Mitt liv som cyklist 2011

Kung Frodes lopp (Kungsbacka GP).
Foto Erik Harring.

Jag hade i somras förutspått att mitt 2011 i seniorklassen (och kanske veteran) skulle innebära en betydande nedtrappning av tävlandet i kombination med nästan samma träningsmängd som jag haft de senaste åren. Detta eftersom jag redan tränar relativt lite, alltid haft hyfsat med driv för träning, och inte minst, med tanke på den träningsvilja och kapacitet som konkurrenterna visar upp. Vill man hävda sig i seniorklungan eller hjälpa sitt lag får man vara hyfsat stark i alla fall.

Men, för tillfället vet jag faktiskt inte hur mitt 2011 kommer att gestalta sig vad gäller mitt tävlingscyklande. Det där drivet jag haft för träning de senaste ca 22 åren är borta. Så här i efterhand är det kanske inte så svårt att räkna ut att efter två decennier av mycket tävlande i cykel och taekwondo (på lite olika nivåer, men alltid med en stor del av min fritid lagd på träning/tävling) så blir det en stor förändring när man väl bestämmer sig för att minska ner det markant. Min kropp och hjärna har för tillfället inte bestämt sig för om det tar helt slut eller bara nästan. För tillfället känns det skönt att inte träna så mycket och inte ha tävlingar i sikte, och jag avundas, konstigt nog, inte dem som är ute en fin dag på ett härligt distanspass.

Hur stor del mina två krascher detta året spelat in vet jag inte. Jag hade ju oturen att inte hinna undan för två rejäla krascher, vilket resulterade i brutit nyckelben i april och en "rejält" stukad tumme och ett djupt jack i armen i september. Första kraschen minskade absolut inte suget efter cykel. Dagen efter satt jag på testcykeln och 4 veckor efter, gick det fint att spurta och tävla igen. Lite nojjig i vänstersvängarna, men det gick över.

Svanesund 3-dagars, strax etapp 2, ca 20 min innan kraschen. Far och son och fint väder!

Andra kraschen var annorlunda. Det skulle varit näst sista tävlingshelgen i elitklassen. Dessutom hade jag flera familjemedlemmar på plats på "hemmaplan" på Orust. Ingen av krascherna gjorde speciellt ont när de hände, men när jag kunde se ett ben sticka ut ur vänster tumme, kändes det verkligen inte kul alls och jag tänkte;
- Ah va fan, inte nu igen (och.. nu måste jag lugna min fru!!)

Jag hade redan bestämt mig för att trappa ner när krasch nummer två kom, men kanske har den gjort mig mindre intresserad av cykeltävlingar överlag?! Anledningen till att jag tävlat på landsväg i så många år, är för att det har så mycket fart och dynamik i sig, men det har nu kommit i skymundan tror jag. Det är rätt besvärligt att krascha när man har två småbarn och driver eget...

Troligtvis hittar jag snart en nivå på träningen lämpad för mitt nya liv, där målet främst är hälsa. Huruvida det kommer att omfatta några senior eller veterantävlingar vet jag inte ännu. Det kanske får vänta till H50?!

Däremot är jag rätt taggad för nått gott pass i värmen på Gran Canaria med gänget jag tränar i Team Cykelcity nu i januari, och cykling som guide och tränare på Mallorca i april (perfekt för att få igång mig till Vätternrundan!!)

Intervju: Sportdirektör Aike i Team Cykelcity

Aike vinner hemmatävlingen Tour of Krommenie 1999, före holländska mästaren Johnny Bogers.

Aike Visbeek kom till Sverige för några år sedan, och hamnade ganska snart i sin rätta miljö, dvs mitt i den svenska landsvägscyklingen och dess tävlingsverksamhet. Tillsammans med grundaren av laget Johan Ottosson, jobbar han tätt med cyklisterna stora delar av året, både före, under och efter racen.

Reck - First, a short introduction to the life of Aike. Who is Aike Visbeek and what made you move to Sweden?
Aike – I am 34 year old cycling crazy Dutch man. My family has two bike shops so i think you can say i was born and raised around bikes. Studied in Amsterdam on University and got my Bachelor in General Management. After my study i worked as Account manager, Consultant and i have managed the family company (the two bike shops) for 3 years. During this time i met my Swedish girlfriend Christin. I moved in 2006 September to Sweden. I started my own company and imported products for the cycling and equestrian market. Christin and I live in Häggeby, a village between Stockholm and Uppsala. Christin has an equally developed passion for Horse jumping and breeds with her family mostly Dutch jumping horses. This year one of our Dutch horses became 2nd in the Swedish championships for 5 year old horses. If you wonder why we breed with Dutch horses the answer is simple. Holland is leading the world rankings in both Horse Jumping and Dressage.

Reck - Where in Holland are you from and what does it look like over there?
Aike – I was born in Zaandam a suburb of Amsterdam and have grown up in this area. I lived most my life in the village Krommenie where my father has his bike shop. Krommenie is also the village where Niki Terpstra the current Dutch champion comes from. It’s a pretty flat area. Towards the sea it can get a little bit hilly but compared to Sweden it’s really flat. Around Amsterdam there is no forest and it’s pretty congested with cars and people. During my study time I moved to an apartment in Amsterdam where I lived for about 8 years. Strangely moving to Amsterdam made me discover the area South of Amsterdam. The Southside of Amsterdam is really a beautiful area for cycling. Around the river Amstel it’s very quiet and almost no cars. Lots of old Land houses are situated along these rivers. Painters like Rembrandt painted here some famous masterpieces of the same buildings that are still standing there.

Reck - Tell us a bit of your cycling experience in Holland when you grew up?
Aike – Growing up around my father’s bike shop I developed a passion on a very young age to ride my bike fast. My earliest memories of seeing cycling was watching one of the local pro criteriums Heerhugowaard after the tour de France in 1982 when I was 5. I still remember the famous Raleigh team from that time. I knew all the big riders like Jan Raas, Gerrie kneteman and Joop Zoetemelk. At the age of six I already could recognize the pros earlier than the TV reporters. I had to wait until I was eight because that’s the minimum age for cycling races. I joined the local Zaandam cycling club ZWC. DTS Zaandam. A club with a rich history producing national champions already in 1946. Current and latest pro riders from my club are riders like Niki Terpstra (Milram), Reinier Honig (Aqua Sapone), Rik Flens (Rabobank), Thorwald Veneberg (Rabobank) and famous track six day rider Danny Stam and Cycle cross pro Thijs Al. Considering the amount of pros right now and the long history the club is one of the most prominent clubs in Holland.

I started racing when I was 8 and I am one of the few riders in Holland that has won a race in every category up till combined pro races when I was amateur. I was not the best rider in my age group but I was always among or close to the 10 best in my category. The only rider that like I made it up from the youth till the semi professional level and further was Stefan Van Dijk the current pro at Willems Verandas. For some reason I was always very motivated to prove myself. My father always made me ride on the nicest bikes, so a lot of people saw me as spoiled. So every winter I motivated myself to become better. Off course it really started for real when you move from juniors to Amateurs. As a second year amateur I won the classic Dr. Foots race and had other good results in the classics so I got a contract at Team Agu Sport (former Koga Miyata team). This was the best amateur team in Holland and development team for TVM-Farm Frites. (It produced riders like Jeroen Blijlevens, Steven De Jongh, Bart Voskamp and Servais Knaven). Team manager of this team was the famous Egbert Koersen. At my first race of the season I got a very heavy knee injury that kept me off the bike for most of the season. After my injury I was amateur for 2 more years and could get back to a pretty high level and I won several races but I could never really reach my old level because of my weak knees. So I stopped in 1999 as an amateur, and focused on my study.

Aike ger lite tips inför lagtempoträning i Girona Spanien.

Reck - So you had to quit cycling due to knee-problems? And that’s when you decided to work as a director instead?
Aike – Well the chairman of our cycling club DTS Zaandam asked me in 2000 to start up a new amateur team for the club. Like I told you before, there was so much talent and they were always too good to stay as an amateur in the club, they went directly to the top amateur teams. So the club wanted to create their own top amateur team. I liked the idea. When I was about 10 years old and I had to write a presentation at school about what I wanted to become later. Then I already told them I wanted to become Team manager of a cycling team. When I was young I was always making imaginary cycling teams and was always very interested in this part of professional cycling.

I started the amateur team in 2002 and it was called Team Moes-DTS and I asked one of my best friends Merijn Zeeman to work with me on this team. Merijn is now team manager and coach for the Dutch pro Team Skil-Shimano. I rode with him in the same team during my last year as an amateur and we became friends. We both had very similar ideas how to run a team so when this opportunity came around we went for it! We had pretty new ideas about how to run a team. Problem was that our budget in the first year was 15.000 euro! Still with our ambition and getting the right people involved we raced that year 10 international stage races. We had a very good eye for talent. In our first year we had in our team Wouter Mol and Floris Goessinne. Wouter and Floris stayed with us all 4 years. This year Wouter Mol won the Tour of Quatar organized by ASO, he became pro with Vacansoleil and Floris Goessinne at Skil-Shimano. With about 8 continental teams at that time in Holland with far bigger budgets we really where doing things right considering how much riders turned pro from our teams. Within 4 years we went from being a Dutch club amateur team to become a pro team because in the last year our team got sponsored by Skil and we started a pro team next to our amateur team. Biggest name there was Bart Voskamp winner of two stages in the Tour de France.

Riders that came out of my teams are:
Wouter Mol (Vacansoleil), Floris Goesinne (Skil), Huub Duyn (Garmin), Arnoud van Groen (Vacansoleil), Peter Mazur (Saunier Duval), Darius Rudnicky (Intel-Action) and the most prominent one Maciec Bodnar (Liquigas) this year 9th at World Championships Time Trail. Also track rider Jenning Huizenga who took silver on the World Championships pursuit in 2008.

During my year at Skil I met Christin so in 2006 I moved to Sweden thinking my team manager career was over. I helped Merijn a bit as assistant team manager for Continental Team Krolstone in 2007, until I was asked to help at Team Cyclesport in Sweden that’s where we first met. For the 2008 season Team Cykelcity.se asked me to become Team manager there.

Reck - We in Cykelcity have recently been on our first real training camp for the new season. We were in Falun, so we could benefit from the newbuilt track. In Sweden track is of course very new and we don’t know so much how to use it yet. How do riders in Holland use the track?

Aike och Patrik håller koll på cyklisterna på banan i Falun.

Aike – Well I think the new generation of cyclists has been part direct or indirect part of a growing Track cycling culture in combination with road racing. It’s not for nothing you see countries like England and Australia rise so fast! Holland is the same story. The results of the track were built on former road racers. In Holland the track is used for specific training such as intervals, sprint training or simply to increase the speed in the legs and the souplesse. It’s an alternative for when it’s bad weather. Often if riders train outside in the morning and the weather turns really bad they come home after 2 or 3 hours and then train 2 hours on the track in the afternoon or evening. One other really important part is that riders use it to train on racing speed just before the season to prepare the races!

Reck - Holland has had a lot of Grand Tours visiting them in the last couple of years? Why is that and has that made cycling even more popular in the country?
Aike – Well it has a couple of different reasons. One is that the Dutch have understood that if you have a Grandtour starting for one weekend in your city it earns a lot of money for the city. Latest calculations show that a start cost about 5 million euro and the city’s earned between 25-40 million Euros. The other reason is that the government is stimulating cycling to work a lot because of the heavy traffic and environmental issues. Cycling has become similar to countries like Usa and England increasingly popular as a recreational sport and a good way to commute.

Reck - How big is cycling in Holland if you compare to other sports and countries? Which riders are the most popular ones in Holland right now? and do they have some real super talented riders coming up behind riders like Gesink and Vos?
Aike – Cycling is behind Football one of the top 5 sports in Holland. It’s depending always a bit how good the Dutch riders are off course. But in Holland the organization of races and clinics has become more professional and that helps. At the women’s side its only Vos that really sticks out. On the men’s side: behind Gesink we have some good riders coming up also. Gesink is a super talent but riders like Bauke Mollema and Coen Vermetelvoort are future stars also. And I expect quite a lot from Lars Boom, Theo Bos and Michel Kreder.

Reck - What is your role at team Cykelcity?
Aike – I do most of the international races for Team Cykelcity.se and I am responsible for the sport-technical side of Team Cykelcity.se. This means Training camps, Racing program, weekly contact with riders more or less the coaching part of it. I say coaching because you are the team trainer/ personal trainer of a large part of the team and I work closely with you on designing the Training camps and winter training. During the season I try to give you the information on the rider’s performances in races so you can make better training schedules. I have also contact with the organizations of the international races. Where I can I try to support Otto in the organization. Otto is in end responsible for the whole team and he handles the organizational part and does most of the Swedish races as a team manager. Me and Otto really work well together, we trust each other and learn from each other. I had a lot to learn about Swedish cycling and I could help Otto more on the international side.


Teamet säsong 2010, januari på Gran Canaria. Det blir samma tid,
samma plats i januari 2011 till Aikes stora glädje, inte minst
med tanke på den vintern som håller Sverige i ett järngrepp. 

Reck - Have you experienced any sportdirecteurs that you look up to because they are such good leaders?
Aike – Well it’s a bit complicated to answer that because you have sportdirecteurs that are very good organizers and put a good team together but add not so much on the coaching part. In that sense Peter Post the former Raleigh and Panasonic team manager was an example. I like how Bjarne Riis has built up his team and his eye to detail. But one of the best team managers tactically that could really make a difference during a race was Jan Raas. If he was at a race his team did always better. He could simply tell his riders where the race would split and he could make the right decisions on who to watch or how to win a race. He won races with his riders that would not have been won without him. I learned a lot from my former Team manager Egbert Koersen. He had an eye for details but was tactically also very strong and was very focused on developing riders. But like Jan Raas they were a bit old school when it came to communication with their riders. Nobody’s perfect it’s about creating your own style and vision.

Reck - Do you have contacts in Europe which can help Cykelcity and other teams get into good races abroad?
Aike – Yes, the contacts is not a problem. Also In the USA I have good contacts. If teams need help they can always contact me. I want to contribute to help make Swedish cycling better. Now we are becoming a continental team and there are some races we cannot do any more.

Reck - What would you advice a young talented 20 year old Swedish rider to do, to get a good development?
Aike – Invest money first in hiring a good trainer like you or somebody else and invest money in a proper SRM Training system or Heartrate monitor instead of buying nice Oakley glasses. The future pro tour rider needs to be good in riding on Soupless/high cadans and needs to be able to ride on power/heavy gears. Cycling is very complex sport. I mean you have to be strong and train smart, it’s very tactical, material and bikes are important etc. etc. Because it’s such a complex sport the difference is made in the details. So don’t try to invent the wheel again in all this areas, but look how others do things and ask other good riders how they do things! It makes your development much faster.

Reck - In what ways are Swedish and Dutch riders different?
Aike – Well the Dutch are more outspoken and racing much more on a younger age. This also means they have more experience in race situations. The tactical part comes more naturally to them. The Swedish are quieter but more disciplined especially in training. Have less experience but are for example much better in time trails than the average Dutch cyclist. The Dutch riders have more self confidence where the Swedish riders are some time a bit too fast intimidated. One more thing I think is very different is the fact the Swedish cyclist often want or feel the need to “invent the wheel” them self again. For example if a Dutch rider for the first time have to ride a race like Paris-Roubaix he will pick up the phone and start calling around to get some advises. A Swedish rider would not do that so fast. But you can understand that if they are equally strong the Dutch rider with some good advises most likely has a better chance to ride better on the cobblestones than the Swedish one that thinks you just have to ride fast… Having this said I have to say I really like and enjoy working with the Swedish riders. They are for sure more all-round athletes than the Dutch. I don’t think a lot of my Dutch riders would have survived our Teambuilding/survival camps for example. All my Belgium and Dutch mechanics and masseurs say the same when they have worked with Team Cykelcity.se.

Reck - And how will 2011 be different racing-wise for CC in comparison to 2010?
Aike – Well the 2 major changes are that we will start a bit earlier. We will do 2 Uci races in Belgium before our first big race Tour de Normandy. Biggest change is that we do more international racing in September leading up to the World Championships. SCF has not invested anything in getting riders properly prepared by some (stage) races in September leading up the World championships. And that you could tell from the results from our U23 riders. But considering the World Championships are in our backyard Copenhagen next year I suggested to CC we put more focus on the preparation because with riders like Jonas Ahlstrand, Patrik Stenberg and Tobias Ludvigsson you have riders that can win a medal there. But without a proper preparation you hardly have a chance against countries like France, USA, Australia and Germany that ride races like Tour de L’Avenir to prepare. In 2009 Stenberg and Balck had to prepare the worlds in Sista Chansen Ramnas, a criterium of 40km! But to win a medal SCF also have to be willing to approach the preparation more professional.

Besides changing the racing program we have made other improvements also. We did an extra trainings camp in Falun in December. All riders will have a training bike at home so the riders don’t have to travel with racing bikes. We have improved our winter training plan for the team. Most riders have started the winter training a bit earlier for example.

Reck - Do you follow the pro-scene on TV a lot, and do you have any personal favorites?
Aike – Well the last three seasons I have been away a lot with the team on average a 100-110 days. Normally I would not miss Paris-Roubaix since it’s my favorite race. So I don’t see a lot on TV, but I have a lot of contact with the pro-scene partly because of my friend Merijn being team manager at Skil and also because of my former riders that are now pro and my network. Well I am a fan of Thor Hushovd although that is now pretty cheap to say since he became world-champion. I rode Paris-Roubaix for U23 in 1998 that he won. I was in the first group with him. Because I was keeping track of the results in France I knew I had to stay close to him. With like 4 pave’s left he attacked and after 100 meters I punctured. He was outstanding but also a nice guy. He has developed his career very good and he also can ride offensive although he is a good sprinter.

Reck - Finally, have you changed since you moved to Sweden, and if, in what ways?
Aike – Well I think I still have the same values and ideas. But my life changed a lot since I moved to Sweden. In Holland I was a single man in an apartment in the centre of Amsterdam that was working 60 hours a week running his father’s bike shops and at the same time was I team manager of a really fast growing Cycling team that ended up being a pro team. Now I live in a village with not more than 600 people, on a farm in the countryside with kids, horses, dogs and cats. It’s only the fast growing Cyclingteam that’s the same… I appreciate the nature and living in it more. I feel at home here with my family and Christins family. I enjoy working with Swedish Cyclists and I hope I can contribute something to Swedish Cycling with my work.

Reck - Thanks for your time, Aike!
Aike - You´re welcome!

Barn ska styrketräna!

Följande står som Förord i ett nyligen framtaget dokument kallat "Kunskapsöversikt: styrketräning för barn och ungdomar".
"Fysisk träning av barn och ungdomar har genom åren varit ett kontroversiellt ämne som väcker känslor och aktualiserar många frågor inom områden som etik, fysiologi och medicin. Styrketräning är i detta sammanhang en typ av träning som ställer dessa frågor på sin spets.

Problematiken kring styrketräningens inverkan på barn och ungdomars utveckling och hälsa har
den senaste tiden aktualiserats och många frågor lämnas obesvarade. Är det farligt eller nyttigt,
finns det några effekter överhuvudtaget. Och vad säger forskningen?"

Tidigare nämnda Michail Tonkonogi  (styrketräning för äldre), fick därför uppdraget att skapa nya riktlinjer och de står att finna i dokumentet ovan. Förutom kunskapsöversikten ovan, finns budskapet i en något kortare version här från svensk idrottsmedicin (styrketräning för barn - bu eller bä).

Man kan kort sammanfatta det hela med att styrketräning för barn överlag i Sverige varit lite tabubelagt, lidit av förutfattade meningar och myter, okunskap och en kanske en viss rädsla. Vem har inte trott att styrketräning för barn är farligt?

Därför har de nya riktlinjerna kanske inte skakat om Sverige, men i alla fall ansetts lite kontroversiella. Nu har vi fått de här nya riktlinjerna, framtagna genom forskningsgenomgång, och förhoppningsvis tar paradigm-skiftet inte alltför lång tid?! För självklart är det så att det ställer krav på tränarna att dom är kunniga!

Barn har god nytta av styrketräning, om den genomförs på rätt sätt. Enkelt uttryckt handlar det om att i unga år jobba med tekniskt och motoriskt utmanande övningar med låg belastning. På så vis ökar både styrka, hälsa, rörlighet och koordinationen. Det är också ett effektivt sätt att förebygga och minska skador och stimulera skelettuppbyggnad.

Man kan se styrketräningens utveckling så här:
Aktiv start, ca 0–6 år
Rolig motorik, ca 6–9 år
Lära träna, börja belasta, ca 9–12 år
Träna för uppbyggnad, ca 12–16 år
Träna för styrka, ca 16–19 år
Träna för prestation, ca 19 år +

Perioderna ovan är hämtade från hemsida http://www.idrottensstyrketraning.se/ av Jonas Enqvist. För den som vill veta mer detaljer kring övningar för olika åldrar osv rekommenderas sidan verkligen! Här kan ni även lyssna på Jonas, som varit rådgivare till SOK och hjälpt många elitidrottare!

"Den mentala biten"

Något som blivit mer rumsrent det senaste decenniet är det där med "den mentala biten". Numera är det en egen institution med forskare och experter, och väldigt många använder det på ett eller annat sätt. Att arbeta med en idrottspsykolog börjar bli mer regel än undantag allteftersom tiden går, skulle jag tro. Och varför inte, vill man bli duktig och har ambitioner, finns det ingen anledning att bortse från något så viktigt som huvudet, vare sig det handlar om att stärka sitt självförtroende inför någon situation eller kanske höja sin motivation. Sen finns det självklart intressanta aspekter av mental träning även för den som har annat fokus med sitt idrottande än just prestationen.

Det finns gott om områden där det mentala spelar in. Även om man inte anser sig ha behov av mental träning, är det svårt att bedöma hur långt ens självförtroende eller motivation når. I vilken konkurrens eller miljö börjar min mentala kraft ta slut?

När börjar jag tveka på mig själv?
Hur mycket motgång tåler du utan att tappa lusten eller orken att fortsätta?
Tappar du koncentrationen under långa tävlingar?
Tvivlar du på dig själv i kuperad terräng?
Tvivlar du på dig själv vid stora mästerskap?
Har du svårt för att vara bäst när det gäller?
Känns det jobbigt med press från dig själv, laget, föräldrar eller sponsorer?
Tvivlar du på att du tränat tillräckligt mycket, när säsongen väl närmar sig?
Fokuserar du för mycket på din gamla skada?
Är det svårt att motivera sig att träna i dåligt väder?
Känner du dig slagen på förhand när det regnar och är kallt?
Har du svårt för att slappna av eller sova?

Listan kan göras lång på områden där mental träning kan göra nytta!

Som coach brukar jag ofta diskutera med klienten kring egna erfarenheter, tankar, behov och önskemål om mental träning. Då jag inte är någon expert själv brukar det främst leda till att jag rekommenderar dem att införskaffa någon bok och viktigast av allt, ett material att lyssna och arbete med. Att bara läsa om mental träning räcker inte långt, utan det gäller att verkligen jobba med det aktivt! Vill man ta det ännu längre finns det kanske resurser att söka upp en mental tränare också?!

Mina egna erfarenhet kring ämnet fick jag (lite olyckligt) i samband med en kraftig överträning för ca tio år sedan. Jag bodde då under en period i Stockholm och hade förmånen att träffa Göran Kenttä (idrottspsykolog som bl.a. skrivit om Överträning tillsammans med Peter Hassmén). Genom samtal och POMS test var det ganska lätt att konstatera mitt tillstånd (om än att det sen inte alltid är lätt eller färdigforskat vad som orsakar överträning). Mötet fick mig bland annat att börja lyssna på avslappning och därmed komma i kontakt med en riktig klassiker i form av Integrerad Mental Träning/IMT av Lars-Eric Uneståhl, och det var här som jag verkligen fick en aha-upplevelse i hur man kan träna sitt huvud.

Paradoxalt minst sagt, gick det så tillväga, att samtidigt som jag inte riktigt accepterade och blev kvitt min överträning, jobbade jag med mentala målbilder som stärkte mitt självförtroende. Väl på startlinjen på vårkanten stod jag så där med en kropp som inte funkade riktigt som den skulle, men där det automatiskt undermedvetet formligen bubblade upp positiva bilder av en Mattias som "kan vinna", som "kan lyckas"!

Även om min kropp inte var frisk nog att prestera som jag hoppades på, visar berättelsen på hur man kan träna upp sig mentalt. Fast att jag kände mig "konstig" i kroppen och tvivlade en del på om allt stod rätt till, när jag väl stod på startlinjen så infann sig ett mycket starkt självförtroende och ett lugn och trygghet inför tävlingsmomentet. Precis som jag hade programmet huvudet och kroppen att känna sig. Tänk då att ha en kropp och en knopp som båda är starka och redo!!

SIPF, Svensk idrottspsykologisk förening.

Genom bl.a. Universitet, SISUIdrottsutbildarna, SISU Idrottsböcker och EIC/Elitidrottscentrum runt om i landet, är det idag ganska lätt att genomgå en längre eller kortare utbildning i idrottspsykologi eller hitta material att läsa och lyssna. Det finns också mycket tips att hämta på nätet.

Beata till danskt storlag!

Foto Team Mumien.

Beata Sandström, som kör för Team Mumien, och bara cyklat i 3 år, tar nu klivet upp till ett danskt storlag. Odder CK har kontrakterat den unga lovande svenskan, som nu får chansen att köra större tävlingar utomlands.

Jag och Bea inledde vårt samarbete för lite drygt ett år sedan och det känns både häftigt och jättekul att hon redan nu fått chansen att köra i ett större organiserat lag.

Pressreleasen från Odder CK löd bl.a. så här:

Vi har set hende køre i nogle danske løb i år, og hver gang hun startede var det enten for at vinde eller komme på podiet. Så ja, hun har sin plads hos os, og vi ser frem til 2011, som vil være hendes tredje sæson på en racercykel. Hun har meget at lære endnu men hun har den rigtige indstilling til sporten og har et stort udviklingspotential. Og den type rytter har vi brug for med den målsætning vi har til næste år,” fortæller Thierry A. Muraour, der er sportsdirektøren for Odders damehold.

Damerne fra Odder har naturligvis endnu større ambitioner i 2011 end i år. Udover den nationale løbskalender, skal rytterne til nogle UCI løb i Belgien, Luxembourg, Frankrig, Holland og Tyskland.

Nyheten har uppmärksammats på flera håll, som exempelvis feltet.dk och cyclesport.se. I dagens GP står det om henne i sportdelen. Beata har även börjat blogga och ni kan följa henne här!

Intervju: Kostexperten Karin Magnusson

Genom mitt arbete för Vätternrundan och tidningen Cykla kom jag för något år sedan i kontakt med Karin Magnusson. Hon imponerade stort med sina kunskaper och erfarenheter av att jobba med många idrottare inom kost och idrottsnutrition. Alla ni som kört eller ska köra Vätternrundan och därmed fått tidningen Cykla, känner säkert igen Karin, och hennes populära sida med kostråd. Nyligen har hon dessutom kommit ut med en bok, vilket gör intervjun passande just nu!

Reck - När man går in på din hemsida, verkar du vara en kvinna med många strängar på din lyra. Vem är du och vad jobbar du med för olika saker?
Karin - Ja, jag har rätt mycket saker på gång. Jag har en halvtidstjänst på AXA där jag framförallt jobbar med landslagen i innebandy respektive ishockey, sen är jag konsult på halvtid och då jobbar jag dels ut mot idrottsföreningar, men också med viktminskningskurser, föreläsningar och individuell kostrådgivning. Och så pluggar jag också... Och skriver!

Reck - Så du jobbar både för AXA och som egenföretagare?Karin - Jaa, ett perfekt upplägg skulle jag säga!

Reck - De flesta läsare av den här bloggen, känner säkert igen dig från tidningen Cykla, där du skriver om kost. Vilka är de viktigaste områdena inom kost som en motionär behöver fokusera på, om dom tränar måttligt och vill klara av Vätternrundan eller en svensk klassiker?
Karin - Att äta mat av bra kvalitet, d v s skippa eller dra ner på snabbmat, läsk och godis. Och sen att ha rätt timing på måltiderna i förhållande till sin träning, t ex så man inte glömmer det viktiga återhämtningsmålet som ska ätas direkt efter träningen.


Reck - Jag vet att du hjälper många av Sveriges framstående idrottare. Finns det vissa idrotter där kunskapen om kost är bättre resp. sämre?
Karin - De individuella idrottarna, som skidåkare, cyklister och friidrottare är oftast noggrannare med vad de äter jämfört med lagidrottare. Förmodligen för att lagidrottare lättare kan "gömma sig" bakom de andra i laget. En cyklist märker ofta direkt på prestationen om han eller hon har slarvat med maten.

Reck - Det pratas ju ganska mycket om olika dieter för att trimma ner sin kropp. Går det att med några korta meningar ge sin syn på alla dessa olika dieter? Vad funkar? vad funkar inte? Är det individuellt?
Karin - Alla dieter funkar, frågan är vilken man kan följa i längden. Annars blir det ju bara kortsiktiga resultat. Och det där är verkligen individuellt! Jag har träffat dem som tycker det är perfekt med mycket frukt och grönt och mellanmål och dem som föredrar lågkolhydratkost och färre måltider.

Reck - Det forskas en hel del nu på ökad träningseffekt när man begränsar sitt kolhydratintag. Kommer detta att förändra kostråden framöver tror du?
Karin - Om det blir någon förändring skulle jag tro att den blir mer på vilken typ av kolhydrater, att man blir "strängare" vad gäller snabba kolhydrater och socker eftersom de innehåller så lite eller ingen näring jämfört med de andra. Sen är det också viktigt att man inte jämför en triathlet eller cyklist med en ishockey- eller fotbollsspelare. Jag känner till lagidrottare som provat lågkolhydratkost (rätt extrem variant) och varit nära att få ge upp sin karriär pga överbelastningsskador. Sen finns det många andra, ofta uthållighetsidrottare, som får fina resultat med denna typ av mat.

Reck - Björn Ferry har ju blivit känd som idrottare som äter lite kolhydrater, är det något för alla att prova på, skulle du säga?
Karin - Nej, det tycker jag inte. Det beror på vem man är och vad man vill! Som idrottare måste man fråga sig - vad har jag för mål, vilken typ av träning ägnar jag mig åt, hur ofta tränar jag, hur hårt tränar jag, hur långa är mina pass? Vill jag gå ner i vikt, bygga muskelmassa, bli snabbare, bli uthålligare etc. Man kan alltså inte dra alla idrottare över en kam, däremot är det ju alltid upp till var och en att äta vad man vill!

Reck - Du har nyligen kommit ut med en bok, vad handlar den om och hur fick du idén till den?
Karin - Boken heter: "Mat för unga idrottare". Det är en enkel och pedagogisk bok som innehåller lite kortfattad näringslära och sen tips på frukostar, mellanmål, återhämtingsmål, hur man kan gå upp i vikt, vikten av att sova och vila m.m På slutet är det en receptdel också - "Bygg din mat", superenkelt!

Mat för unga idrottare, releasedatum 6 dec 2010.

Idén väcktes ur min frustration av att så många av de unga idrottare jag jobbat med under de senaste åtta åren slarvar med maten + att många av landets idrottsgymnasier tyvärr inte prioriterar detta otroligt viktiga ämne!

Reck - Till vem riktas sig boken?
Karin - Idrottande ungdomar i 15-20-årsåldern. Den är perfekt att använda på idrottsgymnasier, eftersom den dessutom innehåller uppgifter och instuderingsfrågor. Sånt brukar ju lärare gilla!

Reck - Äter ungdomar i allmänhet och idrottande ungdomar i synnerhet, ofta dåligt?
Karin - Jaaa, tyvärr! Det är för mycket läsk, godis, snabbmat, för dåliga mellanmål, obefintligt återhämtningsmål. Många hoppas t o m över frukoten fast de ska iväg och köra morgonträning!

Reck - Tack för att du tog dig tid!
Karin - Många tack till dig Mattias!

Styrketräning för äldre!

Det senaste decenniet har det lyfts fram mer och mer att äldre bör styrketräna. Resultaten av relativt tung styrketräning (minst 80% av maxstyrka), har visat sig vara mycket goda (50-200% styrkeökning). Genom träningen ökar eller bibehålls livskvaliteten, då man klarar sin vardag på egen hand, och kan ha ett aktivt liv långt upp i åldrarna.

Själv tror jag att det var kring millenieskiftet som jag först läste lite mer ingående om styrketräning för äldre genom artikeln "Gamla muskler blir som nya" av Jan Lexell i Svensk Idrottsforskning. För dig som är intresserad av träning (både kondition och styrka) för äldre rekommenderas FYSS 2003 - äldre skriven av just prof Lexell, Lunds Universitet, som forskat mycket på äldre, styrka och rehab.  

En annan som gjort sig känd sista året för att förespråka styrketräning för äldre, är Prof Michail Tonkonogi. Det finns numera en specifik utbildning på Dala Academy för att bli Senior Power Training Coach, och Tonkonogi höll nyligen en öppen föreläsning som även gick ut över nätet. Det kanske mest intressanta är att man från ca 55-60 års ålder börjar tappa ganska mycket av sin muskelstyrka (kvinnor tidigare och fortare än män), inte minst i lårmusklerna, vilket självklart resulterar i sämre rörlighet och aktivitet om den inte upprätthålls (resa sig från en stol, gå i trappor osv blir svårare). Här finns en intervju gjord med Tonkonogi i PROpensionären som sammanfattar ganska mycket av budskapet.

Förhoppningsvis och troligtvis kommer vi att få se mer av den här typen av projekt i framtiden, som man gjort i tex Helsingborg.

För den som är cyklist, börjar komma upp i åren och vill bibehålla sin prestationsförmåga, finns det såklart också all anledning att börja styrketräna (låren lite extra). Det finns anledning för de flesta cyklister att styrketräna, men kanske lite extra för riktiga veteraner i klasserna H50 och uppåt.

För mer tankar kring styrketräning se mitt tidigare inlägg. Tonkonogi har förresten även skapat en hel del debatt och skapat nya riktlinjer vad gäller styrketräning för unga. Mer om det vid ett annat tillfälle.

Team Cykelcity på YA Velodromen

Lagtempo inkl olika former av attacker med hela gänget! Häftig syn kan jag lova.

Vilka härliga dagar vi hade i Falun!

Lindau kör benpress

Velodromen i Falun imponerade..stort! Allt man behövde fanns. Fin bana med skön värme, go musik, fika till coacherna, gym, bra cyklar, konferenslokal och lunchställe. Boende i bra stugor hade vi dessutom bara 10 min bort. Perfekt för att få ihop många timmar kvalitativ träning och trevligt umgänge för att bygga vidare på lagkänsla tidigt på säsongen. Med konstant kyla på de flesta ställena i Sverige var det ju även vältajmat ur den aspekten!

Träningen såg i stora drag ut så här:

• tis em    Grundutbildning och komma igång
• ons fm   Tyngre styrketräning och olika spurter
• ons em  Snabbdistans (kring sweet spot & FatMax) som lagtempo
• tor fm    Lagtempo 3-5 min, stressad tröskel & Vo2 max tempo
• tor em   Snabbdistans (kring sweet spot & FatMax) som lagtempo
• fre fm    Lagtempo med attacker, tävlingar

Rönn och Pölder kör utfall

Både jag och Aike var väldigt imponerade av hur fort cyklisterna lärde sig bancykling, och både torsdagen och fredagen kunde därför bli lite mer avancerad än vi först tänkt oss, kul! Det såg verkligen proffsigt ut när killarna attackerade in i svängarna med en kadens på uppemot 140-160 eller körde lagtempo tätt samlade i 50 km/h. Oftast körde vi uppdelat i 2 grupper, ett kortare och ettt längre gäng. Och det var ju inga dåliga lag eller vad sägs om följande uppställningar:

Lag 1 - Lindgren, Ahlstrand, Olsson, Bertilsson, Lindau
Lag 2 - Landström, Ludvigsson, Rönn, Pölder, Balck




Stenberg och Aike håller koll på varv och varvtider, under de hårda 3 och 5 min
lagtempo intervallerna på torsdag förmiddag.

Hur det gick i alla olika tävlingar låter jag vara osagt, men det var riktigt kul att bevittna alla race! Och definitivt en kick för cyklisterna att få de här dagarna med mer fokus på kadens, motorik, teknik, neuromuskulär anpassning, sprätt och fart som ett variationsrikt avbrott från den annars ganska monotona vinterträningen. Till sist, ett extra tack till Björn och Patrik Stenberg för all hjälp! Vi kommer tillbaka!


Reck hänger knappt med själv i svängarna! Lite yr i huvudet kan man allt bli som coach av all cirkel-spotting!

Vattenpaus, pep-talk och nya instruktioner!

Mellan varven....Ludvigsson och Lindau avgör vem som ska ta disken....

Tillbakablickar!
Som ett litet sidospår måste jag bara kommentera min resa upp, som tog 5 timmar längre än beräknat. Konduktören på SJ sa emellertid att jag ändå var lyckligt lottad jämfört med många andra, och som tur var gjorde det inget att jag blev "lite" sen. Jag har ju precis fyllt jämnt, och haft en annan reflektion om livet på sistone, så det var ju passande att förseningen medförde en träff med en gammal kursare, Göran Larsson, som jag träffade första dagen i mitt nya Universitetsliv, då för snart 20 år sen. Numera är han islamolog och vi hann med lite snack om bl.a. GPs sågning av Mattias Gardells senast bok, Mohamed-karikatyrerna och senaste valet. Numera är jag ju tränare på heltid, så det känns bra att få lite annat än mjölksyra, trösklar, borg och watt att diskutera ibland. Då resan blev lång hann jag dessutom med en lååångfika på anrika Sultans i Katrineholm och ännu en lååång fika på ett högst oväntat mysigt fik inne på den lilla stationen i Sala! Så kan det gå!

Dessutom kom Stefan Magnusson med dottter från Sandviken på besök i Falun när vi tränade. Det var han som körde i Frölunda i seniorklassen när jag en dag stövlade in i deras klubbstuga för sisådär16 år sen och började mitt cykelliv. Väldigt trevligt med en sån träff för en nybliven 40 åring, som just nu tänker mycket på det som varit...