

Belgiska laget, med Gilbert närmast, gör sig redo
för start. Tiotusentals människor fanns på plats
för att följa stjärnorna.
Det brukar nästan alltid vara mycket spekulationer och gissningar om hur tuff varje VM bana är eller inte är. Så var det även inför Geelong förra året och året innan i Mendrisio osv. Vissa har sett banan, andra inte. Det diskuteras och spekuleras hur tuff den kan bli beroende på vem som satsar och hur loppet därmed kan tänkas gestalta sig.
- För vem passar banan?
- Är den för lätt för Gilbert?
- Är den för tuff för Cavendish?

Själv skrev jag att målbacken skulle vara lite tuffare än kanske vi vanliga medelsvensson-cyklister skulle kunna tro, när man pratar om att banan passar spurtare. När vi anlände och stod där med 150 meter kvar till mål, mitt i backen, kunde jag emellertid konstatera att jag mindes lite fel. Backen var snällare än jag hade på näthinnan från förr. Resten av banan hade jag aldrig sett, men med facit i hand kan man nästan undra hur vissa "experter" som sett banan spekulerade i att banan eventuellt skulle passa andra än just spurtarna bäst. Hade det inte skett en krasch med 6 varv kvar i herrloppet, hade vi förmodligen sett en klunga på uppemot 150-160 man i mål samtidigt. Cancellara och Gilbert försökte inte ens attackera, utan väntade även dom till spurten. Ett tydligt tecken på att det var så "lätt" att kontrollera klungan. Belgien var ett av lagen (tillsammans med ex Frankrike, Danmark, Holland) som verkligen utmanade och hade säkert planer på en attack från Gilbert, men så som loppet utvecklade sig, såg dom det nog som meningslöst att ens testa en attack.

Om denna banan skulle bli tuffare, hade det behövts färre bra spurtare, så att exempelvis även Tyskland gick på attack istället. Men man ska inte underskatta de "pakter" som skapas ibland, och England hade säkert kunna prata ihop sig med några andra som hade hjälpt dom att kontrollera fältet om inte tyskarna var beredda att hjälpa till. Hade man kört andra hållet hade det kanske gått att skapa ett mer attackvänligt lopp. Första halvan på banan var betydligt tuffare än den andra, med mer svängar och småkuperad terräng. Hade den kommit sist hade kanske varit möjligt att sätta mer press på slutet, och målbacken hade definitivt blivit tuffare! Men, jag själv hade inget emot att banan var till för spurtarna. Många har sagt och skrivit att dom tyckte banan var för lätt och tråkig, men jag håller inte med. Jag tycker inte det är mer än rätt att även spurtare ska kunna bli världsmästare, och det var ju 10 år sedan sist, så varför inte?!

Loppet blev ju spännande ändå. Det var hur coolt som helst att se kampen direkt från start. Hur attacklagen försökte få med sin gubbe i utbrytning, hur engelsmän och tyskar var tvungna att köra in vissa utbrytningar med för dem fel konstellation. Se hur Grabsch, Millar och framförallt Wiggins orkade stå emot alla attacker mot slutet av loppet. Spekulera, vänta och hoppas få se Gilbert och Cancellara i en dubbelattack på sista varvet. Den uppbyggande spänning inför spurten, med nästan alla världens bästa spurtare på plats!

En vanlig syn denna dag! England och Tyskland
dragvilliga i täten på klungan.
Banan var alltså så lätt att England och Tyskland kunde få loppet dit dom ville och dra in alla utbrytningsförsök. Det enda engelsmännen och tyskarna inte fixade var att hålla riktigt hög fart sista 2 km, men hade inte Tony Martin mfl tyskar varit inblandad i kraschen, hade det nog löst sig också. Nu blev det en smått kaotisk avslutning, där flera kanoner kom fel just pga att det var så lätt att hänga med och komma fram på sidorna. Tony Martin ska tydligen ha satt på en monster-utväxling för att just kunna hålla högsta möjliga fart sista biten innan svängen upp till mål.

Själv trodde jag innan loppet att Geipel skulle vinna, men när jag såg England och framförallt Cavendishs fokuserade cykling, blev jag tveksam. Cavendish hade inte haft någon kalashöst även om han var på G i Tour of Brittain, men när han låg där sist i tåget iklädd tempodräkt och med någon platsfilm på hjälmen, var han nästan lite skräckinjagande (och han fick säkert ett litet mentalt övertag på några). Milano-San Remo vinnaren Goss, glömde jag att nämna i försnacket, jag vet inte riktigt varför, kanske för att det pratades om att han inte var i form (kanske en täckmantel för att slippa ta ansvar i klungan?!). Goss visade sig i slutändan vara det största hotet. Med ett starkt lag, perfekt uppdrag sista 2 km, kom han riktigt nära Cavendish. Hade han dragit igång lite tidigare vet man inte vad som hade kunnat hända. Detsamma gäller Greipel, som kom helt fel in i backen, men körde om 10-15 man sista 100 meterna. Efteråt var han nöjd över bronset, men hade ändå en känsla av att ha förlorat guldet. Det är ju trots allt oftast bara en gång i livet en VM-bana passar en spurtare, så det är ju lätt att förstå en sån känsla.

En värdigare vinnare än Cavendish går väl sen inte att få på en sån här typ av bana och som loppet gestaltade sig. Tydligen hade England redan för tre år sedan, då man sett banprofilen, börjat analysera ett upplägg för detta VM. Hur starkt är det inte då att hantera den pressen som han sätter på sig själv och andra säkert sätter på honom! Han har nog bara en chans i sin livstid, han sätter upp hela laget (inte vilka hjälpryttare som helst utan stjärnor i sig) klär sig kaxigare än alla andra, vänder på den dåliga trenden (han avbröt ju trots allt Vuelten tidigt med usel form), låter det inte sätta sig i skallen och bemästrar på slutet den kaotiska spurten utan hjälp.

Cavendish spurtslår Goss med knapp marginal för att vara Cav! Foto: Jahn Ekman.
Cyklingen är på väg att få (eller har redan) några riktigt stora fixstjärnor, och Cavendish är definitivt en av dom. Oavsett om man gillar honom eller ej, tror jag det är bra för cykelsportens intresse och popularitet när vissa gör det där extra. När stora cyklister gör något stort, blir det liksom ännu större, störst helt enkelt! På samma sätt som det känns extra stort när världsmästaren Thor tar gula tröjan, eller vinner en bergsetapp iklädd världsmästarfärgerna. Nu får vi se världens bästa spurtare vinna spurter i världsmästartröjan ett helt år (om han inte drabbas av den otur som flera f.d. VM mästare haft). 
Det tar nog inte många dagar innan det står klart att Cavendish skriver på för Sky, eller vad tror ni?

Ljungblad, som hade oturen att punka vid fel tillfälle och sen hamna bakom den stora kraschen.
För svenskarnas del fanns det inte så mycket att göra som loppet gestaltade sig. Lövkvist var den som hade ork att testa med några varv kvar. Kessiakoff sa att han började gå tom, när det var dags att börja attackera kring 200-220 km strecket. Ljungblad, som är bästa spurtaren, hade oturen att först dras in i en krasch vid mål och behöva jaga ikapp en klunga som går i 46 km/h, och sen var han, liksom många andra (ex Hushovd, Martin, Henderson, Dean, Haedo, Kittel) stoppade av den stora kraschen med sex varv kvar (av 17). Annars hade Sverige kanske fått en topp 20-25 plats i alla fall.

Forts följer med framförallt U23 och damernas lopp!

torsdag 22 september 2011

VM - hur går det på linjeloppen?


Då jag imorgon beger mig till Köpenhamn blir det nog svårt att skriva reflektioner efter varje tävling som jag gjort hittills, så jag tänkte istället skriva lite tankar om kommande lopp i förväg.

Dam- och herrjuniorloppen är för osäkra lopp att jag helt enkelt avstår från att komma med några tips eller gissningar om vilka som är favoriter eller hur loppen kommer att se ut. Det man kan säga är att det inte blir alls lika förutsägbart eller kontrollerat i dessa klasserna, jämfört med seniorerna. Det i sin tur betyder att man i större utsträckning själv måste skapa sitt lopp och ta sina chanser. Så har Rissved, nykorade 4:an Fåglum och de andra juniorerna en bra dag, är det nog bara att ta chansen när den dyker upp och vara med och skapa något!

Det gäller ibland (eller ofta) även i U23 klassen för herrar (finns ej U23dam), där det inte alltid finns tillräcklig kraft i de olika lagen, för att få kontrollerade och förutsägabara lopp. Förra året var det i och för sig ganska "proffsig" körning, där flera länder var med och kontrollerade fältet för sina bästa spurtare. Flera starka lag (ex Australien med Matthews som vann och Tyskland med Degenkolb som blev tvåa) hade vad dom tyckte var en bra chans i just en spurt, vilket gjorde att loppet blev ganska jämnt och kontrollerat, inte minst i backarna!

Om det blir så i år också återstår att se. Det krävs flera stora starka lag för att hålla ihop en klunga hela dagen, och det är inte alls säkert att det blir så i Köpenhamn bara för att det är relativt platt. Även en spurtare som Ahlstand, kan behöva vara med innan spurten, om tåget går tidigare. Mest realistiskt om Sverige vill köra för ett topp-resultat är nog enligt mig, att satsa på Ludvigsson och Ahlstrand, och sen finns det lite olika scenario på hur det kan se ut! Själv är jag förstås grymt spänd inför detta loppet såklart! då jag har mycket kontakt med dom tre från Cykelcity, och för att jag tror att Sverige har en bra chans att göra ett resultat i paritet med det som Stefan Adamsson (9a 2000) och Jonas Ljungblad (5a 2001) gjorde för 10 år sedan.

Killarna som ska göra det! Lindau, Ludvigsson, Ahlstrand, Dahlström och Gustavsson. Foto: Jahn Ekman
Ännu ett grymt spännande lopp har vi framför oss på lördag, och det med störst medalj- och segerchans genom världsåkaren Emma Johansson. Framförallt Emilia Fahlin och Sara Mustonen räknas väl också till etablerade internationella åkare, men hela laget upplever jag som ganska starkt på denna banan, och där alla kommer att kunna spela en viktig roll. Med risk för att vara tjatig så har damklassen också ett större mått av friare lopp än herrseniorerna. De starkaste åkarna är med och tävlar om toppplaceringarna på de flesta typer av banor, så även Emma (något mindre konkurrens och färre starka lag som kan styra loppen) och att det ska bli en klungspurt med en riktigt stor klunga i damklassen har jag svårt att se. Det ligger troligtvis också i Sverige intresse att göra loppet så tufft att Emma kan spurta om segern i en mindre grupp! Så jag tror vi kommer att få en offensiv och rolig cykelåkning på lördag från de svenska tjejerna. Detsamma gäller även en del andra lag som tjänar på ett tufft lopp. Backen till mål är dessutom inte så lätt som man kanske skulle kunna tro, och för damerna är backen såklart ännu lite längre, vilket gör att det är svårt att se något stark lag som gärna vill få till en klungspurt. Det finns inga lag som fixar det helt enkelt tror jag, utan det blir hård körning och gallring och sen får man se vem som orkar hänga med Marianne Vos. Kan man kanske tänka sig ett scenario att Mustonen (som är van att köra med Emma i samma lag) håller sig nära och skyddar Emma så länge som möjligt, medan de andra på ett eller annat sätt försöker göra loppet tufft!?
Tjejerna som ska göra det! Fahlin, Lindberg, Olsson, Johansson, Söderberg, Thomasson och Mustonen. Foto: Jahn Ekman.
Herrseniorloppet tror jag kommer att bli en riktig höjdare! Många kan vara med och tävla. Flera av de stora nationerna har ingen superspurtare som man vågar chansa på att dom ska slå Hushovd/Hagen, Cavendish, Farrar, Greipel/Degenkolb. Spanien har Freire och Italien har Bennati, Oss och nya stjärnan Viviani, men att dessa stornationer ska köra defensivt hela dagen för klungspurt är högst osannolikt. Likaså kommer nog inte Belgien med Gilbert, Holland, Australien eller Frankrike att vilja göra det heller. Istället kommer dessa nationer nog att försöka göra livet surt för spurtländerna! Och vid ett eller annat tillfälle är det i såna här situationer som Lövkvist och Kessiakoff måste ta sina chanser också. För chans på toppresultat måste även Ljungblad testa detta sätt, även om han är bästa spurtaren av de tre och sista 500 meterna går lite uppför.

Backen är som sagt lite tuffare än vad kanske vissa av oss tror när man hör proffsen säga att det är en spurtbacke. Då jag haft en släkting boende i Holte/Närum precis mitt i varvbanan, har jag upplevt vägen till mål ett antal gånger, och som jag minns den har den först en snäll lutning på 2-3% procent i kanske 300 meter, för att sen branta till i ca 150-200 meter med 4-5%, innan det planar ut och sen någonstans där uppe kommer mållinjen!


Cyklister som Sagan, Gilbert, Boassen-Hagen, är alla mångfacetterade stjärnor som både kan chansa något varv före mål eller vänta till spurt, beroende på hur benen känns på dem själva och hur dom tycker att "superspurtarna" ser ut. Det finns ett helt gäng spanjorer och åkare som Paolini och Haussler som kanske också får köra riktigt offensivt! Och en som nog är otroligt revanschsugen lär ju vara Cancellara...om benen är där på söndag förstås...!

Vilka dom kommer att utmanas av vid eventuella attacker är inte fy skam det heller..eller vad sägs om ett tåg med tempospecialister som fyran Grabsch, nykorade världsmästaren Martin, tvåan Wiggins och sjuan Millar, för att dra ikapp eventuella utbrytare och bädda för klungspurt! Man får gåshud bara av tanken på de där sista varven!!

Det ska tydligen komma väldigt mycket norrmän till Köpenhamn! Inte att undra på det med tanke på närheten och hur bra de norska stjärnorna kört det senaste decenniet med Kurt-Asle Arvesen, Thor Hushovd och Edvald Boassen-Hagen. Årets Tour var ju sen helt otroligt (undrar om något land kan toppa det, 4 etappsegrar+lagtemposeger och en vecka i gult på bara två norrmän). Det ser onekligen bra ut för Norge i år också. Både Thor och Edvald får ju räknas till storfavoriter då banan passar dem båda väldigt bra. Kurt-Asle Arvesen ska dessutom sluta efter årets säsong, och det hade väl suttit fint att avsluta på topp genom seger för någon av lagkamraterna. Färjorna till Norge har ny tidtabell för att passa hemvändande norrmän på söndag kväll! Blir det guldfest på båtarna måske?

onsdag 21 september 2011

VM dag 3, Gustav och kadens!


I soffan satt vi bänkade, farfar, far och son i rakt nedstigande led, tysk, halvtysk och kvartstysk! Vi höll på silver-Gustav och Tony Martin, och det blev i alla fall ett glädjeämne denna dagen (även om sonen Gustav var ganska nedstämd och oförstående hur en så duktig cyklist som hans namne Gustav inte kunde komma topp-10?!). Wetterhall hade nog flera av oss och även han själv lite mer förhoppningar på, än vad resulatet blev. Liksom Gustav är Alexander bättre än vad som syntes idag. Men Wetterhall har ju verkligen framtiden för sig, och redan haft så många bra temporesultat att man kan se att han kommer att kunna ta revansch på det här något annat år!

Gustav Larsson brukar när han är i form gå på relativt tunga växlar (vem minns inte hans driv uppför den långa backen på OS i Peking), och det syntes ganska tidigt att han körde lättare än han brukar (precis som i Australien förra året då han inte heller hade det riktiga trycket). Oron infann sig därför ganska snabbt att han inte hade de där kalasbenen idag. Gustav var sen aldrig med i hetluften tyvärr.  Desto roligare var det att se Tony Martin dryga ut ledningen hela tiden. Det är verkligen mäktigt att se duktiga tempoåkare in action. Jag glömmer aldrig Cancellaras förkrossande seger på VM-tempot i Mendrisio för två år sedan, och denna utklassning var väl nästan i samma kaliber. Dessutom är det så vackert att se åkare som exempelvis Bobridge och Millar cykla så stilrent och graciöst. Inte mycket onödigt spill där inte...

Ännu en tysk världsmästare alltså. Igår vann dom även Damseniorernas tempo. Det har blivit några stycken genom åren. Tyskland likt flera andra länder, inkl Sverige, har produerat många duktiga tempoåkare genom åren. Under de senaste tre decennierna tänker jag bl.a. på namn som Shur, Ampler, Walzer, Peschel, Rich, Voigt, Ullrich, Lang, Grabsch och nu Martin. Flera Öststater , Spanien, USA och England är andra nationer som radat upp flera duktiga tempoåkare genom åren, och senast i raden av länder att "massproducera" bra tempoåkare är ju utan tvekan Australien.

Tony Martin på väg mot seger inne i centrala Köpenhamn. Ett sånt tempodrag alltså! Det var förresten häftigt att se så mycket publik längs med gatorna trots att det bara var torsdag! Undra hur mycket folk det kommer att bli till helgen och kanske framförallt på söndag, när herrarnas linje går?! 
Efter allt initierat kommenterande av Fredrik Ericsson på Eurosport, som jag berömnde redan efter dag 1, blir man sugen att skriva några blogginlägg om fartstrategier, aeorställningar, kadens och vevarmslängder, men det får bli vid ett senare tillfälle! Här tänkte jag bara konstatera det faktum att, som i så mycket annat finns det även i temposammanhang (minst) två skolor. Det är ganska tydligt när man tittar på tempo hur olika man kan cykla och ändå tillhöra värdseliten, både vad gäller sittställning (till viss del) men framförallt kadens.

Wiggins i den hårda fighten med Cancellara om silvret. Aero, rent och stilfullt.
Wiggins slutade tvåa.
Kadens
När det gäller just kadens, för att återgå till Gustav, så tenderar vissa att gå tyngre medan andra går lättare (och andra mittemellan). Visst kan man med åren förändra och finjustera sin kadens (träning, ålder, vevlängd), men det är aldrig så att man byter "stil" helt och hållet (såtillvida man inte varit helt fel ute från början). Skulle det vara effektivast för alla att dansa upp för backarna med rpm 90 eller köra tempo med en kadens på 100-110 som Lance Armstrong gjorde till sitt signum, hade ju alla gjort det vid det här laget. Det är individuellt vad man föredrar och beror på lite olika faktorer (varav vissa fortfarande är oklara). Generellt och förenklat brukar de med mest långsamma fibrer tendera att gå tyngre (långsamma fibrer jobbar bäst och mest med en långsammare kontraktionshastighet och vice versa). Sen är ens kadens också beroende av exempelvis terräng, hastighet, effekt, med- och motvind, uppför eller utför, hur man sitter på cykeln, nervsystem, motorik och säkert flera saker som vi inte vet så mycket om.

Är man i form tenderar många att luta än mer åt sin starka sida. Det betyder att den som tycker om att skicka på med tunga växlar, lyckas gå ännu lite tyngre när han eller hon är i kalasform och vice versa. Har man dåliga ben brukar man däremot hamna i något som är lite mer "onaturligt" för en, dvs den som tycker om snabb kadens ligger och gnetar på lite lägre pedalvarv, alternativt får plåga sig mer och känner sig mer obekväma på sin ordinarie höga kadens. 

Aero och stilful nr 2, David Millar, med en hjälm som tillåter att man tittar neråt
utan att tappa värdefulla sekunder.

Kanonkulan och ex-världsmästaren Grabsch.
Näst efter ex-proffset Gontchar den som går absolut tyngst!

tisdag 20 september 2011

VM dag 2 och Fåglum!


Expressen gjorde rätt i att ha ett rejält reportage om Marcus Fåglum-Karlsson igår! Idag blev Marcus 4a på tempot, endast 14 sekunder ifrån medalj efter en formidabel slutforcering i motvinden! Stort grattis och kul inte bara för honom och hans närmaste, utan säkert hela Falbygden och Sverige! Revansch efter kraschen med nyckelbensbrottet på EM. Med tanke på generna och hans bedrifter hittills, ser framtiden såklart ljus ut (även om man ska passa sig för att prata för mycket om vem som är talang eller inte i unga år!). Ludvig Halleröd, hade troligtvis inte samma pang i benen som då han tidigare i år blev 13e man på EM, men redan på lördag finns det chans till revansch då det 4 man starka svenska juniorgänget kör linjelopp!

Det är lite smått otroligt att juniorerna får till såna höga snitthastigheter, inte minst med tanke på deras utväxling, 52-14!

Marcus Fåglum-Karlsson på väg mot en fjärdeplats för sig själv, Falbygden och Sverige! Foto: Jahn Ekman.
Dam Senior
Om juniorernas lopp var nervpirrande, så var det ännu värre i damernas lopp. Regnet verkade trycka ihop resultatlistan något, då mindre starka åkare fick lite handikapp då dom körde hela eller delar av banan i torrt väglag. Under stora delar av loppet var det sekundstrider på nästan alla positioner inom topp 15-20. Mot slutet av loppet när det slutat regna, verkade emellertid banan inte lika slipprig och hal om man får tror favoriten och segrarinnan Judith Arndt, som kunde gå nästan all-in i svängarna sa hon. Förutom en överlägsen segrare skiljde det i slutändan bara 35 sekunder från placering 2 och 14.

Emilia strax innan start. Foto: Jahn Ekman.
Båda svenskorna körde väldigt bra tycker jag! Emilia Fahlin fick visserligen samma placering som förra året, nr 9, men detta året var hon närmare medalj än tidigare. Då var hon 1,20 efter segraren, och över minuten till medalj. Med en för henne (i torrt väglag) passande snabb bana i centrala Köpenhamn där hon kan mosa på med tunga växlar (och trots! alla inbromsningar och igång-drag i regnet vilket nog var optimal för hennes åkstil) var hon nu knappa minuten ifrån segern och ett tjugotal sekunder ifrån medalj. Dessutom körde hon säkert med mer press på sig denna gången, vilket hon klarade galant.

Emma Johansson gjorde definitivt ett lika bra lopp som Emilia, inte minst med tanke på att hon inte kallas tempospecialist, och har sin stora dag på lördag. Hon vara bara 6 sekunder efter sin svenska kollega, men då det var så tätt, räckte tiden "bara" till 14e plats! Det kommer att bli väldigt spännande på lördagens linjelopp med så formstarka tjejer på startlinjen, och med ett sju man starkt lag, taggade av guldvittring!

Vi e röde, vi e vide!
Danmarks lyckade start igår, toppades för övrigt idag med ett guld genom Mads Wurtz Schmidt i Marcus klass. Dessutom fick dom ett halvt silver på eftermiddagen genom den konverterade Linda Villumsen, som nu gav Nya Zeeland ett silver. Bara inte danskarna blir för kaxiga nu bara...

Herr Senior
Imorgon är det herrarnas tempolopp! Blir det femte guldet för den omöjlige Cancellara, eller ska hans kanske största utmanare Tony Martin ta över tronen i år? Vilka av tempospecialisterna blandar sig i medalj- och topp-5? Tuft, Porte, Phinney, Millar, Wiggins, Brajkovic, Clement, Pinotti, Grabsch, Westra, Rabon, Larsson mfl kan ju säkert vara med och kriga högt upp i resultatlistan om dom har en kanondag. Hur går det för Gustav, som verkar på G efter höghöjdsträning och bra genomförda endagarslopp i Canada nyligen? Med kalasben tar han medalj, även om banan gärna hade fått vara lite "tyngre"! Och vad ska vi gissa att Wetterhall klämmer till med? Formen var i alla fall mycket god för bara några veckor sedan.

måndag 19 september 2011

VM dag 1 och Ludvigsson!


VM i grannlandet har så dragit igång. Igår hade man ett reportage i Sporten från Köpenhamn (missa inte första 30 sek, de säger en del om cykel i Danmark) där vi bland annat fick intervjuer med Gustav Larsson, Emilia Fahlin och Emma Johansson. Svensk VM studio blir det snart också, med början imorgon (dom visar alla seniorloppen, tis-ons, lör-sön).

Första dagen bjöd på en medalj direkt för värdnationen, med ett silver för Rasmus Quaade! Quaade, som slog alla seniorer i danska mästerskapen  somras, levde därmed upp till favoritskapet på hemmaplan! Det är alltid kul och bra när det går fint för arrangörslandet, och inte minst när det är vårt grannland! Med tanke på det oflyt och problem/skandaler dom haft sista tiden med Matti Breschels skador och Alex Rasmussens tre varningar och avskedning från sitt stall och landslaget, tycker säkert Danmark att det är skönt att få fokusera på tävlingarna och framgångar också!

Pallade trycket gjorde såklart även segraren Luke Durbridge, som var den största favoriten av dem alla. Sen var det ju skönt att se att Hepburn, som vurpade på andra varvet, inte missade guldet i fallet, och även kunde få med sig ett brons! Det var för övrigt grymt att se vilka snitthastigheter det var på loppet idag! Otroligt vilka tempohästar dessa främsta U23 herrar är! Inte såå långt ifrån värdseliten som kör på onsdag kan jag lova! Även de unga tjejerna som tog pallplatserna i juniorklassen såg starka och proffsiga ut. Dom kunde banne mig trycka bra tempo dom också, och hade ändå en del blöta vägar att hantera!

Tobias Ludvigsson.
När det kommer till Tobias Ludvigssons insats finns följande att säga; Tobbe är i fin form, vilket tävlingar den sista tiden visat. I början av tempot var han också med ganska långt framme. Det är liksom svårt att cykla med 49 km/h i snitt de första 10-12 min inkl stående start och en del svängar om man inte har trimmat sin motor väldigt väl! Av lite olika anledningar blev loppet sen inte riktigt som vi hade hoppats på, men så är det ibland. På fredag är det nya tag som gäller på linjet!

Jag ska inte försöka mig på någon analys av Rissved, Nessmar och Wilsons insatser då jag ej följt dem på nära håll eller haft kontakt med dem.

För övrigt körde Jonas Ahlstrand det sista "riktiga" träningspasset idag. Efter den långa Belgien-trippen med Cykelcity och sen landslaget, hade Jonas några lätta dagar innan han körde de avslutande loppen i Sverige under helgen, med seger i söndags. Förutom lite "väcka- kroppen-intervaller" på torsdag blir det mest lätt träning fram till fredag.

Jonas Ljundblad dagarna före sitt fina VM-lopp förra året i Geelong,
Australien. Foto: Swe Cycling.
Jonas Ljungblad, som kommit igång fint sista tiden, med en andra och en fjärde plats på förra veckans proffs-kermesse i Belgien, körde också han de sista riktigt hårda passen igår och idag! Igår med tävling i Luxemburg på ca 12 mil, plus sammanlagt 3 timmar extra distans före och efter, och idag blev det proffskermesse igen!

Philip Lindau, regerande och yngsta SM mästaren någonsin, hittar de sista procenten hemma med lite distans och pace och Martina Thomasson, som är hjälpryttare till Emma på lördag, kör sitt sista riktigt tuffa pass imorgon...pace, attacker, spurter!

Till sist ska sägas att jag var imponerad av Fredrik Ericsson som bisittare. Vacchi är ju alltid grym, och det verkade som om Fredrik trivdes fint i rollen bredvid Roberto! Proffsigt, glatt, avslappnat och mycket kunnande!

Dag 2 blir det spännande att se vad framförallt Emilia Fahlin och de båda juniorerna Fåglum-Karlsson och Halleröd kan göra! Expressen bjuder förresten här på en gedigen intervju med junioren med det kända efternamnet!

söndag 11 september 2011

Inför VM i Köpenhamn!

Seger för Sverige i Niewkerken-Waas! Jonas Ahlstrand på väg mot VM-formen! Foto: J Havnevik Giske.
Det ser riktigt bra och spännande ut inför VM! Flera svenskar har fin form. De som utmärkt sig lite extra sista tiden är ju självklart Fredrik Kessiakoff som om han inte haft oturen att bli sjuk, hade tävlat om de absoluta toppplaceringarna i totalen i Vuelta Espana. Helt otroligt! Jag tycker så synd om honom och Sverige, för hur länge sedan var det inte, sedan vi hade en topp 5 i någon av dom absolut största etapploppen.

Emilia Fahlin, har precis vunnit otroliga 4 etapper i Tour de l´Ardeche! Hon kan mycket väl köra till sig en riktig toppplacering på tempot om tio dagar! Alexander Wetterhall klämde i USA för några veckor sedan till med ett tempolopp i den absoluta toppen, då han blev 4, med namn som Brajkovic, Vandevelde, Zabriskie, Hincapie och Pate bakom sig. Vilken placering kan ha få till en bra dag?

Två viktiga kuggar i U23 laget. Tobbe i sista loppet för
 Cykelcity (det blev en femteplats på proffs-kermesset!)
 och tidigare lagkamraten Jonas Ahlstrand!
Emma Johansson gör fortsatt som hon brukar, resultat i stort sett hela tiden! Damlandslaget kommer att ställa upp med hela 7 cyklister, varav alla är vana vid internationell konkurrens på hög nivå, och Emma får väl, tillsammans med sitt starka uppbackande lag, ses som det största medaljhoppet!

Tobias Ludvigsson har haft en grym inledning på sitt nya liv som heltidsproffs i Skil-Shimano, där han visat att han kan hänga med bra på riktigt tuffa och stora proffslopp. Han blev exempelvis nia på en bergsetapp i USA, och femma i ett proffskermesse förra veckan.

Igår slog U23 spurtaren Jonas Ahlstrand till med en seger på ett stort Inter Club race i Belgien. Det är aldrig lika självklart med utgången på ett U23 lopp som för seniorer, men banan passar verkligen en cyklist som Ahlstrand! Om det sen blir klungspurt eller ej, återstår att se. Tillsammans med lagkamraten och regerande svenska mästaren Philip Lindau, och de båda starka åkarna Niklas Gustavsson och Cykelvasavinnaren Jesper Dahlström, har Sverige ett lag som kan tävla på flera sätt. På tempot gör Edvin Wilson Ludvigsson sällskap. Hans talang har verkligen visat sig i år, och det ska bli spännande att se hur det går för honom!

Bland herrjuniorer har Emil Andersson fått till en höst som är få förunnat. Lägg till det att de tre första-års-juniorerna Marcus Fåglum-Karlsson, Ludvig Halleröd och Fredrik Ludvigsson är något alldeles speciellt, så det kan mycket väl bli någon riktigt framskjuten placering för juniorerna.

När det gäller damjuniorerna har jag för lite koll för att uttala mig om resultat, men Jenny  Rissved har varit en etablerad åkare en längre tid redan trots sin ringa ålder, och nykomlingen Alexandra Nessmar har visat sig ha väldigt lätt för cykel! Så lägg därtill Felicia Ferner och Emma Ahlstrand som har dom ett ganska komplett lag som kan vara med i olika typer av scenario.

Tomas Lövkvist har agerat hjälpryttare till Fromme och Wiggins som i slutändan blev tvåa och trea i Vueltan. Det kan säkert ha varit ett skönt och lite mer avslappnat sätt att köra sig i form till VM på "hemmaplan". Kessiakoff och Lövkvist behöver ju egentligen en betydligt mer kuperad bana för att komma till sin rätt, men det finns ju många lag i herrarnas lopp som inte vill ha en spurt, så det finns säkert chanser för dem att hitta på något. Detsamma gäller Jonas Ljungblad, som även om det inte skrivits så mycket om honom ännu (han blev fyra idag förresten), är på väg att komma i riktigt bra form! Han är bästa spurtaren, men behöver egentligen också en lite tuffare bana, men man vet aldrig vad de starka länderna som saknar en säker spurtare hittar på! Sist men inte minst så är självklart alltid Gustav Larsson att räkna med på tempo! En bra dag slåss han om medaljerna, vilket han visat flera gånger!

Segerskål igår! Dom som gjorde det, f.v. FK Glenn Magnusson, Cykelvasavinnaren Jesper Dahlström, SM-mästaren Philip Lindau, dagens segrare Jonas Ahlstrand, och bergakungen från Jämtland Niklas Gustavsson. Förhoppningsvis får vi anledning till flera skålar under VM!  Foto: J. Havnevik Giske. 

tisdag 6 september 2011

Rosa Dygnet - livsviktigt, hälsosamt och häftigt!

Jag kommer att vara med på Rosa Dygnet 24 timmars spinning 8-9 oktober till förmån för Cancerfondens RosaBandet insamling för bröstcancer. Gå in på Rosa Dygnets hemsida, läs och anmäl dig själv eller ett helt lag att vara med på detta livsviktiga, hälsosamma och häftiga dygn på Sportlife Exclusive i centrala Göteborg. Fullt med träning, ute som inne, med spännande instruktörer, varvat med föredrag och annat skoj.

Jag själv kommer att hålla ett föredrag med titeln "Konditionsträning - för hälsosam motionär och prestationsinriktad elit", och även köra den beryktade Watt-utmaningen, där du får testa på att köra med samma belastning som världseliten på cykel. Hur många minuter klarar du? Jag kommer också att ha erbjudande på konditionstester (om man bokar upp sig under det Rosa Dygnet).

Det finns idag flera evenamang och insamlingar för cancer. Tanken med just detta nu årligen återkommande arrangemang beskrivs bäst av "grundaren" Maria Götesdotter:
"Det hela började i maj 2007 när min mamma Christina fick bröstcancer och jag märkte hur maktlös man kände sig. Då förstod jag hur viktigt det är att alla bidrar med pengar för att lösa denna orättvisa sjukdom som drabbar vem som helst när som helst. Ur den här känslan föddes idén om ett spinningevent.


Under eventet 2009 var min mamma och pappa med och gick vår rosa promenad, många av er träffade henne efter sista passet och bara veckan efter eventet fick hon grönt ljus på den årliga kontrollen…cancern hade hållit sig borta!

Men i Januari 2010 fick vi tyvärr det tråkiga beskedet att cancern var tillbaka och nu som metastaser i levern. Det gick otroligt snabbt och trots att hon kämpade precis med alla näbbar och klor så förlorade min älskade mamma kampen mot cancern 31 mars 2010.

Det här är mitt och vårt sätt att försöka bidra till att fler mammor överlever kampen mot bröstcancer! Vårt sätt att hjälpa. Ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt. Visst är det ett slitet gammalt talessätt, men det stämmer ju!

Så tillsammans med ett gäng kompisar har jag de senaste åren ordnat insamlingar till förmån för Rosa Bandet genom att göra nåt av det roligaste jag vet – att köra spinning. Vi ville skapa nåt halvgalet så det fick bli ett helt dygn med spinning där alla kan vara med.

Vi började i blygsam skala 2007 men redan 2008 hade vi fått ihop ett helt fantastiskt gäng på över 500 cyklister som fyllde spinningsalen under hela dygnet med glädje och svett. 2009 slog vi vårt insamlingsrekord igen och fick nästan ihop 130 000 kr – vi blev omnämnda på Rosabandet galan i Malmö som nr 1 på goda insatser i kampen mot cancer. 2010 var vårt största i både antal deltagare och insamlade pengar – smått fantastiska 200 000 kr!! Så på de 4 år vi kört detta event har vi samlat in över 500 000 kr – alla pengar har gått rakt till Cancerfondens Rosa Bandet kampanj.

Vi behöver DIN hjälp!

Det viktigaste målet med 24 timmars-eventet är så klart att samla ihop så mycket pengar det är möjligt, men vi hoppas också att vårt dygn skall bli 24 timmar ren glädje. Och en herrans massa svett så klart…

Vi ses den 8-9 oktober!

Hälsningar,
Maria Götesdotter