Mitt
första inlägg fick som jag trodde inte så mycket kommentarer, inte synliga i alla fall. Ämnet är nog för känsligt. Däremot har jag fått några kloka och intressanta kommentarer på annat sätt, och det tackar jag för.
Enkelt uttryckt kan man väl säga att vissa reagerat på att jag är för liberal som inte dömer doping hårdare. Sen finns det en annan sida, där man tyckte att jag drog alla över en kam och därmed misstänkliggör många som är rena.
Det är som sagt inget lätt ämne, men för att utveckla tankarna än lite mer, så kan jag börja med att säga att jag förstår verkligen dom som varit rena och som känner ilska/irritation att inte bli betrodda och svårigheten kunna bevisa sin rena karriär. Eftersom många av dom som åkt/åker dit, inte gör det genom tester, utan på razzior, med vittnesmål och telefonavlyssningar istället, räcker det inte att stilla misstankarna med "jag har aldrig testat positivt", och detta är såklart ett väldigt stort problem på många plan. Dom som är rena har ju därför en svår sits när en hel generation svartmålas. Men för dom som är och har varit rena borde det nu i alla fall vara en stor lättnad att det rotas och granskas, pressas och börjar vittnas. Ju mer desto bättre!
I Tyskland där cykel är mycket större än i Sverige och därmed diskuteras mer, har det blossat upp en debatt där bl.a. Jaksche och Hamilton menar att en cyklist som Jens Voigt inte alls är så ovetande om den organiserade dopingen som han uttalar offentligt. Voigt repliker med att dom som varit inne i den organiserad dopingbubblan tror och misstänker att alla andra också hållit på med det och känner till allt, men att så inte är fallet. Det är alltså inte bara utanför proffscirkusen man undrar, problematiserar och diskuterar om hur man ska tolka utbredningen av dopingen och vad folk är och har varit medvetna och inte medvetna om.
För dom som tycker jag för liberal så är min utgångspunkt att det trots allt är ett vanligt samhällsfenomen, inte bara i cykel eller elitidrott, att det skapas kulturer och subkulturer med andra regler än övriga samhället. Vad som är eller blir normalt, kan då förskjutas från det som är normalt utanför denna krets. Detta medför att det kan vara svårare att säga nej till vissa saker. Därmed inte sagt att man inte ska ta sitt ansvar och sitt straff som fri individ. Men det finns ju hela forskningstraditioner som arbetar med just strukturella fenomen, och vad det får för konsekvenser på individnivå, så att (nästan) bara skylla allt på individen tycker jag är helt fel. Däremot är det ju än mer imponerande med dom som trots vissa normer, lyckas stå pall mot denna kultur...och så synd att det är svårt att bevisa!
När det sen kommer till livstidsstraff tycker jag också det är en något onyanserad debatt ibland. Tänk om det var så att alla problem som man tycker riktigt jävla illa om, helt sonika bara belade dom med livstid, så skulle problemet vara löst. Det kan nog ofta bli för känslomässigt och man vill visa sin avsky och ta avstånd så tydligt som möjligt, och då blir livstid ett enkelt sätt vara tydlig i sitt ställningstagande!
Överlag tycker jag att det blir för polariserat ibland. Så svart eller vitt. Antingen vågar man inte uttala något överhuvudtaget och sen så sågar man folk vid fotknölarna när man väl, helt förvånad, får veta att någon varit dopad.
Precis som många andra tolkar jag cykel utifrån allt som händer och skrivs. Jag har ändrat uppfattning flera gånger om. Något som då är väldigt glädjande är när tex min egen adept under flera år, Tobias Ludvigsson som 19-åring förra hösten, i sina debutlopp på högsta proffsnivå gjorde väldigt bra resultat. Likaså när man ser unga Jonas Ahlstrand ha de snabbaste spurtbenen i Tour of Norway! Jag tar det som "bevis" för att cykelsporten ändå måste vara relativt ren och att det finns hopp!
Till sist vill jag bara nämna att under föredraget som jag och Thomas Lövkvist höll i onsdags i Karlskrona så fick Thomas så klart även några frågor kring all den doping som uppdagats sista tiden. Inte oväntat svarade Thomas att han inte var förvånad över förekomsten av dopingen, men däremot förvånad över omfattningen och hur avancerad den verkar ha varit utformad.
För att ha lite humoristiskt perspektiv på det hela nämnde Thomas också Härenstams eller Hegerfors uttalande som löd typ så här:
- Där på Touren byter dom ju kroppsdelar!
vilket Thomas dementerade med glimten i ögat :-)
När jag själv får kommentarer och reflektioner av karaktären "man kan inte köra Touren helt ren"brukar jag faktiskt ta upp just Thomas som ett exempel på en som jag är helt säker på är ren, och som visst kan köra Touren, och vara med o tävla på "riktigt"! Oavsett vad en läkare uttalar i pressen kring vad kroppen klarar och inte klarar! Gör man sådana uttalanden vet man nog inte riktigt hur mycket potential en människa har och hur mycket elitidrottare och proffscyklister tränar.
