Cykel City segrar!

Tobbe på segerpodiet efter prologen i Tour de Normandie igår!

Det är alltid befriande med segrar tidigt på säsongen. Laget kan slappna av, det blir lättare fler medgångar, det blir ett gott driv i laget osv. Det blir även ett kvitto på att försäsongen och kanske framförallt finslipningen på vårt väldigt hårda träningsläger i Alicante (med mycket fokus på fart och fartuthållighet, både på tempo- och linjecyklar) var lyckat. Jag tycker själv som tränare, att det är härligt att se hur bra killarna år efter år tränar sig i form på dessa extremt hårda läger vi brukar ha i månadsskiftet februari/mars. Redan på det första stora loppet för året, med 47 km/h i snitt i Waasland runt Gent i Belgien, var hela laget aktivt, gick med i utbrytningar, kom loss, ändå in i slutet av tävlingen.

Innan start i Omlopp van den Waasland.

Redan på den tredje tävlingsdagen för laget, lyckades nu igår U23 åkaren Tobias Ludvigsson vinna prologen i Tour de Normandie. En seger för en hel stab med cyklister och ledare som jobbat hårt tillsammans under en längre tid! Det känns riktigt härligt. Det är dessutom viktiga UCI poäng i kampen om platser till U23 VM i Köpenhamn senare i år.

Följ gärna CykelCitys framfarter på twitter! Det uppdateras ofta under loppen. Idag kan ni följa en mycket tuff etapp för laget. 195 km inkl bergs- och spurtpriser. Blir spännande att se vad sportdirektörern Aike väljer för taktik när laget nu har ledartröjan direkt från start i detta 7 dagar långa och tuffa etapplopp.



Chauner spurtslår Todd Zwizanski från Pro Conti laget United Health Care.

Eftersom man lätt blir  europacentrerad är det lätt att glömma att teamet egentligen fick sin första seger redan för någon vecka sedan! Michael Chauner och jag inledde vårt samarbete i mitten på förra säsongen, och det har varit väldigt lyckat. Stabil och stark under slutet på förra året, bra uppbyggnadsträning denna vintern och en rejäl genomkörare med övriga i laget i Alicante nyligen. Förra veckan gav det resultat i form av seger på ett criterium i New York, med några större proffslag på plats.

Topphälsa

Jag har fått i uppdrag att hjälpa och stötta en av redaktörerna på Topphälsa på hennes väg fram mot Tjejvättern - det ska bli spännande och kul!

Sandra har precis genomfört Tjejvasan och blickar redan framåt mot juni månad och cykelmomentet. Nästa vecka drar vi igång.


Vill du följa Sandra och hennes äventyr med Tjejklassikern
så surfa in här!

Ursäkta, var är min tröskel? del 2

För några månader sen skrev jag det första inlägget i denna serien, och det har väl dröjt lite väl länge sedan dess, men här kommer i alla fall fortsättningen.

I träningslära brukar man prata om 2 trösklar:
- aerob tröskel, LT, 2 mmol, FatMax , typ "distanströskel"
- anaerob tröskel, AT,  3-5 mmol, FTP, typ "1 timmes tempotröskel"

Enkelt uttryckt kan man säga att den första tröskeln vill förklara och mäta ett område där kroppen utnyttjar mest fett som bränsle (i absoluta tal). Därav begreppet FatMax. 2 mmol är satt som generell punkt (1 mmol över vilolaktat på 1 mmol) för detta (men det behöver man inte stirra sig blind på då man ska träna på FatMax, då kroppen har ett bredare spann på ca 10-15 pulsslag där den har i stort sett samma höga fettförbränning).  När man gör test är emellertid 2 mmol ett bra mått att jämföra sig med från gång till gång för att se förbättring. Ju längre man ska tävla i tid desto viktigare blir denna tröskel (generellt sett). Den borgar för att man kan spara sitt högoktaniga bränsle till avgörande moment. Har man höga ambitioner att cykla Vättern snabbt och även bidra med farthållningen, är denna intensitetszon mycket viktig. Går det åt för mycket kolhydrater, går man så småningom "tom" och in i väggen (får hammaren på cykelspråk) eller orkar inte vara med och dra!

Mjölksyra (laktat) visar på ett indirekt sätt hur mycket kolhydrater som kroppen utnyttjar för sin energiframställning. Ju mer mmol mjölksyra, desto mer energi kommer från kolhydrater och vice versa. Lägre laktatnivåer desto högre fettförbränning.

Från det där spannet där man har sitt FatMax sjunker det sen ganska markant när man närmar sig sin den anaeroba tröskeln, AT. Då har kroppen switchat över nästan totalt på kolhydrater som bränsle, vilket är en av anledningarna till att man bara orkar upprätthålla detta tempo i omkring 60 min (45-90 min beroende på träningsstatus). Eftersom man kan mäta Effekt (Watt) så lätt på cykel har det blivit lättare att mäta "verklig" anaerob tröskel (och inte den missvisande pulströskeln*). Functional Treshhold Power/FTP, har blivit allt vanligare beskrivning för mjölksyratröskeln, och är den högsta genomsnittliga effekt du kan upprätthålla i 60 min. Det behöver väl ingen närmare förklaring på varför denna zon är viktig för en som tävlar i cykel, skidor, löpning...

Varför man blir trött är inte helt klart, men vältränade kan hålla på längre än otränade för att de bland annat har ett nervsystem som tåler att pressas längre, och för att dom kan lagra mer kolhydrater än otränade. Man vet ej heller alla mekanismer kring sin AT, men vissa har den vid 3 mmol, och andra vid 4,5, vilket ställer krav på testledaren när han eller hon tolkar testresultatet (jag har sett några skrämmande exempel).

Med hjälp utav mjölksyratester kan man inte bara se sin träningstatus utan också få en indikation på vilken typ av cyklist man är. Mer om detta i kommande inlägg.

* Ofta kan man läsa eller höra på TV att någon kan hålla 90% av maxpuls under lång tid, men att ligga på hög puls länge är det många som kan, utan att man är någon vidare uthållighetsexpert för det. Vad det egentligen handlar om och borde sägas är att man ska kunna hålla hög procent av sitt maximala syreupptag/vo2 under lång tid (inte hög puls, man kan ha hög puls men sjunkande vo2max, som i exemplet i del 1). Detta är ett bättre mått, men dyrt och komplicerat att mäta. Tar man det sen ett steg längre betyder inte upprätthållande av Vo2max att man kan hålla samma höga hastighet i en timme heller. Det gäller att ha energi, nervystem och en kropp som orkar upprätthålla samma goda rörelseekonomi hela tiden också! Därav att FTP (eller ex verklig löphastighet) är ett bra mått på tröskel.

Hur mycket ska man träna om man vill bli så bra som möjligt?

Många ambitiösa talanger, unga och gamla. EPIC Mölndal elit, junior och veteran på sitt Ängelholmsläger
i slutet av januari. Hur mycket bör respektive cyklist träna?

Det är som man brukar säga "en mycket bra fråga". Den är också en väldigt svår att besvara. I alla fall om man tänker sig ett svar för de flesta av oss, dvs vi med begränsat med tid för träning. Alla har vi så olika förutsättningar vad gäller kroppen, ålder, jobb, familj, ekonomi, tidigare erfarenheter, skador, drivkraft, återhämtningsförmåga osv.

Hur tränar världens bästa utövare?
Den nivå där det troligvis är enklast att säga något mer generellt om hur mycket man ska träna för att bli eller förbli så bra som möjligt är på den högsta nivån. På den högsta (världs-)elitnivån, där idrotten är ditt yrke och du sällan behöver kompromissa med ditt idrottande. Respektive utövares förutsättningar blir här mer lika (även om de fortfarande är olika) och det blir lättare att skapa riktlinjer för yngre ambitiösa förmågor som dom kan ha att sikta mot på sin vandring mot toppen.

Praxis är, liksom forskning, viktigt. Forskning vet fortfarande relativt lite på flera områden, vilket gör att erfarenhet får en framskjuten position. Senaste gången jag läste om en översikt över hur eliten tränar var för något år sedan då man i Norge kammade igenom stora delar av de olika konditionsidrotterna. Inledningen, som är ganska kraftfullt skrivet, tyder på att man nog ville "göra upp lite" med de norrmän som forskat på och haft mycket fokus på kort och högintensiv träning för Vo2max och nästan helt ratat lågintensiv träning.

Kort lättläst version på norska hittar du här!
En lång och mer ingående version på engelska finns här!

Enkelt uttryckt handlar det om att man på högsta nivå tränar relativt mycket (ca 800-1100 timmar/år beroende på ålder, kön, idrott) och håller sig omkring 80-20 regeln (80% lågintensiv träning upp till 2 mmol/FatMax, 20% kring anaerob tröskel och högintensivt).

Det finns som sagt en del forskning kring de upplägg värdseliten brukar använda, men jag tror att det är en lite tudelad miljö det handlar om, vilket kan få lite konsekvenser för hur man ska värdera resultaten:

- Å ena sidan: Det är exempelvis i landsvägscykling på proffsnivå, väldigt hög konkurrens för att vara en konditionsidrott. Många av de största talangerna och bästa utövarna i kanske mer än 15 årskullar tävlar mot varandra. Det finns mycket pengar och publicitet inblandat. Många lag har moderniserat sina strukturer, man tar den senaste forskningen till hjälp, man provar nya metoder för att ligga steget före osv. Individualisering har börjat slå igenom mer och mer. Genom den hårda konkurrensen är det tufft att behålla jobbet. Träningsmetoder som inte hjälper dig eller kanske t.o.m. gör dig sämre, försvinner snart i denna värld. Det finns helt enkelt inte plats för sånt som inte funkar.

- Å andra sidan finns det i denna miljö också ett relativt konservativt inslag. Man gör som man alltid gjort. Dessutom har man så mycket tid att träna att man kanske inte alltid har fokus på vad som är rationellt. Det ödslas ibland säkert en del timmar på träning som kanske kunde läggas på annat istället. Genom den hårda konkurrensen kan man alltid hitta några nya talanger om de tidigare presterar dåligt. Har man bara tillräckligt stort urval hittar man alltid några som funkar i det beprövade systemet/traditionen. Hur många sållas bort på vägen för att dom tränat nått som var fel för dem? Man vågar inte testa nya metoder i så stor utsträckning. Man tar det säkra före det osäkra, det beprövade... det finns säkert gott om ledare som kör med devisen "på min tid körde vi så här och Gösta och Eddy mfl blev hur grymma som helst, så då duger det nog för dig också ska du se".

Detta är något som kan vara bra att ha i åtanken då man studerar elitens praxis!

Kristoffer "Törre" Fransson leder en grupp med Emil Andersson, Axel Svedlund, Anton Holm och Tommy Hammarström, över det första av många backpris på Hallandsåsen.

Sen har det ju självklart också genom åren funnits olika skolor, trender och traditioner. Ibland har fokus legat något mer på kvalitet, för att sedan ha svängt över mot kvantitet osv. Det finns vissa individuella skillnader; en sprinter tränar inte exakt på samma sätt som en diesel. Vilka styrkor respektive svagheter är det som ska förbättras?

Hur framtiden ser ut blir spännande. Kommer nuvarande forskning på mer högintensiv träning (som verkar kunna förbättra både det ena och det andra!!) att även förändra träningsupplägg för översta skiktet av utövare?

Riktlinjer och ledstjärnor
Med underlag som  ovannämnda praxis (som inte är nya eller revolutionerande), har man under rätt så lång tid skapat riktlinjer och kravprofiler i olika konditionsidrotter, som ligger till grund för exempelvis talangutveckling, idrottsgymnasier, ledarutbildningar osv. I Sverige finns exemplevis Röda tråden i längdskidor som jag tycker är lättläst och givande, och Fredrik Ericsson har nyligen avslutat ett stort arbete med att ta fram kravprofil och riktlinjer i alla olika discipliner för Svenska Cykelförbundet och SOK räkning.

När jag hjälper folk med höga ambitioner och mycket tid till förfogande brukar jag ta fram denna typ av information (gäller det unga är det bra om föräldrarna läser det också). Detta för att vi tillsammans ska ha samma kunskapsbas när vi pratar och därmed förstår varandra lättare när vi pratar om träningsbelastning.

Sen handlar det om att hitta rätt med varje individ. Vissa behöver inse att dom behöver träna mer (alternativt kanske komma till insikt att målen inte står i paritet med insatsen dom är beredda att lägga ner). Det verkar (utifrån vad man känner till nu) behövas en viss sammalagd mängd timmar för att på sikt uppnå sin potential. För vissa individer kan det vara så att inte får bli för mycket fokus på effektivisering, då risken finns att dom skär för mycket i den totala mängden. Man ska inte bara träna smart, utan både smart och mycket!

Törre, Emil, Brengdahl och Saeden på toppen av "Tarren", en riktig tuff backe i centrala Båstad!

Andra behöver snarare hållas tillbaka! Om det hade varit så enkelt att man alltid blev bättre bara för att man tränade mer, hade det funnits många konditionsfenomen. Det är inte svårt att hitta träningsvilliga personer och väldigt många hade kunnat bli helt grymma om det vore så enkelt att det bara vara att öka dosen så blev man bättre. Men, har man möjlighet att lägga en extra timme på sin idrott, är det inte självklart att den ska läggas på grenspecifik träning...eller träning överhuvudtaget!?

Vad har vanligt folk för nytta av att veta hur världseliten tränar?
En mycket bra fråga det också, men det får nog bli ett annat inlägg. Det är svårt att säga. Hur lite ska man träna för att ändra 80-20 regeln? Ska en sprinter och en diesel ha samma regel? Hur långsiktig är din satsning? Vilka mål har du?

Intervju: Mathias "Cross"-Karlsson

"Cross-Karlsson" in-action, Bosön 2009. Foto: Jahn Ekman.

Intervjuerna duggar tätt, men vad gör man inte när man kan få den landslagsansvarige för cross så här nära inpå efter VM, för en intervju!? Så här kommer nu Mathias Karlsson, Mölndals CK. Mathias har mångårig erfarenhet som cyklist på alla möjliga underlag, och är sedan lång tid tillbaka ledare, främst för yngre förmågor. Dessutom blev han nyligen extra aktuell genom sitt ansvar för det svenska crosslandslaget, som körde VM i St Wendel Tyskland för bara någon vecka sedan.


Reck - Mathias, du har ju varit med i cykelsammanhang i flera olika discipliner, om du skulle ge dig på att göra en liten summering av ditt liv som tävlingscyklist, hur skulle den då se ut?
Mathias -Jag köpte min första MTB 1989 och började tävla 1991, i slutet av 90 talet började jag träna och tävla LVG för att utvecklas som MTB cyklist. En dröm om att tävla LVG ute i europa tog form och säsongen 2000 tävlade jag för Spaniens då största amatörlag Avila Rojas-Costa del sol. En dröm gick i uppfyllelse men jag fick också klart för mig hur europeisk landsvägscykel fungerade. Där efter blev det MTB och LVG på hemma plan med enstaka utlandstävlingar och landslagsuppdrag.

Serietävling 2008. Foto: Jahn Ekman.

Reck - Är din karriär som elitcyklist nu över eller kommer det en fortsättning?
Mathias -Jag planerar att köra MTB i elitklassen fram till och med MTB SM i Göteborg 2012, och då även en del kortare LVG tävlingar. Men med tre barn så styr jag inte helt över min tid så att lova något vågar jag inte, och om jag är elitcyklist eller inte får resultaten utvisa.



 Reck - För 2 år sedan fick du ta emot det fina priser "Årets ungdomsledare". Är det något det ständigt brukar saknas, så är det ju just duktiga ungdomsledare. Du har ju under lång tid jobbet i Mölndals CK som ungdomsledare, men för dem som inte är så insatta, vad ligger bakom denna fina utmärkselse?
Mathias -Det finns flera duktiga ledare inom MCK. Jag och min sambo Lina Hatteböl har tillsammans utarbetat en filosofi för ungdomsträning som har varit mycket framgångsrik. Enkelt beskrivet är att i en sådan krävande sport som cykel måste man börja på rätt nivå och fokusera på rätt saker.

Reck - Mölndals CK (där jag själv också är medlem) är ju en mycket bred och aktiv klubb, med verksamheter inom många områden. Hur skulle du beskriva Mölndals CKs verksamhet och styrkor?
Mathias - Vi är en klubb med god ekonomi och ett stort engagemang. Blandningen av gammalt cykelfolk och nyfrälsta gör klubben väldigt kompetent

Reck - Jag minns själv att du någon gång under slutet på 90-talet var med på Cross-VM i Danmark. Jag antar att du därmed med rätta kan kallas en modern pionjär inom svensk cross. Hur kan det komma sig att du körde VM och vad minns du från den tävlingen?
Mathias -Stämmer! Det var 1998 som cross-VM gick i Middelfart, Danmark. Intresset för cross väcktes på ett träningsläger i trakterna kring Nice 1995, jag fick syn på en cykelcross hos den lokala cykelhandlaren i Antibes och sen gick det inte att stoppa mitt crossintresse. Cross VM gav mig en föraning om hur stor cykelsporten är ute i Europa och väckte ett sug efter mer internationell cykel.

Reck - Du fick i höstas uppdraget att tillsammans med Lindberg ta ut ett cross-landslag. Var det svårt att ta ut laget?
Mathias - Nej.

Hela gänget samlat. Fv Dahlström, Westergren, ledare Karlsson, Darvell, Service-Murbiten, Erlandsson,
Service-Nordström, Aune, Lindgren och Linde. Foto: Ekman.

Reck - Hur ser framtiden för din och svensk landslagscross del ut? kommer cross att få mer fokus från förbundets håll?
Mathias - CX gruppen jobbar på en verksamhetsplan för säsongen 2011/12 och där är landslagsverksamheten en stor och viktig punkt. Vilka beslut förbundet tar inför kommande säsong återstår att se men jag har fått ett mycket gott stöd från Madeleine Lindberg, sportchef på Svenska Cykelförbundet.

Reck - Hur stort är gapet mellan svensk cross och de länder som ligger i täten?
Mathias - Både stort och litet, vi har inte bredden som de stora crossnationerna har, men ta tex Emil Lindgrens insats på årets VM. Han slutade på 26e plats och med lite mer vana på cykeln och bättre crossteknik är en topp-10 placering inte omöjligt.

Reck - Är svensk cross framtid lovande? Vad behövs för att den ska utvecklas?
Mathias - Ja visst är framtiden lovande, att grenen är ny i sverige och att vi börjar med ett tomt blad tycker jag är en stor fördel. Det arbete som CX gruppen gör är väldigt viktigt för svensk cykelcross, det ger oss en tävlingssäsong med kvalitet. Att jobba brett med landslagsverksamheten ser jag som ett måste.

Tillsammans med U23 Jesper Dahlström efter målgång. Foto: Ekman.

Reck - Till sist, hur kändes det att vara i rollen som ledare på VM?
Mathias - Fantastiskt, vi var ett bra team som jobbade runt cyklisterna, som alla verkade nöjda. Dessutom kändes det ärofullt att få förtroendet av Svenska cykelförbundet.


Reck - Tack för din tid.
Mathias - Tack själv.



Hur Mathias summerade VM kan du läsa om här och här! Och därmed var första delen av intervjuns två delar färdig!

Nybörjartips för att komma igång!

Är du en äkta nybörjare, och behöver komma igång från noll?

I tidningen Cykla finns det lite komma-igång-tips! Nätupplagan hittar du här!
http://np.netpublicator.com/netpublication/n53755942
(du hittar min artikel "Novisens löfte" på uppslaget s38-39)

Apropå rubriken "Novisens löfte", kommer här ett litet boktips:
"Kommissariens löfte" av Dürrenmatt. Kort, lättläst och lite kuslig, riktigt bra!

Intervju: FK Fredrik Ericsson

Fredrik under Mtb-EM 2010.

När det gäller min intervjuserie har turen nu kommit till en av Sveriges mer kända cyklister de senaste åren, både inom lvg, mtb och cross, Fredrik Ericsson. Eftersom han har en lång och gedigen bakgrund som cyklist, (liksom jag själv) jobbar som professionell tränare, och dessutom är förbundskapten i mountainbike sedan nått år tillbaka, skulle den här intervjun kunnat bli hur lång som helst. Jag kommer därför att främst hålla mig till Fredriks nyare liv, men för den som vill fördjupa sig i ytterliggare i "FEs" liv och leverna rekommenderas Tom Wieselblads gedigna och lysande intervjuserie för några år sedan.

Reck - Till att börja med, du slutade som elitidrottare för bara något år sedan, var det ett svårt beslut?

Fredrik - Nej, jag hade ju nya utmaningar att se fram mot direkt (jobbet som FK och fortsätta utveckla firman). Men å andra sidan tror jag att beslutet (som växte fram under en månads "road trip" i USA under hösten 2009) lika gärna kunde ha blivit att fortsätta elitkarriären och det hade känts lika naturligt.

Reck - Tog det tid att acklimatisera sig? Kunde eller kan du fortfarande känna någon form av abstinens?
Fredrik - Även här har det gått oerhört smärtfritt och jag känner absolut inget sug att börja tävla regelbundet eller på elitnivå just nu. Däremot så har jag heller absolut inget emot att ställa upp i någon enstaka tävling om andan faller på. 2010 körde jag faktiskt fyra cykeltävlingar (Vätternrundan, SM linjet, CykelVasan och Cykel City Gran Fondo Tour).

Reck - Hur mycket tränar du idag på ett ungefär?
Fredrik - Vet inte hur många timmar det blir, men om jag ska göra en gissning så tror jag att det i snitt blir 5 timmar i veckan. Det varierar med vad som är i görningen i övrigt. Vissa veckor blir det såklart noll p.g.a. jobb eller andra omständigheter, men jag har haft ett par veckor med mer än 20 timmar sen jag lade av. För det mesta blir det vad som i folkmun kallas "hawaii-träning", men när jag känner för det smyger det sig in något mer strukturerat intervallpass.

I vacker traditionell skrud med sambo Erika.

Reck - Du fick ju en minst sagt flygande start som förbundskapten i mountainbike, går det att förklara varför just 2010 blev så lyckat?
Fredrik - 2010 anses lyckat i mångt och mycket tack vare Alexandras och Robins mästerskapsmedaljer och i båda de fallen räckte det för min del bara att se till att de hade tak över huvudet och fick en tallrik gröt till frukost på morgonen. Personligen är jag väldigt nöjd med att vi genomförde tre träningsläger som breddade antalet cyklister som inkluderades på något sätt i landslagsverksamheten och att jag kunnat bibehålla den avslappnade stämning som min föregångare Andreas haft i verksamheten.

Reck - Hur skulle du beskriva din ledarstil?
Fredrik - Dominant, ambitiös, tolerant, välvillig och glad.

Reck - Själv tyckte jag att det visar på ett modernt tänk när du under en landslagssamling hade med ämnen som återhämtning, alternativ träning och en "köra-snabbt-utför"-expertföreläsare. Det blir ett större helhetstänk, vilket jag tror är mycket viktigt. Vad tror du blir ditt största bidrag som FB?
Fredrik - Eftersom en av de aspekter av idrotten som jag själv brinner mycket för är träningsplanering så vore jag förstås väldigt glad om jag lyckades lämna ett tydligt spår av smart strukturerad träning bland svenska MTB-cyklister efter mig. Det är som du säger helheten som är viktig, men det finns ju anledning att jag började gräva i de tre områden som du nämner i frågan eftersom jag upplever att det finns störst utrymme för förbättring där.

Reck - OS i London 2012, vilka möjligheter har Sverige att få delta och delta med framgång där?
Fredrik - Delta är jag övertygad om att vi kommer göra och om du med framgång menar topp 10 så tror jag vi har goda möjligheter till detta.

Reck - Jag antar att du redan tänker och jobbar ganska mycket med projekt London 2012?
Fredrik - I dagsläget är det bara Alexandra som ingår i SOK's "topp och talang"-program, men eftersom OS är det största inom MTB så blir det såklart en hel del tid som läggs på "kratta manegen" inför hennes och förhoppningsvis minst någon till cyklists deltagande.

Reck - Hur mycket stöd (ex pengar, kunskap) har ni från SOK?
Fredrik - Exakta summor kan jag inte gå in på, men jag tycker att stödet är ok från SOK's håll, även om jag självklart skulle se att det var större. Dessutom finns det en del problem genom att deras system är anpassat för de idrotter som är störst i Sverige och ibland passar inte cykelsporten riktigt in i det ramverket, vilket kan vara frustrerande.

Reck - Snart gäller Cyperntävlingarna, vilket ju brukar vara populärt bland svenskar. Dessutom brukar dom ju också prestera bra här. Varför är Cypern populärt?
Fredrik - Möjligheten att kombinera träningsläger i fint väder och bra terräng med fina tävlingar som även ger mycket UCI-poäng är en klockren kombination.

Reck - Hur "använder" du som FK Cypern?
Fredrik - En stor anledning till att jag valde att skicka ett landslag till Cypern i år är för att det finns mycket UCI-poäng att köra om vilket är viktigt för att säkerställa att Sverige får platser till OS (som har ett lite bökigt kvalificeringssystem).

Reck - Till sist, har du koll på återväxten i svensk mountainbike? ser det lovande ut?
Fredrik - Jag kan inte säga att jag tycker att det ser speciellt lovande ut med tanke på de tunna startfälten i ungdomsklasserna. En ljusning finns i att Dirt-cykling ändå är ganska populärt bland tonåringar, vilket gör att de åtminstone kommer ha en hyfsat bra teknikgrund i fall de kommer på att de vill tävla (oavsett MTB-disciplin) när de blir äldre. Även CykelVasan och de Bike Parks som många fjällanläggningar satsar på kan vara en nyckelfaktor i detta som inkörsportar till mer organiserat tävlande.

Reck - Tack för denna del 1 (av 2) i intervjuserien.
Fredrik - Tack själv.